ANDERS JALLAI Rotating Header Image

KGB o CIA ”styrde” Socialist-Internationalen


Hej, här kommer en fördjupande artikel om underrättelsetjänsternas påverkan på politikerna. Inget ni ska läsa under IDOL men kanske när ni vaknar och är pigga i helgen. Materialet är unikt och presenteras, vad jag vet, för första gången i Sverige. Det är min analys av Gordievskys KGB instruktioner som han mottog från KGB högkvarteret i Moskva. Det rör hans tid som KGB resident i London på 1970-80 talen. Källmaterialet kommer från hans: Comrade Kryuchkovs Instructions, Top Secret files on KGB foreign operations 1975-1985. Stanford University Press 1991. 

Ett av CIA och MI6 största problem under senare delen av det kalla kriget, var KGB:s infiltration av Socialistinternationalen. En sammanslutning av världens socialistpartier. Däribland de viktiga Labour i Storbritannien, SDP i Västtyskland och Parti Socialiste i Frankrike. Även Socialdemokraterna i Sverige ingick som ett av de ledande partierna i organisationen som inom KGB ofta kallades Sotsintern. Ett komplement till Sovjets egen Komintern (Kommunistinternationalen) och som skulle ta över världen. Socialistinternationalen var ett av kalla krigets huvudmål för både väst och öst. Där stod ett av de viktigaste underrättelse-slagen. Den som fick kontroll över socialistinternationalen hade stora möjligheter att vinna det kalla kriget. Därför tänkte jag berätta lite om både organisationen och hur underrättelsetjänsterna bearbetade denna organisation.

Socialistinternationalen i sig självt hade ingen större reell makt men dess enskilda medlemmar hade desto större och det visste framförallt KGB eftersom de hade goda kontakter in i organisationen.
Exempelvis kunde socialistinternationalen besluta om gemensamma hållningar för medlemspartierna som i många fall hade regeringsmakten i sina respektive länder. En viktig fråga man tog ställning i var den för kalla kriget så viktiga nedrustningsfrågan i Europa och de föreslagna kärnvapenfria zonerna som i första hand gynnade Sovjet.
För att berätta det här på ett trovärdigt sätt om än lite krystat, kommer jag att använda mig av KGB:s egna rapporter som skickades ut från ledningen i Moskva till de sovjetiska ambassaderna runt om i västvärlden. Dokumenten beskriver väl hur underrättelsetjänsterna arbetade och förmodligen fortfarande arbetar. Betänk också alla de dokument som Wikileaks tillhandahållit de senaste åren. Det finns stora likheter och visar på hur sofistikerat arbetet fortgår om att försöka ta makten i världen.

 

Gordievsky hos Reagan i Vita Huset
Gordievsky hos Reagan i Vita huset

På den 25:e partikongressen i Moskva i februari 1976, tryckte sovjetledaren Leonid Brezjnev speciellt på vikten av att etablera täta och förtroliga relationer med de socialdemokratiska partierna i väst.

På Socialistinternationalens kongress i Genève senare under 1976, genomled rörelsen en stor översyn som innebar att både stärka profilen, bryta sig ur sin europeiska isolering och öka rörelsens inflytande i resten av världen. Socialistinternationalen byggde på principen om den demokratiska socialismen. Men från och med nu bestämdes att organisationen också skulle vända sig till övriga världen och då först och främst tredje världen. I allt större grad hade Socialist-internationalen strävat efter att framträda som en egen maktfaktor i världspolitiken och vid sidan av FN genom olika mellanstatliga organisationer.
Chefen för det sovjetiska kommunistpartiets internationella avdelning ID, Boris Ponomarevs syn på Socialistinternationalen var som en modern version av Komintern (kommunistinternationalen), som han själv varit medlem i en gång i tiden och som tidigare varit så framgångsrik i att sprida världssocialism och värva nya anhängare.

Det var Komintern som exempelvis Cambridge Five spionerna och många andra, även svenska spioner, erkände sig till på 30- och 40-talen. Internt använde ID (KGB:s internationella avd.) benämningen Sotsintern för Socialist internationalen.
General Kryuchkov, chefen för KGB, delade det sovjetiska kommunistpartiets bedömning av Socialistinternationalens betydelse. I januari 1977 skickade han ut en skrivelse till de västeuropeiska sovjetambassaderna och bad om en rad olika underrättelser om Socialistinternationalen och dess medlemspartier.
1977 valdes Chiles kommunistparti in i Socialistinternationalen och det ansågs som ett genombrott av Moskva då det var första gången ett rent kommunistparti valdes in i organisationen sedan 1922. Både Ponomarev och Kryuchkov ansåg att det bevisade Sotsinterns framtida potential och visade på möjligheterna att ett samarbete skulle kunna uppstå mellan kommunistpartier och socialdemokratiska partier inom Sotsintern.

I augusti 1977 skickade Kryuchkov ut ytterligare en skrivelse till ambassaderna som han själv skrivit under och som löd:

”Sotsinterns ledare har blivit tvingade att förändra sin utrikespolitik mer åt vänster och erkänner nu öppet den positiva roll som Sovjetunionen utgör för jämvikten i världen. Som resultat av det har KGB nu alldeles speciella möjligheter att utöva inflytande i väst med hjälp av individuella medlemmar inom Sotsintern. Det kommer att tjäna våra syften. Men”, skriver han, ”det finns också Pro-Nato element inom Sotsintern som residenterna (KGB:s personal) måste försöka neutralisera genom aktiva åtgärder som exempelvis: exponera, kompromettera och diskreditera de ledare som står längst ut till höger.”

 

 

Kryuchkov fortsätter:

”Den slutliga analysen av Sotsinternledningen, är att de vill förändra den socialdemokratiska rörelsen till att leda kampen mot den internationella kommunismen. Det i sin tur leder till att vi måste öka våra ansträngningar inom Sotsintern och att de positiva förändringar som kommit till stånd inom Socialistinternationalen istället ger oss nya möjligheter att utöva inflytande i rörelsen. Vi har fördelar genom individuella medlemmar (som vi kontrollerar) inom Sotsintern och som ger oss möjligheter att försvaga de aktiviteter som är till skada för Sovjetunionen.”

Min analys av ovanstående: Tolkningen av den här skrivelse är att KGB i sin analys gör bedömningen att Socialistinternationalen är emot världs-kommunism och vill förhindra det. Genom aktiva åtgärder av KGB och GRU officerarna på ambassaderna kan man försvaga de Sovjetfientliga inslagen i rörelsen. Det positiva, skriver Kryuchkov är att de förändringar i Sotsintern i fråga om ledande personer i för Sovjet positiv riktning, gör att man har stora möjligheter att påverka hela Socialistinternationalen.
I Socialistinternationalens nya ledning satt vid den här tiden svensken Bernt Carlsson som generalsekreterare och tysken Willy Brandt som ordförande. Willy Brandt känner vi redan till, men vem är Berndt Carlsson? KGB officeren Oleg Gordievsky skriver följande om Carlsson i sina memoarer:

”Ett av mina första uppdrag var att etablera kontakt med Bernt Carlsson, generalsekreteraren för Socialistinternationalen som han styrde från ett kontor i norra London. — Carlsson fortfarande i trettioårsåldern var en ledande medlem av det svenska socialdemokratiska partiet. Han hade blivit inlemmad i KGB:s nätverk som en speciell inofficiell kontakt, en kategori som introducerades under 70 talet för viktiga politiker som stod nära KGB (inflytelseagenter) och som mötte KGB:s representanter regelbundet för att delge information och diskutera idéer (share information and ideas).”

Det är inte helt lätt att översätta KGB:s dokument som först är översatta från ryska till engelska och sedan av mig till svenska. I varje översättningsled kan budskapet förändras en aning. Exempelvis kan budskapet förstärkas respektive försvagas och av erfarenhet vet jag att sovjetfientliga böcker exempelvis av författaren Solzjenitsyn, ofta översatts av KGB-informatörer i väst. Därför kan budskapet förvanskas en aning i varje led till Sovjetunionens fördel. För att få en så korrekt bild som möjligt av KGB:s original dokument, bör en översättning göras direkt från ryska till svenska av en neutral översättare.
I Stockholm fanns det en översättningsfirma med namnet AB Språkservice på Grevgatan 45, inte långt från IB som hade sitt kontor på Grevgatan 24. På AB Språkservice arbetade åtminstone tre sovjetiska kontakter varav två av dessa var svenskar (Säpo-arkivet).

KGB chefen Kryuchkovs olika cirkulär till de utländska Sovjetambassaderna och speciellt det beskrivna cirkuläret från augusti 1977 är ”grundbulten” till att förstå Sovjetunionens nya strategi och som i högsta grad kom att påverka Sverige under 1980-talet. Ledningen i Sovjetunionen började inse att de inte skulle kunna hålla jämna steg med Nato i kapprustningen och började därför se sig om efter nya och mindre kostsamma strategier för att inte rusta sig till konkursens rand.
År 1977, innan Reagan kom till makten i USA och före Afghanistan konflikten, hade Sovjet ännu inte erkänt sig till socialdemokratin men man sneglade tydligt åt det hållet för att försöka behålla inflytande över vänsterrörelserna.
Brandt, Palme, Kreisky, Bahr, Harold Wilson och andra vänstersocialister hade vid den här tiden tagit initiativet i den världssocialistiska rörelsen och Kryuchkov skickade ut nya direktiv under 1977:

”Huvudkontoret (KGB första direktorat) är intresserade av idéer från ambassaderna på hur vi bäst kan utnyttja följande till vår fördel:

Skillnader mellan de olika partierna inom Sotsintern i form av ideologi och taktik.

Rivalitet mellan ledarna för de tyska, franska, österrikiska och svenska socialdemokratiska partierna och engelska Labour om den ledande rollen i Sotsintern.

Motsägelser mellan den proklamerade politiken och den som verkligen genomförs inom socialdemokratin.

Specifika exempel på egoistiska, neo-kolonialistiska skäl från de industriella socialdemokratiska nationerna att söka exploatera länderna i tredje världen.”

Min analys: Inga snälla och oskyldiga aktiva åtgärder proklamerades av KGB ledningen och med ett uppenbart syfte att själva erhålla kontroll och inflytande genom att försöka splittra socialdemokratin i väst.

KGB Högkvarteret

 

Till sist kommer vi till det som är aktuellt, nämligen när Kryuchkov vill att KGB personalen ska:

”Ge förslag på mer effektiv användning av våra agentoperationella resurser (spioner) med inriktning på att både ge underrättelser och implementera aktiva åtgärder. Specifikt vill vi ha idéer på hur fortsatt arbete skall ske med våra redan existerande agenter inom de socialdemokratiska leden. Vi vill ha underrättelser som öppnar vägen för oss att värva antingen agenter eller konfidentiella kontakter bland de mer prominenta individerna i rörelsen så att vi kan penetrera dem med propaganda och information. Var snäll och förmedla informationen så fort som möjligt men inte senare än den 15 oktober i år (1977)”

Min analys: Den här delen är relativt rakt på sak men inte desto mindre intressant. KGB vill att residenterna på deras ambassader använder redan etablerade agenter för att samla in information om de ledande personligheterna i rörelsen för att hjälpa KGB att värva dessa och att sedan till dem sprida propaganda och annan information.
Det var just vid den här tidpunkten som journalisten och KGB agenten Nikolaj Neijlands spelade tennis med Birger Elmér och Olof Palme i Kungliga tennishallen i Stockholm.

Socialistinternationalens kongress 1978 i Helsingfors var enligt sovjetiska kommunistpartiets internationella avdelning ID en milstolpe i historien. Det var den första kongressen som helt ägnades åt nedrustning och det var dessutom den första där en sovjetisk delegation blev inbjuden. Ponomarev, chefen för ID var den sovjetiska delegationens ledare och höll ett tal på kongressen som han själv klassade som ett av de viktigaste under hela sin över 40-åriga karriär.
Han la hela skulden för upprustningshysterin på Nato-länderna och speciellt USA. Han inbjöd också en delegation från Sotsintern till Moskva för överläggningar med Brezjnev.

Ponomarevs förslag splittrade Sotsintern eftersom de svenska och finska socialdemokratiska partierna ledde en falang innefattande den svenska generalsekreteraren Berndt Carlsson som ville inleda dialog med Sovjet. Samtidigt ledde det brittiska Labourpartiet en annan grupp som var emot gemensamma förhandlingar och tyckte att varje enskilt lands parti själva fick bestämma om de ville inleda en dialog med Sovjet. Ordföranden Willy Brandt intog en neutral inställning och förordade ”vänta och se” linjen.
En Sotsintern delegation under ledning av Bernt Carlsson besökte Moskva för att inleda förhandlingar med Brezjnev den 1 oktober 1979. Brezjnev föreslog fortsatta diskussioner och sa att ”vi uppskattar resultaten som uppnåtts och är beredda att fortsätta utveckla denna relation.”
Detta budskap mottogs säkerligen med största oro i Vita huset, är min bedömning.
Tre månader senare avbröts dock samtalen tillfälligt på grund av Sovjets inmarsch i Afghanistan. Ytterligare en smäll för samarbetet kom när Solidaritet i Polen krossades 1981. Det finns en stor risk/möjlighet att de socialdemokratiska partierna splittrades vid den här tiden för att förbli splittrade i en Moskva-falang och en Washington-falang fram till det kalla krigets slut. Vinnarna blev de som valde Washington-falangen. Det ska heller inte uteslutas att många övergav Moskva-falangen av taktiska skäl. De lämnade bland andra Olof Palme, Pierre Schori och Bernt Carlsson åt sitt öde. Som alla vet, dog två av dem en våldsam död innan kalla kriget tog slut.

”Olyckligtvis”, sa en sovjetisk analytiker angående anledningen till dessa två händelserna (Afghanistan 79 och Polen 81), har ledarna i Sotsintern blivit påverkade av den anti-sovjetiska kampanj som bedrivits av USA”.

Han menade att detta var anledningen till Sovjets hårdnande attityd.

 

Andreas Papandreou. Far till Greklands premiärminister Giorgos Papandreou.

Andreas Papandreou. Far till Greklands premiärminister Giorgios Papandreou

 

En liten utvikning som i dagarna är högst aktuell. Moskvas favorit bland de europeiska socialistpartierna var Greklands Pasok parti under ledning av Andreas Papandreou. Både ID och övriga KGB såg Pasok:s antiamerikanska och kärnvapenfientliga hållning som en förebild som man hoppades det övriga Europa skulle ta efter. De blev förtjusta när Pasok vann valet 1981 och formade en koalition med det grekiska kommunistpartiet.
De kommande åren fick Papandreou fler besök av den sovjetiska ambassadören än jämförelsevis något annat land i Europa, och ambassadören kultiverade Papandreou genom att ge honom förhands- och inside-information om Sovjetiska politiska utspel. Som tack för hjälpen intog Papandreou en reserverad hållning när resten av Europa fördömde Sovjets krossande av Solidaritet i Polen 1981 och vid nedskjutningen av det Koreanska KAL 007 jumbojet 1983. Det ansågs av den sovjetiska ledningen som en stor diplomatisk succé.

Min analys: Vilken lycka för en man i karriären, Papandreou att i förväg kunna ståta med kunskap om den ena stormaktens utspel innan den offentliggjorts. Det är ofta på detta sätt, med insideinformation, man skaffar sig inflytande och makt inom politiken. Exempelvis om man vill lyfta vänligt sinnade politiker, journalister eller skribenter. Men priset var högt den gången, nämligen de mänskliga rättigheterna i Afghanistan och Polen. Andreas Papandreou var far till Greklands nuvarande president Giorgos Papandreou, tillika ordföranden i dagens Socialistinternational.

Det viktigaste målet för KGB under de här åren var att undergräva förtroendet för USA och att visa världen att hotet mot freden kom därifrån. I ett PM nr 156/54, 01.02.1984 Top Secret, med namnet:
Chief conclusions and views adopted at the meeting of heads of service, alltså ett PM från KGB:s ledningsmöte sägs:

”Vårt huvudmål är att motverka det aggressiva hotet från USA- imperialismen. Det är extremt viktigt att världssamfundet ska förstå att hotet mot freden kommer från USA. Vi måste arbeta outtröttligt på att exponera motståndarens svaga och sårbara punkter.”

”Vi måste vidta åtgärder för att säkra våra agentoperationer vars sektor i framtiden kommer att växa. Samtidigt måste vi komma ihåg att den viktigaste åtgärden för att säkra dessa operationer är och har alltid varit att penetrera motståndarsidans underrättele och säkerhetstjänst.”

Min analys: Det sista citatet är mycket intressant. KGB/GRU:s viktigaste åtgärd ansågs vara att säkra sina agenters operationer genom att penetrera underrättelse och säkerhetstjänsten i målländerna. Vi har exempelvis Säpo kommissarien Stig Bergling som också arbetade på militära säkerhetstjänsten, men vi hade fler. Det fanns säkerligen östagenter inom såväl MUST och Säpo och de satt högre upp än Bergling.
Till sist; eftersom det här är dokument som kom MI6 och CIA till del redan då de skickades ut på 1970 och 80-talen, genom dubbelagenten Oleg Gordievsky på KGB, kan vi göra det säkra antagandet att de västliga underrättelsetjänsterna vidtog nödvändiga åtgärder för att stoppa denna infiltrering. Säkerligen genom att värva egna agenter och dubbelagenter.

Giorgios Papandreou, Greklands premiärminister (till nyligen) och nuvarande ordförande i Socialistinternationalen.

Giorgios Papandreou, Greklands premiärminister (till nyligen) och nuvarande ordförande i Socialistinternationalen.

 

Vänligen, Anders Jallai

 

3 Comments

  1. Pelle-Pelle skriver:

    Intressant. Ganska sensationellt också. Är allt verkligen från äkta KGB-dokument?

    1. Anders Jallai skriver:

      Ja, dokumenten finns samlade i "Kryuchkovs Instructions", som Gordievsky gav ut i tumulten under det kalla krigets slutskede. Tanken var gissningsvis att göra upp med sitt forna dubbelagent arbete. Idag skulle han förmodligen inte kunnat ge ut det här. T o m MI6/CIA hade stoppat honom. Dokumenten är avslöjande både för forna KGB och CIA eftersom de visar ofiltrerat hur u-tjänsten tänker och agerar. Dokumenten är dessutom utgivna av den högsta ledningen och de största hjärnorna inom den sovjetiska u-tjänsten. De ger en unik inblick i hur den då största u-tjänsten i världen resonerade. I det läget kan man förstå att det inte var lätt att vara politiker. Graden av påverkan var extrem.

  2. Jan Uddgren skriver:

    Anders ett långt sätt att förklara att den sk tredje kraft som Socialistinternationalen försökte och lyckades vara i kalla krigets skugga, inte minst gentemot tredje världens länder, sågs som ett hot både för Väst- och Östintressen och gjorde att de såg minsta sak som svängde till den enes eller andres fördel som en stor framgång för sig själva. Därmed inte sagt att det var en framgång. Det finns dock inget konkret objektivt som säger att vare sig den ene eller den andre "kontrollerade" Socialistinternationalen utan tvärt om att Socialistinternationalen drev agenda i olika globala politiska frågor som de fick anpassa sig till i hopp om att vinna inflytande. Det var inte Sovjet som startade antikärnvapeninitiativen etc men de anpassade sig till detta för att vinna poäng hos socintens ganska kritiska öra gentemot dem då socintern var en tredje kraft delvis mellan blocken. Utvecklingen i Sovjetstaten och dess implosion tyder väl snarast på att tredje kraften lockade dem snarare än tvärt om och det är mitt starka intryck att det var just så det såg ut på slutet av 70 och början av 80 talet. Samarbetet med både väst t ex genom Palmes deltagande i Bilderberggruppen och Socialistinternationalens inbjudningar till Sovjetstatens makthavare att delta i diskussioner har skett helt öppet och har inget direkt att göra med traditionell underrättelseverksamhet även om naturligtvis alla ville ha informationer kring vad som ev sades bakom stängda dörrar. Socialistinternationalen företrädde vid denna tid offentligt dialogens väg i motsats till konfrontationens väg och verkar ha haft koll på läget och var definitivt inga villiga marionetter för vare sig den ene eller den andre.
    Parallellt med detta fanns en spegelbild inom underrättelsetjänsterna där konfrontationssidan som till varje pris försökte demonisera motståndaren vare sig det var en läkare med förmodade terroristkontakter som i sjukhusspionaffären eller senare Palme själv och dennes medarbetare. Hemliga tecken och brevlådor. Myter om hjärntvättade zoombieagenter som skulle mörda viktiga civila och militära ledare ingick i föreställningsvärlden.
    Dialogsidan menade att det var viktigare att öppet och direkt i dialog utreda var vi stod i olika viktiga frågor än att smyga runt i lodenrockar slokhatt eller skinnpaj. Detta för att föra situationen framåt och delvis undanröja behovet av sk politiskt spionage (som ibland vilseledande benämns inflytelseagenter) och koncentrera sig på faktiskt militärt spionage och kontraspionage. Bara det att försöka skydda och hemlighålla spionage genom inflytelseagenter för att förstå var t ex Sverige stod egentligen i olika frågor skapar ju i sig misstroende och eskalering. Tore F och hans "motpart" i öst är exempel personer som förstod sig på detta och de deklarerade väl det tydligt också att de ogillade synen på underrättelsearbete som något utan regler och heder. De ansåg helt korrekt att det är ineffektivt mot syftena med underrättelseverksamhet med en eskalerad katt och råttajakt.

    Att skala bort och dela trovärdigt information i avvaktande dialogform kring våra respektive avsikter politiskt från underrättelsehimlen för att hålla sig till traditionerna när det gällde rent militär spionageverksamhet skulle också kunna motverka terrorrörelser som profiterade på kalla kriget på olika sätt.
    För att uppnå trovärdighet var det naturligtvis svårt att upprätthålla ett hemligt samarbete med Nato där kärnvapenbestyckade enheter ingick liksom utplacering av natokontrollerade övervakningssystem och konfrontationssidan tog det på sitt sedvanligt slarviga sätt som intäkt för att dessa egentligen var förräderi ”styrda” av KGB i scenarion där Sovjetmakten var nära ett aggressivt erövringskrig för att tvinga fram en kommunistisk revolution. De grupper inom underrättelsetjänsten här hemma t ex delar av folket inom gamla IB och staybehind som var djupt engagerade i konfrontationssidans kärna började agera utom kontroll med en politisk agenda. Det var dessa som drev påståendena bakom landsförrädarspåret ivrigt påhejade av sina allierade och ironiskt nog fick inflytande då man försökte politisera underrättelsetjänsten under Holmer. Varje steg som företogs för att begränsa t ex Ebbes roll och Holmers roll motiverade dem mer att försöka demonisera den upplevda fienden personifierad av Olof Palme. Anklagelserna ven genom luften och var ofta ytterst dåligt underbyggda. De tillbakapressade verkade genom alternativa lösa nätverk som de skapat inklusive kontakter i olika Palmefientliga kretsar och använde sig av rykteskampanjer och mediadrev som när det gällde Harwardaffären. Helt utan framgång kan tilläggas. OP vann valet trots deras ansträngningar både utåt och inåt mot partiets kärna.
    Detta tog sig uttryck även på andra håll som t ex Treholtaffären där man hade helt annat inflytande från Natos sida direkt i Norska motsvarigheterna

    1. Anders Jallai skriver:

      Det jag vill visa är inte av partipolitisk art. Det blir lätt vänster/höger när man diskuterar CIA och KGB eller politik i allmänhet.
      Det jag vill visa är hur noggrant och aggressivt KGB och förmodligen också CIA försökte och lyckades penetrera Socialistinternationalen och företrädesvis dess politiker. Bernt Carlsson är bara ett av säkerligen ett tiotal politiker som stod under KGB:s eller CIA:s inflytande. Kanske ännu fler.
      Min bedömning är att man lyckades med infiltrationen.
      Om CIA lyckades omvända en \”hjärntvättad\” KGB resident som var på väg att bli chef över hela KGB:s verksamhet i norra Europa, Oleg Gordievsky, då lyckades man sannolikt omvända några svenska politiker. Tror inte ens att det var särskilt svårt. Våra politiker stod och står säkerligen fortfarande under inflytande av stormakterna i världen. Jag hävdar, som du redan vet eftersom du läst mina böcker, att världen styrs i stor grad genom underrättelsetjänsterna som i sin tur står kapitalet mkt nära. Det vet vi! Sedan kan vi alltid diskutera i hur stor grad det är.
      Tyvärr, ska jag tillägga. Hoppas jag inte slår sönder någons världsbild. Man mår trots allt bäst av att inte veta sån´t här. Trust Me. AJ

      1. Jocke skriver:

        Jag ser dock inga problem med att u-tjänsten står kapitalet nära. Det känns ganska naturligt att de stora företagen i Sverige tillsammans drar upp planer för landets framtid. Företagsvärlden utgör ju dessutom en värdefull bas för informationsinhämtning utomlands. Jag tycker faktiskt inte att det hela ter sig så konstigt…

        En säkerhetsventil för det svenska folket är ju att det alltid finns människor att ställa till svars (officiellt eller inofficiellt) om det senare visar sig att man sålde ut landets säkerhet för att gynna egna intressen. Man ska dock ha klart för sig att det som vanligt folk kan se som ett spel om landets säkerhet helt enkelt kan vara motiverat utgående från den information u-tjänsten besitter. Den som saknar information kan ju som vi alla vet både under- och överskatta situationen…

        1. Anders Jallai skriver:

          Du kanske har rätt?
          Det är precis det som förespråkarna för en "Världsregeringen" (New World Order) vill ha. Folket vet inte sitt bästa – alltså måste vi fixa det här.
          Kapitalet eller ägarna av tillgångarna drömmer om en världsregering och strävar även efter det. Det är bästa sättet för dem att säkra sina tillgångar tillsammans med globaliseringen. Frågan är, om det är det bästa för den stora medelklassen? De körs över, som vanligt, höll jag på att säga. Det är det här som debatten kommer handla om de närmaste åren. Ska vi tillåta en överstatlig världsregering som räddar världen åt oss?
          FRA – NSA – USA – EU – FN – Nato – Världsbanken – Kyoto protokoll …

          1. Jocke skriver:

            Jag är lite besviken på dig Anders. NWO.. please. U-tjänstens sätt att arbeta har ingenting med GW Bush och fantasifostret NWO att göra… Nu blev jag faktiskt lite osäker på ditt ställningstagande om jag ska vara ärlig…

          2. Anders Jallai skriver:

            Hej, Jocke, tack för att du kommenterar.
            Jag gillar inte ditt ordval "Nu blev jag lite osäker på dig".
            Hör inte hemma här om du ursäktar.
            DU får kalla det NWO eller vad du vill.
            Det finns stora krafter i världen som vill ha överstatlighet av de skäl jag angav. Kan förstå att inte kaffekokarna på MUST vet om det men det här diskuteras på högre nivå. Ofta i slutna sammanhang och där de styrande för u-verksamheten ofta deltar, ex Nato-chefer. Om du frågar mig; som nyttiga idioter. Anledningen att jag känner till det här är för att jag sett det med egna ögon.
            IB/SSI chefen Birger Elmér agerade just i denna anda i samarbete med statsministern. Det ser du om du känner till hans många kontakter i utlandet.
            Busch, Reagan etc är inte skaparna av denna ideologi som vi faktiskt kan kalla det. De är ofta redskapen. Ibland för vapenindustrin, bankerna etc. Det har många namn men det är alltid samma sak i grunden – strävan efter överstatlighet.
            Det är inte ett fantasifoster. Om du tror det, rekommenderar jag någon annan sajt.
            Låt se hur det går med EU/EMU i dagarna. AJ

          3. Jocke skriver:

            Problemet är att NWO är en konspiratorisk idé som vuxna pålästa individer använder för att påverka obildade ungdomar. Hade exempelvis svenska barn fått lära sig lite nutidshistoria istället för det gamla tugget om Gustav Vasa så hade de aldrig gått på snacket om ¨det onda landet i väst¨. Det är därför jag stör mig på ditt sätt att skriva. Du vet att NWO i ordets sanna bemärkelse är skitsnack. Trots det vill du få dina läsare att tro att det ligger sanning bakom. Du vill på ett subtilt sätt vädra din avsky för kapitalet och använder helt enkelt det här lättköpta skitsnacket som ditt instrument. Har jag fel?

          4. Anders Jallai skriver:

            Hej Jocke, Nu förstår jag vad du menar. Låt oss ta NWO först. Håller med om att konspiratonsteorierna om en NWO (New World Order) som de framställs på vissa sajter, är lika tokiga som ex Illuminati etc. NWO är däremot en bra metafor för \”strävandena efter en överstatlig världsregering.\”
            Det kan inte ha undgått dig att det finns starka krafter för ex ett mycket starkare FN, ett starkt överstatligt organ eller ett starkare EU. Nu finns inte det, därför används andra kanaler som världsbanken, europeiska centralbanken eller Nato som maktmedel.
            Jag hatar inte kapitalismen, tycker t o m att den är det bästa. Jag lever själv av kapitalism. Har två jobb, tjänar bra på det men ser problemen.
            1. Lånekrisen/EMU kan lösas ganska enkelt genom att ex införa en förmögenhetsskatt för de rikaste (antar att du inte tillhör dem). Dessutom kan man höja företagsbeskattningen men det måste ske i samtliga länder samtidigt. Ett visst problem, jag inser det, och gör de kapitalistiska diktaturerna starkare men vi har inget val.
            Detta för att undvika att höja skatterna för medelklassen som man istället gör eller sannolikt kommer att göra. Det är inte okej att kapitalisterna i Sverige betalar 20% på sina inkomster (bolagsbeskattningen) och du och jag; över 50%. Det kommer på sikt leda till att kapitalisterna förlorar både sina pengar och huvuden, är jag rädd. Vi går i hög fart mot en revolution i västvärlden, liknande den som vi idag ser i Nordafrika och Mellanöstern och den kommer att sprida sig. Se bara på de vilda demonstrationerna i Storbritannien, USA, Italien, Frankrike, snart i hela västvärlden.
            Där måste kapitalisterna tänka om. Vi kan inte fortsätta att ha ett skattefrälse, inte ens i Sverige. Se på Kamprad, Rausing etc. De vägrar betala skatt och det är inte okej. Där måste vi vanliga medelklassare protestera. Sedan behöver man inte bli kommunist för det men ett visst mått av socialism och medbestämmande måste finnas. Vi har fått en ny adel i världen; de rika och de vill bara ha mer och mer makt. Pengar tror jag de skiter i men makten lockar. Den måste vi ta ifrån dem. Det är just det som är demokrati!
            Hoppas du stannar kvar här och debatterar, Jocke.

          5. Jocke skriver:

            Det du pratar om Anders är dialektisk socialism, inte NWO. Dialektisk socialism går ut på att infiltrera de kapitalistiska institutionerna (såsom banker etc) och sedan piska kapitalisterna ner i knästående med deras egna medel. Man gör helt enkelt allt för att få kapitalismen att se så ful ut som möjligt inför omvärlden. Målet är att få folk att med öppna armar vända sig till "den enda rätta ideologin", nämligen socialismen…

            Den här taktiken är väl beskriven i många av de gamla litterära verken från kalla krigets dagar…

            Du har aldrig funderat över varför vissa människor som är uttalade vänstersympatisörer tar jobb i finanssektorn??

          6. Anders Jallai skriver:

            Hej Jocke. håller med om att NWO (New World Order) som det beskrivs på vissa sajter är en politisk konspiration liksom Illuminati etc. Men själva företeelsen som sådan – att det finns krafter som vill ha en överstatlighet i världen – är inte en konspiration! Vi har många försök redan med FN, Världsbanken, EU, EMU, Europeiska centralbanken etc. Det hela drivs på av kapitalister som som vill ha kontroll och skydd av sina tillgångar. En god sak kan tyckas. Jag har ingenting emot kapitalism, lever av det för tillfället med två välbetalda jobb men jag ser problem i horisonten. Kapitalismen har blivit ett hot mot folket eller medelklassen som jag antar att du också tillhör. Vi har blivit lurade helt enkelt. Globaliseringen drivs på av kapitalet med målet att ge billigare arbetskraft och konkurrens om jobben. Vilket ska leda till högre vinster. Det är ohållbart i längden.
            Problemet är om vi tar ex EMU. Resultatet av förhandlingarna kommer säkerligen bli att man med någon slags överstatlighet, låter medelklassen/folket betala igen, genom högre skatter.
            Jag tycker inte att det är okej att kapitalisterna i ex Sverige betalar 20 procent bolagsskatt på sina inkomster medan du och jag betalar över femtio. Det är fel och det kommer bli värre så länge vi inte går ut på gatorna och protesterar.
            Det som måste göras, och som löser problemet tillfälligt, är att man inför någon slags förmögenhetsskatt och gör det inom hela EU samtidigt, sannolikt under kapitalisternas protester. De tycker inte om att betala skatt nämligen, inte en krona helst. Se på Kamprad eller familjen Rausing, vem fan som helst. Du och jag har inga möjligheter att skatteplanera eller flytta till ett skatteparadis, just därför är det orättvist och odemokratiskt att vi överbeskattas. Om inte det här genomförs kommer det snart bli revolution i västvärlden, precis som i Mellanöstern och Nordafrika. Kapitalisterna kommer bli av med sina pengar och kanske även sina huvuden. Det har hänt förr och vi kanske hamnar där igen. Därför är det viktigt att skriva och upplysa om det här. Vi kan redan se kravaller i flera västländer; Grekland, Italien, Frankrike, Storbritannien mfl. Och värre kommer det att bli, även här hemma hos oss. i Sverige har vi trots allt det högsta skattetrycket i världen för medelklassen.
            Ja efterlyser en politiker som vågar trotsa kapitalet. Han/hon finns inte idag, men kommer förhoppningsvis snart. För demokratin och de mänskliga rättigheterna skull.
            Stanna gärna kvar här och debattera i fortsättningen, Jocke.

          7. Jocke skriver:

            Det du pratar om Anders är inget annat än dialektisk socialism. Taktiken går ut på att först infiltrera de kapitalistiska institutionerna för att sedan använda kapitalisternas egna medel emot dem. På det sättet piskar man ner dem i knästående på hemmaplan…

            Målet är att få folket att utveckla en sådan avsmak för det kapitalistiska samhället att de självmant vänder sig till socialismen och välkomnar den med öppna armar… Det du pratar om Anders är inget annat än dialektisk socialism. Taktiken går ut på att först infiltrera de kapitalistiska institutionerna för att sedan använda kapitalisternas egna medel emot dem. På det sättet piskar man ner dem i knästående på hemmaplan…

            Målet är att få folket att utveckla en sådan avsmak för det kapitalistiska samhället att de självmant vänder sig till socialismen och välkomnar den med öppna armar… Det har ingenting med NWO att göra… Den här taktiken är välkänd sedan länge och har ingenting med NWO att göra…

          8. Anders Jallai skriver:

            Okej, jag hör vad du säger. Det känns som om vi inte riktigt når varandra.

          9. Jocke skriver:

            Vi når varandra. Vi har bara olika syn på saker och ting. Du tycker att det är kapitalisterna, NATO etc som försöker sträva efter överstatlighet. Jag vet inte hur du kunde gå på den lögnen, men det är en annan historia. Jag å andra sidan menar att det är motparten som försöker få människor i Europa att överge kapitalismen och istället vrida huvudet åt vänster.

            NATO har all anledning att vilja hålla ihop EU. Genom ett europeiskt samarbete står varje nation starkare emot påtryckningar från öst. Skulle EU-samarbetet spricka är vi tillbaka på samma ruta som vi stod på strax efter det att Palme hade skjutits…

            Det som pågår nu är en kamp där EU och NATO desperat försöker hålla länder som Grekland i ett punggrepp för att de inte ska bryta sig loss och gå ännu mer till vänster…

            Tänk efter lite. Vilka tjänar på en finanskris rent politiskt?

          10. Right on target Anders!

  3. Erik Forsberg skriver:

    Håller med dig Anders!
    Det här är intressant. Man undrar vilka resurser och pengar de lade på allt det här? Vilken otrolig aparat det måsta varit. Politiker som nickedockor. Men jag måste läsa en gång till. Det var lååångt.

  4. Jan Uddgren skriver:

    Det där med vänster och höger blir lätt förvirrande. Hus ksall man annars få ihop Bildt och affärsbrodern Lundin med både CIA och gamla KGB makthavare som nya tidens storkapitalister i samverkan? Eller för den delen Iran kontrasaffären med Östtyska underrättelsetjänstens aktiva stöd.

    Säkert fanns det många som inte var svårvärvade till jäkarna som vi stod närmare ideologiskt. Det förstår vi nog alla. Till och med OP hade ju varit ren agent för dem åtminstone tidigt i sin politiska karriär. Däremot hade med all säkerhet KGB fler riktiga spioner inom underrättelsetjänsten än de som avslöjats för att inte tala om vad Nato hade. De rent av ägde stora delar av vår underrättelsetjänst.

    Jag vidhåller att det till stor del i fråga om Socialistinternationalen handlade om ganska öppna kontakter mellan socialistinternationalen och Sovjetmaktens representanter där ryssen inte såg den som allierad men väl som en "välkommen" tredje kraft, Dessutom tycker jag det finns stöd för att det var en allt mer medveten strategi som många chefer inom vår underrättelsetjänst var införstådda i och som faktiskt bidrog till sovjetstatens fall fast ingen hade trott på det. Det förstod dock inte vår allierade alltid som förväntade sig en hemlig aktiv roll. Hela vårt samhälle var byggt på myten att Sovjets mål var att anfalla oss i syfte att tvinga in oss i kommunismen. Av det du refererar till från G framgår väl ganska tydligt att tyngdpunkten var på att infiltrera underrättelsetjänst och militär och inte partier eller Socialistinternationaler även om de liksom jänkarna förstod värdet av att veta var man egentligen stod och lade resurser på det. Den balansen var dock kraftigt i västs favör. Rent konkret var det väl så att Natosidan hade en stor underrättelsenärvaro på Svensk mark och att aldrig någon av dessa avvisades utan tvärt om understöddes de aktivt i hemlighet och nu med Bildt är det väl knappast mindre betonat.

    Visst är det också så som du säger att storkapitalet (för att imitera CH Hermanssons uttryckssätt) och därmed delar av fackföreningsrörelsen var aktivt på ena sidan och att man inte sällan blandar ihop ekonomiska intressen med politik på ett olyckligt sätt.

  5. Erik F skriver:

    Att underrättelsetjänsten manipulerar makten är känt sedan länge och verkar bara ha blivit värre med åren. Se hur Putin manipulerar sig fram i positioner eller J E Hoover gjorde i USA. Eller varför inte Birger Elmer i Sverige. Det finns mängder av exempel. Varför tror ni kungen anlitar Jugge maffian när han får problem? En lysande exempel! Och skrämmande.

    1. Anders Jallai skriver:

      Hej Erik, du sa det!
      Att Kungen anlitar Juggemaffian(om han nu gjort det) är intressant.
      Kungahuset – CIA – KSI – Juggemaffian – HA …
      Vad kommer härnäst?
      På tal om att vi har en dold makt i Sverige som inte politikerna styr över.
      Fakta eller fiction? Döm själv.
      Läs "Den svenska Gudfadern", av Nuri Kino. Men under det kalla kriget hette Gudfadern Jokso. Ostraffad gangsterkung i Stockholm med hela etablissemanget i sin adressbok. How Come???

      1. @albertveli skriver:

        Hej Anders,

        Om det du skriver om "juggemaffian" (som till stor del bestod av "juggeklingande" namn som Liam Norberg, Paolo Roberto och Daniel Webb) var sant, att de hade kontakter med hela etablissemanget, så borde de även haft visst inflytande över media tycker jag. Men när Balkankriget bröt ut vände sig media 100% mot "juggarna". Det är väl ändå något slags indicie på att de *inte* hade kontroll över media, inte hade inflytande över etablissemanget, och till stor del inte ens var juggar… Men visst. En dold makt i Sverige kan mycket väl finnas trots det. Men den dolda makten består i alla fall inte av "juggar".

        1. Anders Jallai skriver:

          Hej, tror inte jag skrivit om j-maffian. Är det inte bättre att kommentera inlägget istället?Att Lettström anlitat Milan Sevo är ett faktum. Det finns inspelade band. Att Milan Sevo är Serb är ytterligare ett faktum. Men jag håller med om att Liam N är svenne. Vart vill du komma?

          1. @albertveli skriver:

            Uppfattat. Ta bort min kommentar om du vill. Den är inte relevant för inlägget, bara en kommentar på en kommentar. Dessutom rätt larvig (så kan det bli när man prövat glöggsorter :)

          2. Anders Jallai skriver:

            Ingen fara. Vi har högt i tak, bara inga personliga påhopp så släpper jag igenom det mesta.
            Allting är så jävla FRA:igt idag. Övervakning av skolor, varuhus, snart krogar och jag garanterar dig att om bara FRA fick kameraövervaka svenska folkets sovrum, skulle våldtäkter inom äktenskapet minska avsevärt. Men är det verkligen ett Hitler-land vi vill ha? Börjar det inte bli nog?

          3. @albertveli skriver:

            Precis. FRA har en viktig uppgift, men man måste väga nyttan av övervakningen mot vilken inskränkning av den personliga integriteten det innebär. Är det värt priset? Hur värderas personlig integritet? Det är viktiga frågor tycker jag. Man måste sträva efter att hitta en bra balans. Någonstans efter 9/11 har den här balansen rubbats. Visserligen har en del partier gjort fina uttalanden om vikten av personlig integritet, men när det sen kommer till omröstning i riksdagen så röstar samma personer för förslagen som utvidgar övervakningen (de som inte rättar in sig i ledet får känna på partipiskan).

      2. @albertveli skriver:

        Sorry, jag var överdrivet cynisk :) Men sanningen är att juggemaffians betydelse överdrivits (av Jens Lapidus m.fl.) och idag existerar den knappt. Deras roll har tagits över av andra grupper (syrianer, albaner, mc-gäng osv). Men även när de existerade var bara några av personerna "juggar", då främst från Montenegro.

        Jag tvivlar dock inte på att det finns ett verkligt och omfattande samarbete mellan olika säkerhetstjänster och kriminella grupperingar. På 80-talet kan säkert den s.k. juggemaffian varit inblandad i något sådant samarbete. Joksos vän "Arkan" var t.ex. anställd av jugoslaviska säkerhetstjänsten och det är inte osannolikt att han även samarbetat med den svenska. Poängen är att det idag är andra grupper det handlar om.

  6. Jocke skriver:

    Intressant inlägg Anders! :) Jag känner att mina egna teorier kring Sovjets "fredssträvanden" i kalla krigets slutskede bekräftas i och med det du skriver. Det handlade helt enkelt inte om att uppnå fred utan istället om att ändra taktik. För att kunna nå målet om världsherravälde valde KGB/GRU att lägga om och fokusera på att infiltrera Socialistinternationalen.

    Jag menar att taktikskifte är exakt det som Putin sysslar med idag. Tiden går men metoderna kvarstår. Kalla kriget tog visserligen slut i den officiella bemärkelsen. Men oavsett det så fanns människorna bakom förtrycket fortfarande kvar, revanschsugna till 100. Det Putin sysslar med är att bygga ett nytt maktimperium, den här gången med kapitalismen som grund. Vi får hoppas att vi i väst inte är så dumma att vi går på Putins bluff och gör affärer med Ryssland till den grad att vi säljer ut vår egen säkerhet…

  7. Jocke skriver:

    Jag menar att taktikskifte är exakt det som Putin sysslar med idag. Tiden går men metoderna kvarstår. Kalla kriget tog visserligen slut i den officiella bemärkelsen. Men oavsett det så fanns människorna bakom förtrycket fortfarande kvar, revanschsugna till 100. Det Putin sysslar med är att bygga ett nytt maktimperium, den här gången med kapitalismen som grund. Vi får hoppas att vi i väst inte är så dumma att vi går på Putins bluff och gör affärer med Ryssland till den grad att vi säljer ut vår egen säkerhet…

    1. Anders Jallai skriver:

      Jo det kommer vi att göra. Precis som på 1920-talet men den gången med Lenin.
      Det är så kapitalismen fungerar. Den har ingen moral. Men det som kommer att hända är att en ny ledare kommer att ta över efter Putin och inför hårdare restriktioner, eller rent av stänga Ryssland igen. Tyvärr, landet är värt ett bättre öde men så gick det förra gången och likheterna är slående. Den gången hette den nye ledaren; Stalin.
      Vi får se, det tar kanske inte mer än fem år.
      Läs min bok "Spionen på FRA", där har du mitt scenario i skugglandet mellan fakta och fiction.

      1. Rune skriver:

        I och med regeringens undfallenhet i Nord Stream-debaclet har vi redan satt t*sken i pant.

        Peace in our time…

        1. Jocke skriver:

          Spot on…

        2. steelneck skriver:

          Nord Stream är nog tyvärr lite mer komplicerat och jag tror att det är tyskar och holländare som stod för de största påