Anders Jallai

Palme och KGB agenten Nikolaj Nejland

Erlander och Palme

 

I dagarna publicerades två artiklar i Riksmedia som blir rena straffsparkar för det jag tänker skriva om. SvD och Expressen skriver om Tage Erlanders tidigare hemliga dagböcker som i dagarna ges ut i bokform och rör åren 1963-64. SvD berättar att Tage Erlander hade stora betänkligheter om den nyligen bortgångne diplomaten Sverker Åströms läggning som homosexuell, samt att Åström pekats ut som spion av det sovjetiska avhoppar-paret Petrov. Erlander beslutar att Åström ska placeras som FN ambassadör istället för på den känsliga posten som Kabinettssekreterare på UD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/astrom-i-spionfall_7601698.svd. Erlander skriver:

 

”Vid en sådan vägning kommer man nog till att han i FN gör oss de största tjänsterna samtidigt som vi tar de minsta riskerna”

 

FN tjänsten är uppenbarligen en sidosteppning av Åström vilket även Säpochefen Olof Frånstedt berättat för mig tidigare. Det här är visserligen inget nytt för varken dig eller mig då vi kommer ihåg min sommarspecial i år ”Sverker Åströms hemlighet” som rörde Sverker Åström och paret Petrovs utpekande av den svenske spionen ”Getingen”i Säpoarkivet. Läs artikeln här: http://www.jallai.se/2012/07/sverker-astroms-hemlighet/ 

Det intressant kommer istället nu: I Expressen Kultur nyligen skriver en svensk kulturpersonlighet om samma dagböcker som SvD refererar till och vinklingen som görs är smått sensationell. Skribenten, som är den kände författaren Per Olov Enquist, skriver allt möjligt om dagboken och först i slutet av artikeln/recensionen kommer han fram till det som är själva scoopet i dagboken för åren 1963-64. Han skriver så här om det för statsminister Erlander så bekymmersamma fallet Getingen http://www.expressen.se/kultur/bocker/tage-erlander-dagbocker-1963-64/:

 

Chrusjtjov kommer på besök, man tar upp Raoul Wallenberg, naturligtvis. Men: hur med honom hantera Wennerströmfallet? Och är verkligen den främste och briljantaste diplomaten Åström pålitlig, och vem träffar han, och är han homosexuell? Nya regeringssammanträden om Åströms sexprofil. Till slut blir säkerhetspolisen säker, och ett dystert lugn sprider sig i regeringen. Ja, han är homosexuell. Ja, han är pålitlig. Nej, inte så pålitlig att han kan bli kabinettsekreterare. Inte än. Det blir han först 1972. Det hedrar Erlander att han under hela denna Åströmkris ilsket fnyser ”So what!” Och då kan man förlåta honom hans permanenta moraliska upprördhet över de dansande damernas nätstrumpor på Folkan. (kabinettssekreterare felstavat)

 

Jag har länge mött mörkläggningar i svensk media om de här spionaffärerna men P O Enquists tar nog priset. Han inte bara mörklägger och tonar ned anklagelserna – nej, han förvanskar dem helt enkelt. I gammal god kalla kriget-anda. I hans tolkning heter det:

”Det hedrar Erlander att han under hela denna Åströmkris ilsket fnyser ”So what!”

Det är en helt felaktig tolkning men säkert medveten av Enquist. P O Enquist har nämligen sedan lång tid tillbaka haft ett gott samarbete med KGB. Jag ska berätta om det nu.

Men först till Lettland och Skangal för en bakgrund: Olof Palme föddes 1927 i Stockholm och växte upp på Östermalmsgatan i en överklassfamilj med lite brokig bakgrund. Olofs mamma Elisabeth hette von Knieriem innan hon gifte sig med Gunnar Palme, Olofs far. Mamman kom från en baltisk adelssläkt med tyskt ursprung och hon föddes 1890 på godset Peterhof i det gamla hertigdömet Kurland i det dåvarande Ryssland. Gården brändes ned till grunden under första världskriget och familjen hamnade så småningom på gården Skangal utanför Riga i Lettland. Under Olof Palmes barndom reste familjen ofta över Östersjön med båt och tillbringade somrarna där. Olof Palmes farmor, Hanna kom från den finska adelsläkten von Born och var gift med Sven Palme, således Olof Palmes farfar. Sven Palme var verkställande direktör i försäkringsbolaget Thule (nuvarande Skandia) och han efterträddes senare av Olof Palmes far Gunnar 1932. Olof Palme hade alltså invandrarbakgrund på både mammans sida, Lettisk och pappans sida vars mor var finska. Olof Palmes mor Elisabeth med sin tyskbaltiska härstamning var politiskt aktiv, ordförande i högerns kvinnoklubb på Östermalm och medlem i Tyska damklubben, Der Deutsche Frauenbund, av många kallad en nazistisk propagandaklubb i Sverige. De sydde bland annat kläder och skickade paket till tyska soldater vid fronten under andra världskriget.[1]

Olof Palme tillbringade sina barndomssomrar på Skangal i Lettland tillsammans med sin mors släkt.[2] Ungefär samtidigt i Riga växer en annan man upp som ska få betydelse för Olof Palme, nämligen Nikolaj Nejland. Han föds den 23 december 1930 i Riga. Sommaren 1938 då Olof Palme skriver brev hem om sina utfärder i Skangal är Nikolaj Nejland, 8 år. Nejlands familj härstammar från Ryssland och trots att Nikolaj var född och uppväxt i Lettland vägrade han under hela sitt liv att tala Lettiska utan valde istället ryskan.[3] Nikolaj Nejland hade efter andra världskriget liksom andra balter lärt sig anpassning och överlevnad och började 1947 studera juridik, 17 år gammal. Under efterkrigsåren i Lettland deporterades 200 000 människor, landsförrädare gentemot den sovjetiska garnisonen, Lettland. Den sovjetiska säkerhetstjänsten kämpade mot alla tänkbara förrädare ända tills de förintat all motståndskraft på den utbildade, borgerliga och patriotiska befolkningen. Man hade genomfört en mental etnisk rensning och Baltikum var åter under kontroll efter en kort period (ca 23 år) i oberoende.[4] Nejland blev snart medlem av Lettlands kommunistiska parti och sedan åklagare i Riga och dömde ut långa fängelsestraff, i vissa fall dödsstraff för sturska lettiska bönder som vägrade finna sig i de nya lettiska lagarna, dikterade av Lavrentij Beria i Moskva.[5] Nejland började studera landet Sverige och svenska språket vid universitetet i Riga 1953. Det var intensiva språkstudier med svenskfödda lärare. I KGB:s språklaboratorier fick han lyssna till den svenska radions nyhetsprogram, läsa svenska tidningar, böcker och studera Sveriges historia, ekonomi, politik och kultur.[6] 1961 är Nikolaj Nejland färdigutbildad och befordras till underrättelseofficer och utbildas under två år vid KGB-akademin i Moskva. Nikolaj har framtiden för sig. Han är redan vid den här tid öronmärkt för KGB:s första direktorat, Innostrannoje Upravlenije, den internationella avdelningen som bedriver spionage utomlands. Där tillhör han den tredje sektionen som omfattar, Skandinavien, England, Australien och Nya Zeeland. Hans uppdrag var att påverka Sveriges ledning och andra opinionsbildare. Som kuriosa skiljde han sig 1963 från sin dåvarande fru som anmälde honom för misshandel. Han ställdes inför partirättegång men frikändes och när han var klar med sin KGB utbildning gifte han om sig med en ung lettisk blondin, tjugo år gammal som lämpligt nog talade perfekt svenska! Förmodligen ett skenäktenskap, arrangerat av KGB.[7] Nejland placerades våren 1963 på en täckbefattning på den lettiska radions sändningar på svenska. Han deltog mellan 1964 och 1968 i en operation mot Sverige som gick ut på att dels tvätta bort såren efter den svenska baltutlämningen 1945, dels peka ut balterna som stred på den tyska sidan som krigsförbrytare och nazister, en viktig strategi från den sovjetiska ledningens sida.[8]

 

Olof Palme och Fidel Castro

 

Imants Lesinskis, avhoppad lettisk KGB agent men med täckbefattning som journalist och författare berättade att han ålades av KGB att skriva sovjetvänliga artiklar och böcker under pseudonym. Bland annat under pseudonymen R Ievkalnis och han belönades 1975 med Lettlands stora journalistpris. Lesinskis har berättat hur de letter som lyckades överleva åren i Stalins läger under 1960-talet hänsynslöst utnyttjades i propagandasyfte. Han sökte upp och intervjuade många av dem som överlevt och i en artikelserie under flera år i Dzimtenes Balss fick de prisa ockupationsmakten Sovjetunionen. De fick för Lesinkis berätta hur rättvist och barmhärtigt de behandlats och hur de av Sovjet erbjudits chansen att börja ett nytt liv. Denna propagandakampanj riktades i första hand till de yngre flyktingarna och de ester, letter och litauer som fötts i exil och kampanjen togs emot väl.[9] Kampanjen ledde till att många andra generationers invandrare vände sina föräldrar ryggen under sina ungdomsår och många sår läktes aldrig igen. De balter som flytt för sitt liv fick uppleva att deras barn födda i exempelvis Sverige kallade dem för nazister eller fascister.

En författare som i viss utsträckning förmodligen omedvetet bidrog till det här var den kände svenske författaren P O Enquist med sin bok Legionärerna. Den utkom hösten 1968 och beskriver den så kallade ”sanningen om baltutlämningen”. Enquist beskriver baltutlämningen i en mer human dager än som tidigare framställts. Boken belönades med Nordiska Rådets litteraturpris och skar djupa sår i svensk-balternas själar. Enquist hade rest runt i Baltikum och gjort research för boken och fick där uppgifter om att det inte alls hade gått så illa för de balter som utvisats utan samtliga hade kort efteråt fått amnesti och levde nu lyckliga i sina hemländer. Enquists inte helt vetenskapliga research gick ut på att han intervjuade 14 av de utlämnade letterna som var handplockade av KGB och skrev med ledning av dessa intervjupersoner, sin prisbelönade bok.[10] I efterordet till pocketupplagan 1970 skrev Enquist de för en svensk-estländare, relativt provocerande raderna:

 

”De baltiska folken är delade: ett folk hemma, ett i exil. Båda har sin egen historieskrivning av det som skedde, båda är lika inflammerat känsliga för avvikelser från den rätta linjen.”[11]

 

KGB agenten Lesinskis berättar istället följande om P O Enqvist och hans bok Legionärerna:

 

”Tyvärr är mottagaren av det Nordiska rådets litteraturpris Per-Olof Enquist en beklagansvärd desinformatör”[12] ”P O Enquist blev en måltavla för KGB redan i början av 60-talet. Nikolaj Nejland och Danis Goldbergis tilldelades uppdraget att hjärntvätta honom”.[13]

 

Vem kunde veta bättre än Lesinskis? Lesinskis var i Rom 1960 och bevakade de olympiska spelen för en sovjetisk tidnings räkning och hade samtidigt uppdraget av KGB att knyta kontakter med Australiensiska idrottsmän med lettiskt ursprung. Lesinskis som var en stark motståndare till den sovjetiska regimen i Lettland bestämde sig för att försöka hoppa av i Rom. Han klev in på den amerikanska ambassaden och begärde politisk asyl men CIA lyckades istället övertyga Lesinskis att han gjorde mest skada för den sovjetiska regimen genom att stanna kvar och arbeta för CIA. Lesinskis, då 28 år gammal reste hem igen som amerikansk dubbelagent. Våren 1978 tjänstgjorde Lesinskis på FN i New York som sovjetisk översättare men inofficiellt som KGB agent och fortfarande som dubbelagent åt CIA. Han bestämde sig för att hoppa av med sin familj då han kände att snaran började dras åt, speciellt efter General Arkady Shevchenkos avhopp i april 1978.  Lesinkis debriefades omedelbart och fick sedan leva under skydd av CIA på hemlig adress i Washingtons utkanter i Oakton Virginia. CIA varken bekräftar eller dementerar idag sitt samröre med familjen Lesinkis eftersom ärendet fortfarande är hemligstämplat. Men CIA:s presschef G. L Lamborn skrev ett brev efter Lesinskis död 1986 till ”American Latvian Association” med innehållet att Lesinskis, ”after his defection made a significant contribution to the U.S. government and this agency” (efter sitt avhopp gjort betydelsefulla insatser för den amerikanska myndigheten och CIA). Den som berättat Lesinskis historia är istället hans dotter, journalisten Ieva Lesinska för tidningen Laiks i Riga.[14]

 

P O Enquist hade blivit utsatt för en kupp enligt Lesinskis. Han vallades runt av KGB officerare i Baltikum under sin research och blev erbjuden tolk som tillhandahölls av KGB eftersom Enquist inte själv kunde något baltiskt språk. Den som var regissören bakom KGB-operationen mot Enquist var Palmes tennispartner på Kungliga, Nikolaj Nejland.[15] Han var chef över den tolk som hjälpte Enquist med hans research.[16] Tolken hette Erik Stombris och var en ”god vän till mig” medger Enquist i Dagens Nyheter i maj 1983.[17] KGB officeren Lesinskis hävdar att KGB med dess fria tillgång till hemliga arkiv och detaljerade register om Sovjetunionens befolkning 1960 bara kunde finna 44 av de 150 balter som utlämnats i livet.[18] När KGB majoren Lesinskis hoppade av i New York 1978 där han haft en täckbefattning i FN, kallade KGB omedelbart hem Nejland från Stockholm för att skydda honom. Lesinskis berättade för CIA om sina egna och Nejlands operationer i Sverige. CIA informerade sedan Säpo om de omfattande spionnäten i Sverige och uppgifter om Nejlands agenter.[19] Uppgifterna finns att hämta i Säpoarkivet för den som vill veta vilka svenskar som var Nejlands agenter. Lesinskis dömdes till döden i exil av KGB och trots att han fruktade KGB:s hämnd reste han till Sverige och skrev en serie på 58 artiklar som publicerades i den lettiska exiltidningen Laiks under åren 1979-80. Lesinskis avled plötsligt i en massiv hjärtattack i ett amerikanskt köpcenter under julen 1985.[20] Två månader senare mördades Olof Palme, en kylig, sen kväll i Stockholms city den 28 februari 1986.

 

Författaren P O Enquist

 

Den här historien kommer somliga irriterat avskriva som propaganda. Och det har gjorts förr. Men varför ska vi inte tro på dessa herrar och damers många vittnesmål. De har trots allt levt under ett stort förtryck under många år och flera av dem har förlorat hälsa och i vissa fall sina liv, under tiden som P O Enquist levt tryggt och gott i Sverige för sina bokhonorar. Under det kalla kriget tystades exilbalterna ner i Sverige men idag borde vi kunna tala om det. Även P O Enquist! Det är han skyldig oss baltiska flyktingfamiljer. Jag går vidare med mina källor och citerar den tidigare beskrivna KGB chefen Oleg Gordievsky och märk väl: det här är citerat från en bok utgiven av svenska storförlaget Bonnier Fakta:

 

”Nejland kom från samma del av Lettland som Palmes mor. Han gjorde sig vän med Palme genom att spela på hans intresse för sina lettiska rötter och ordnade till och med så att Palme fick göra ett kort sentimentalt besök i Lettland. Han lyckades också arrangera regelbundna möten med en av Palmes främsta rådgivare i socialdemokratiska arbetarpartiet. KGB högkvarteret gjorde sig enormt besvär med att förse Nejland med sådana formuleringar av den sovjetiska politiken som de hoppades skulle vara tilltalande för Palme. Framför allt sedan han förlorat statsministerposten och hamnat i opposition (1976) tycktes han föredra den sovjetiska freds- och nedrustningspolitiken framför den amerikanska. Palmekommissionen, som bildades 1980 för att diskutera nedrustningsfrågor, var högt värderad i Moskva för sin kritik mot de amerikanska ställningstagandena.” [22]

 

Nicolaj Nejland APN

 

Här ett vittnesmål till:

 

De Sovjetiska APN-journalisterna är oftast underrättelseofficerare knutna till KGB:s linje X eller PR. Den förre chefen Nikolaj ”Kolja” Nejland var så framgångsrik i sin underrättelseverksamhet och agentvärvning att han tilläts stanna i två perioder om fyra år (i Sverige). Han befordrades vid sin återkomst till vice utrikesminister i Sovjet-Lettland. Nejland har senare (av Säpo) nekats inresa till Sverige. [22:2]

 

Och det kanske mest intressanta:

 

Olof Palmes äldre syster Catharina Palme gav 1999 ut en bok om familjen: ”Somrarna på Skangal”. En första version av boken trycktes redan 1982 då Olof Palme fortfarande var i livet, men var avsedd endast för familjen. Innehållet var då enligt omslagstexten KONFIDENTIELLT. I den offentliga utgåva som utkom 1999, hade vissa avsnitt redigerats bort. Bland annat det om den Sovjetiske diplomaten Nikolaj Nejland, utpekad som KGB agent. Nejland hade kontakter med Olof Palme och bland annat spelade de tennis tillsammans under Palmes tid som statsminister enligt boken. [22:3]

 

Genom ovanstående går det att utläsa hur en möjlig inflytelseagent sakta värvas. KGB liksom CIA är mycket skickliga på det här. Idag värvas exempelvis många inflytelseagenter i Mellanöstern som helt säkert är orsak till några av de många upplopp och proteströrelser där just nu. Det är samma effektiva metoder som användes under det kalla kriget. I Palmekommissionen som nämns av Gordievsky (amerikansk stavning) satt det en GRU agent, Milstein och en hög KGB representant, Arbatov. Palmekommissionen förordade den för Nato så fientliga och säkerhetspolitiskt ofördelaktiga kärnvapenfria zonen i Östersjön och Centraleuropa. Och att påstå att Palme inte blev påverkad av den här indoktrineringen av KGB och GRU:s kanske bästa agentvärvare, är naivt. Ingen kommer undan den utan att stänga av kontaktvägarna fullständigt. Det gjorde inte Olof Palme.

 

”I sina rapporter till KGB högkvarteret försökte Nejland ta åt sig äran för en stor del av Palmes sympati för den sovjetiska politiken. Krjutjkov (högste KGB chef för utrikes u-tjänsten) rapporterade till både Andropov och politbyrån att Palme visserligen inte var till fullo rekryterad som agent, men stod under KGB:s inflytande.”  [23]

 

Texten talar sitt tydliga språk. Tilläggas ska dock att Gordievsky även skriver att när Nejland lämnade Stockholm 1980, förlorade KGB sin direkta tillgång till Palme. Det är där som jag tror att Stasi eventuellt kan ha kommit in i bilden. Palme besökte Östtyskland i december 1984, han hyllades där som en kejsare och när han mördades 1986 drog Stasi igång en helt egen stor mordutredning för att försöka finna mördarna. Det går att läsa i Stasiarkivet. Stasi driver hårt tesen att det är en främmande säkerhetstjänst som mördat Palme. De sätter upp en egen Palmestab med namnet Avdelning XXII. Man kommer fram till att mordet är en enskild händelse och inte en mordvåg för att på bred front undanröja ledande politiker som stöder den sovjetiska fredspolitiken. Vidare skriver Stasi att de är förvånade över det taffliga svenska polisarbetet med en inkompetens som är misstänkt dålig, nästan likgiltig. Man skriver att många ledande svenska socialdemokrater är övertygade om att en västlig säkerhetstjänst ligger bakom mordet! (Björn Cederberg, Kamrat Spion sid 195-196) Till sist vill jag visa att det finns fler auktoriteter på området som bekräftar de här teorierna. Vår mest erkända forskare inom underrättelse- och säkerhetstjänst, professor Wilhelm Agrell skriver så här om Gordievskys uppgifter:

 

”1985 hoppade den sovjetiske KGB-residenten i London, Oleg Gordievskij av till väst. Gordievskij hade då redan i elva år arbetat som dubbelagent åt den brittiska underrättelsetjänsten. Med Gordievskijs avhopp fick väst en insyn i den sovjetiska underrättelsetjänsten i paritet med den insyn som general Sejnas avhopp gett i Warszawapaktens krigsplanläggning 1968. Gordievskij hade genom sin karriär inom KGB en omfattande kunskap om agenter och operationer på andra stationeringsorter, bland annat hade han arbetat med KGB:s hemliga operationer i Danmark på 1970-talet. Informationer från Gordievskij började snabbt delges också samarbetspartners, bland andra den svenska underrättelsetjänsten. ÖB Lennart Ljung fick den 10 september 1985 del av uppgifter som ”inte gällde den aktuella situationen” men som var av sådan vikt att han samma dag informerade både försvars- och utrikesministrarna. Varken Ljungs dagbok, som innehåller uppgifter om de åtgärder ÖB vidtog, eller andra källor preciserar emellertid vari denna anmärkningsvärda information bestod. I efterhand framgår det att Gordievskijs viktigaste uppgifter om Sverige handlade om den lettiske KGB-mannen Nikolaj Nejland.” [24]

 

 

Intressanta är att svenska försvars- och utrikesministrar vid den här tiden var Anders Thunborg och Lennart Bodström (far till Thomas Bodström). Visst, tänker du – men lyssna här: mindre än en månad efter det hemliga beskedet från ÖB till ministrarna, avsätter Palme först försvarsminister Anders Thunborg som försvinner helt ur politiken och sedan omplacerar han Bodström från utrikes- till utbildningsminister. Är det en tillfällighet att båda dessa ministrar som informerats av ÖB, tvingas avgå eller byta tjänst mindre än en månad efter att uppgifterna når dem? Eller avgår de rent av självmant? Redan ett år efter mordet uttalade sig Wilhelm Agrell i SVT om ett fosterländskt motiv. Ingen tog någon notis om Agrells teorier utan jakten på den ”ensamma galningen” som tagit över efter ”Holmérs PKK spår” fortsatte oförtrutet. Kanske är vi nu 25 år efter mordet mogna att omvärdera det som Agrell bara ett år efter mordet förstod att svenska folket varken orkade eller tilläts befatta sig med:

 

”Ett mord i fosterlandets tjänst är obehagligt att diskutera. Vore det sant skulle det skaka om det svenska samhället i grunden.” (Wilhelm Agrell för SVT Nyheter)

 

Se Wilhelm Agrell i Nyheterna: http://vimeo.com/21635841

Du bör också se det här TV4 programmet av Jonas Gummesson som rör Palmes relation till IB och Stay Behind (Arla Gryning). ”Spioner i folkhemmet” http://youtu.be/MPgTk0mlhYY  [youtube]http://youtu.be/MPgTk0mlhYY[/youtube]

 

[1] Olof Palmes ungdomsår, Gummesson 2001, sid 36.

[2] Ibid. (betyder samma som föregående)

[3] KGB avhopparen Imants Lesinskis i Lettiska tidskriften Laiks 12.9.79. och 19.4.80.

[4] Ibid sid 30.

[5] KGB avhopparen Imants Lesinskis i Lettiska tidskriften Laiks 12.9.79. och 19.4.80.

[6] Krig i fredstid, Nordblom 1988, sid 34.

[7] Ibid sid 35.

[8] Lesinskis och Krig i fredstid sid 36.

[9] KGB avhopparen Imants Lesinskis i Lettiska tidskriften Laiks 12.9.79. och 19.4.80.

[10] Ett liv för Baltikum, Andres Kung 2002, sid 37.

[11] Ibid sid 36.

[12] Privat brev från Lesinskis till den lettiske historikern Janis Zalcmanis 23.3.1983. Krig i fredstid sid 52.

[13] KGB avhopparen Imants Lesinskis i Lettiska tidskriften Laiks 12.9.79. och 19.4.80.

[14] City paper, The Baltic states, artikel av Benjamin Smith för Rigas Laiks (Internet).

[15] Lesinskis och Krig i fredstid sid 52.

[16] Lesinksis och Krig i fredstid sid 52.

[17] DN 4.5.1983. Intervju med Enquist.

[18] Ibid.

[19] Anonym Säpo källa 2006.

[20] Krig i fredstid, Nordblom 1988, sid 26.

[21]  Wilhelm Agrell, Fred och fruktan sid 247.

[22]  Gordievskij/Andrew, KGB Inifrån sid 196, Bonnier fakta 1990.

[22,2] Charlie Nordblom, Industrispionage.

[22:3] Olof Palmes ungdomsår, Gummesson 2001, sid 34.

[23]  Gordievskij/Andrew, KGB Inifrån, Bonnier fakta 1990.

[24]  Wilhelm Agrell, Fred och fruktan sid 247.

41 Comments

  1. Kurre skriver:

    Vilken tajming! Ha ha

    1. Anders Jallai skriver:

      Ja, eller hur! Ibland ska man ha tur. Satt och slipade på den här artikeln i helgen men tvekade att publicera. Men Enquists tokiga artikel i Expressen tvingade fingret till PUBLICERA knappen och nu är det för sent att ångra sig. Det blir inga mer förlagsfester för min del, är jag rädd. AJ

  2. Eskil skriver:

    Synd med Enquist men han har väl inget annat val.
    Han dras med i Åströms fall som många andra.

    1. Anders Jallai skriver:

      Det rör sig om ett helt nätverk med gamla lojaliteter från det kalla kriget. Tycker att det är dags att de avslöjas. Annars blir Enquists artikel i Expressen idag, helt obegriplig för en yngre generation. AJ

  3. Fredrik Carlstedt skriver:

    Jag har lite fakta här att förtälja om Palmes lärare vid Kenyon College ; Hans namn var Paul M. Titus och studerade vid Princeton där han tog examen 1930 och 1933, den sistnämnda var en doktorsexamen. Han arbetade därefter på Kenyon College från 1933 fram till sin
    pensionering 1972. Han var enligt Palmes biograf Henrik Berggren bland annat rådgivare till
    den jordanska regeringen.

    Han dog den 19 april 1998 efter en lång tids sjukdom. Hans fru Catherine hade dött redan 1994.

    Han efterlämnade barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

  4. Bertil S skriver:

    Det här inlägget borde ha blivit en hel bok. Mycket intressant och avslöjande.

  5. Rehnskiöld skriver:

    Tack för i vanlig ordning välskriven artikel!

    Jag har en fråga och en synpunkt.

    1) Om Palme avsatte Thunborg så måste det ha skett innan mötet med Ljung. Thunborg gick nämligen ut den femte februari på en presskonferens och meddelade att han tänkte avgå efter valet. Motiveringen angavs vara (enligt TT) att han "vill gå tillbaka till internationell verksamhet efter valet". Tidpunkten är dock intressant av en annan anledning. Det sker bara 2 dagar efter att Lennart Bodström förklarat att det inte finns några bevis för ryska u-båtskränkningar efter 1982, vilket orsakade en mindre storm och bla krav på Bodströms avgång från Torbjörn Fälldin.

    2) I den här artikeln får jag intrycket att KGB tänkte sig att Palme manipulerades av organisationen och så att säga stod under dess inflytande, men inte att han var en agent som tog explicita order eller rapporterade till organisationen. (Det här tycks fullt förenligt med att Palme själv inte visste om att han betraktades som agent av KGB). Stämmer det eller tänker du dig att det fanns ett starkare samband? (Jfr följande artikel om en av Palmes samtida vänsterledare: http://www.telegraph.co.uk/comment/columnists/cha… )

    1. Anders Jallai skriver:

      Svar 1. Hej, Thunborgs utspel stämmer säkert och kan ev vara en säkring bakåt. Har läst att han tog illa vid sig av att få avgå som Försvarsminister. Han fick 1986 jobbet som ambassadör i Moskva istället! Jag vet att han och Palme inte drog jämnt. Thunborg var en USA vän. Han gillade försvaret och var uppe hos oss på F15 Söderhamn och flög Viggen en gång. Vi tyckte han var en "stridis". AJ

      1. Rehnskiöld skriver:

        Tack så mycket för svaren! Thunborg tycks ha varit en sosse i Per Edvin Skiöld och Sven Anderssons anda, dvs en riktig kalla-krigare.

        Har du någon uppfattning om Carlssons vändning mot en mer västvänlig politik från 1986 var betingad av en genuin oenighet med Palme eller om IC (till skillnad från OP) helt enkelt överlät utrikes- och försvarspolitiken åt de vanliga västvänliga krafterna?

        1. Anders Jallai skriver:

          Som du vet, sparkade Carlsson Kjell-Olof Feldt som finansminister 1990. Feldts visioner var de som vi idag lever efter och visar att IC inte var en framtidens man. Jag tror att han gjorde så gott han kunde men utan en klar agenda. Han fick uppdraget att ta över efter Palme redan ett drygt dygn efter mordet. Vi fick fri radio och TV mindre än ett år efter mordet. Vi fick den största skattesänkningen 1990 i svensk historia i och med den stora skatteomläggningen då marginalskatterna sänktes rejält. Hela samhället förändrades i snabb takt och Carlsson styrde med all säkerhet inte själv den här utvecklingen. Tror att många socialdemokrater redan 1986 såg att Palmes politik höll på att köra Sverige i botten. AJ

          1. Håkan skriver:

            Hej Anders

            "Palmes politik" var absolut inte samma nyliberala politik som Feldt drev igenom. Vad jag vet avgick dessutom Feldt frivilligt. Och Feldts visioner har med facit i hand visat sig inte passa in i verkligheten, för att uttrycka sig milt. Privatbanksystemet, som Feldt vurmar för, har visat sig ha inbyggda systemfel. Bl a finns det ett underliggande krav på ständig ökning av skuldsättningen i samhället.

            Palmes politik var snarare att stärka det statliga inflytandet/ägandet över bankväsendet. Något som numera av två forskare på IMF erkänns vara det enda som verkligen kan bota den kroniska skuldkrisen i världens länder! ("Chicagoplanen", staten genom centralbanken ges ensamrätt att skapa landets betalningsmedel).

            Om Olof Palme verkligen var så lysande intelligent som det påstås så förstod han nog vad Feldts avregleringar skulle innebära. Palme blev emellertid överkörd av kanslihushögern i sitt eget parti. I april-86, bara någon månad efter mordet, skulle Palme ha träffat Gorbatjov. Gorbatjov å sin sida ville luckra upp planekonomin i Sovjetunionen, men var definitivt emot att privatisera det ryska bankväsendet. Skulle de båda ledarna diskutera avregleringarna av bankväsendet i västvärlden bland andra frågor? Ja,med största säkerhet. Och det är ingen djärv gissning att Palme informellt hade stöttat Gorbatjovs tanke att behålla det statliga ägandet av banksystemet…!

            Stora delar av världens befolkning och politiker var de facto emot nyliberalismen och den bisarra globaliseringen som skedde på privatbankernas villkor på 80-90-talet. Det KUNDE alltså likaväl ha blivit ett jättelikt block av stater som avvisat nyliberalismen. Ryssland, Kina, Indien, Iran, Irak, samt större delen av, Mellanöstern Sydostasien, Afrika och Latinamerika. En sådan potentiell blockbildning är givetvis en inte helt ointressant problematik för militäralliansen NATO och den mäktiga västerländska privatbanklobbyn. Nästan helt avgörande var den väg Gorbatjovfalangen skulle välja. Samtidigt var Olof Palme ingen oviktig person med FN-ambitioner och med sina goda internationella kontakter, inte minst med stater som redan hade statligt ägda banksystem. I den mån man spekulerar i ett ekonomiskt motiv för Palmemordet så kan det alltså – förutom hatet i bank och finanskretsar i Sverige – varit menat som en varning till Gorbatjovfalangen. Som vi vet kuppades G bort ganska omgående. Privatiseringarna av bankväsendet iscensattes sedan av Jeltsin.

          2. Rehnskiöld skriver:

            Det finns en intressant kommentar från "en av Sveriges högsta officerare" i Holmströms "Den dolda alliansen" (s 561) rörande IC och västsamarbetet: "Ingvar Carlsson ville inte veta". Undrar just om det här gällde fler hemligheter än Natosamarbetet….

    2. Anders Jallai skriver:

      Svar 2. Jag tror personligen inte att Palme var en fullt utvecklad agent utan har likartad bedömning som Säpo och CIA/MI6 hade enligt Frånstedt (och även Gordievsky). Nämligen att han var något som kallas Asset eller värdefull kontakt. Ibland används uttrycket Inflytelseagent.
      Däremot tror jag inte att Palme gjorde det helt omedvetet utan han drev agenter som Åström och några till medvetet för att få hjälp i karriären bl a mot den lika starka CIA falangen. Och det var få om ingen som inte tillhörde endera falangen. En sådan person/politiker blev snart utspelad av de starka krafter som rådde och det visste Palme med säkerhet. Det handlade om att välja sida om man ville få inflytande. AJ

      1. Tom Croker skriver:

        Bäste Anders,

        Om OP "bara" var asset/inflytelseagent…, räcker det för att ärendet skall anses kontaminerat för alla inblandade?

        Varför verkar inge officiell body vara intresserad av att lösa mordet?

        1. Anders Jallai skriver:

          Hej, Tom!
          Det är inte själva Asset-ärendet som jag tror utlöst mordet utan det som en ev manipulerad/mutad/hotad asset ev kunde göra i Moskva och därefter.
          Ryktet säger att det rörde sig antingen om att införa en kärnvapenfri zon i Norden eller diskussioner om att Moskva skulle ge Sverige-Norge-Danmark en försäkring om att aldrig anfalla mot att länderna utträdde ur Nato. D v s krossat Natos norra flank och kanske riskerat hela Natosamarbetet i Europa. Sådan återförsäkringar har gjorts förr, ex gav Kennedy löfte om att aldrig invadera Kuba mot att Sovjet drog tillbaka sina kärnvapen från ön 1962-63. Kanske ledde denna återförsäkring till Kennedys död?
          obs. när jag skriver ländernas utträde ur Nato, menar jag att Sverige varit en hemlig Natomedlem och då efter en ev förhandling med Moskva, stoppat det hemliga samarbetet. AJ

          1. Albert skriver:

            Tycker att det motivet är mycket trovärdigt.Om Sverige, Norge, Danmark skulle lämnat Natosamarbetet hade det allvarligt äventyrat maktbalansen i Europa. Frågan är om Palme verkligen var så naiv att han trodde sig kunna gå hem med den affären?

  6. Albert skriver:

    Nu kommer det moteld från andra lägret! Pågår ett underrättelsekrig månne? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15647530

    1. Anders Jallai skriver:

      Ha ha! Ja, du kan ha rätt. Vilken grej! Vi kanske kommer benämna den här dagen som början till det stora underrättelsekriget i Sverige? Ett Pearl Harbour för svenska agenter…
      Måste här påminna om min artikel "Sahlin och Ahlin i CIA:s tjänst?" http://www.jallai.se/2010/12/sahlin-ahlin-i-cias-

  7. för om masten skriver:

    Du är beundransvärd som törs sprida sanningen om ett land i brant nedförsbacke. Där du drar fram den ena förrädaren efter den andre. Detta borde på något sätt göras åtkomligt för hela svenska folket som då kanske ställer sig bakom kravet på Stasi-Rosenholtz offentliggörandet.

    Fantastiskt arbete Anders, fortsätt blottlägga rötan i samhället.

    1. steelneck skriver:

      Ja, idag börjar, näe fel, idag är sverige närmast en vasallstat helt utan egen röst och det var på 80-talet som förfallet började.

  8. Sebbe T skriver:

    Det här har jag väntat länge på ! Det grumliga vattnet i soppan blir tydligare och tydligare. Snart ser man botten ! Fuckyes ! Döp om bloggen till "the book of revelations ! FTW !

  9. Johnny skriver:

    Blir förvånad över att Enquist recenserar Erlanders dagböcker. Det är väl en faktabok?
    Låter som ett beställningsjobb, eller?

    1. Anders Jallai skriver:

      Kan mycket väl vara så och det gör mig förvånad. Det är trots allt år 2012. Men han kanske bara skyddar sig själv genom att skydda Åström, vem vet? Fråga honom, någon. AJ

  10. Erik skriver:

    Den gamle Säpochefen P-G Vinge skrev i sin memoarbok att han informerat Erlander om misstankarna om Wennerström redan hösten 1962. Erlander har i sin tur alltid (eller?) förnekat att han skulle haft någon som helst kännedom. Vad jag vet har ingen grävt vidare i detta. Visst vore det trevligt att få klarhet?

  11. Mårten skriver:

    Anders, du är helt makalös på att analysera, se samband och dra slutsatser ur helt olika källor!!!
    Tack vare dina källhänvisningar blir det väldigt trovärdigt. Jag fattar bara inte att 'gammelmedia' inte kan haka på lite mer? (Prestige, avundsjuka, insyltade, eller?)
    Har du aldrig blivit utsatt för hot? Dina avslöjanden borde vara ytterst obehagliga inom vissa kretsar.

    Har du nästa bok 'på gång'?

    1. Anders Jallai skriver:

      Ta ska du ha! Nej, ingen ny bok på gång men rätt vad det är
      dyker det kanske upp något nytt och spännande att skriva om.
      Följ mig på bloggen så länge. AJ

  12. Martin skriver:

    Verkligt intressant hur sosse-nätverket blev manipulerat. Tyvärr finns det kvar samma negativa
    Influenser idag med nya ’ombudsmän’.
    När jag ser dagens ’nya moderater’ och förd försvars avveckling undrar jag vilka som idag är under inflytande av främmande makter.
    Hoppas på mer av dina skarpa analyser !
    Hittade en riktigt bra video-klipp från en spelfilm med Viggen 37 när Sverige hade resurser, piloterna talar på svenska med tornet… http://www.youtube.com/watch?v=cXCEY46v_Ec

  13. Anton skriver:

    Vem är det du anlitar som spökskrivare/arkivforskare?

    1. Anders Jallai skriver:

      Que?
      Jag gör mina egna arbeten. Allt annat vore hemskt dyrt!
      Skriver och forskar själv. Men mycket av materialet jag använder på bloggen är saker som jag har i mitt arkiv. D v s halvfärdiga grejer som ligger och dammar. Men mycket är taget från andra forskare/journalister som du kan se på noterna. Ex den här senaste artikeln om Nejland. AJ

  14. Jonas skriver:

    Hej Anders!
    Har du fått frågan om att filmatisera din trilogi? Och hur ställer du dig till det isåfall?

  15. Johan skriver:

    Hej Anders!

    Det finns en bok som heter "En spion i regeringen", skriven under pseudonymen Sven Andersson. Boken är utgiven 1988 av förlaget Info-Books AB (ISBN: 91-7003-038-3). I den boken antyds det att Olof Palme mördades eftersom han visste namnet på en sovjetisk spion i den svenska regeringen.

    Har du läst boken? Om ja, hur samstämmig är den med de uppgifter du sitter på?

    Lite spontana tankar: Både Olof Palme och Birger Elmér var ju trots officiella vänstersympatier klassificerade som tillräckligt trovärdiga att delta i underrättelsearbete (1:a resp. 2:a i uttagningen om jag inte minns fel). Det fanns således mer bakom fasaden än vad vår u-tjänst ville påskina. Två ulvar i fårakläder om du så vill.

    forts. i nästa inlägg.

  16. Johan skriver:

    forts.

    Det är ju inte helt orimligt att Palme som u-tjänstens man, på uppdrag av Elmér, luskade ut vem som var spionen i den svenska regeringen. Vi hade ju Philby m.fl. i Storbrittanien,Treholt i Norge och det gick ju på den tiden ryckten om att det fanns en motsvarighet i Sverige.

    Något som har stört mig länge är det faktum att Ingvar Carlsson gick ut och vurmade för DDR under 80-talet. Det har tystats ner. Herr Carlsson fick ju dessutom besök hemma av en handfull klätterentusiaster och avgick därefter. Kan mordet på Palme ha handlat om att skydda en spion till varje pris?

    /J

    1. Urban skriver:

      Jag skulle i alla fall inte lita på Elmer ett ögonblick…

      1. Anton skriver:

        Tänk, jag skulle lita på Birger Elmér till 101 procent jag. Han var onekligen polare med Palme som var den som mördades av ondskefulla krafter. När sådant sker är det lätt att "välja sida", dvs den ljusa sidan, eftersom mord alltid tillhör mörkrets sida. Trots att världen ofta ter sig komplex, i synnerhet inom u-tjänsten, så är den ibland ändå väldigt enkel ur ett moraliskt perspektv.

    2. tom croker skriver:

      Johan,

      Detta skulle förklara en hel del men är så fantastiskt att det är svårt att tro att USSR skulle mörda OP för att inte bränna en agent.

      Om det vore så så:
      – Är det inte konstigt att SAP tiger, de hade närt en kapitalist vid sin barm
      – Är det inte kosntigt att LP tiger, hon viste antingen om det eller visste inte om det och jar alla do-gooder-poäng att förlora
      – Är den lite märkligt "läckta" informationen till thriller-författaren Jallai helt förståelig då det ju är frågan om ett snyggt dubbellur

    3. Anders Jallai skriver:

      Hej, Johan!
      Jag har boken "En spion i regeringen". Ganska intressant men väldigt svår att bedöma då den dels är skriven som en ren fiction, dels tar den ingen ställning utan mest påstår saker relativt vagt. Dessutom vet vi inte vem författaren är. Därför: omöjlig att ta ställning till. Påminner lite om boken "Sista kontraktet". Ibland undrar man varför någon skriver sådana böcker. De är svåra att ta på allvar. Jag själv, för att göra en jämförelse, ställer upp med namn och bild. Jag har en hemsida, svarar på frågor och redovisar åtminstone en del av mina källor. Det vill säga: jag står för mina teorier. AJ

      1. Johan skriver:

        Man kan anta att den sovjetiska ledningen kände på sig att de var på fallrepet i och med Sovjetunionens ekonomiska problem. I ett sådant trängt läge ligger det inte långt borta att "ta i med hårdhandskarna" för att hålla kvar en spion på en känslig och viktig position. Man hade redan förlorat Philby-ringen, Wennerström m.fl. Både Elmér och Palme drog igång IB och klassades båda som väl lämpade för underrättelsearbete när de genomgick urvalsprocessen. Att de hade förtroende kan man alltså utgå ifrån.

        Jan Guillou, som enligt egen utsago regelbundet träffade KGB-officeren Gergel, var den som förstörde kommunistjakten. Att kommunisterna ogillade Elmér och Palme måste man nog därför också utgå ifrån. Sovjet hade ju förövrigt sin egen kommunistdräpare Gorbatjov på hemmaplan. Av en händelse skulle Palme träffa Gorbatjov i Moskva dagarna efter. Vem vet huruvida Gorbatjov satt på information om spionen. Att stalinisterna inte var glada är i alla fall ett som är säkert..

    4. för om masten skriver:

      Spionen var herr Palme himself.

  17. Tore Åhlin skriver:

    I och med Palmes inträde som politisk företrädare kom förräderi och samhällsförstörelse att
    tecknas som Sveriges framtid. Och detta fortsätter utan åtskillnads.
    Det behövs verkligen en uppstädning och ett nytänkande.

    En fortsatt utmärkt artikel och utredning av dig Jallai!

  18. Stefan Törmä. skriver:

    Går Lesinskis uppgift om att endast 44 av ballterna som utlämnade var vid liv att verifiera med en annan källa. De sovjetiska arkiven stod relativt öppna under några år på nittiotalet, var det ingen som såg efter? Lesinski arbetade trots allt för CIA och det gör honom minst sagt till en tveksam källa.

  19. Stefan Törmä. skriver:

    Rätta mig om jag har fel men "Asset" betyder väl just bara värdefull kontakt. Palme förde samtal med sovjetiska medborgare, KGB-agenter och andra, liksom han gjorde med amerikanska medborgare. Låter rätt så klokt om ni frågar mig. Endast militärer fostrade i kalla krigets anda kan se något landsförädiskt i sådant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *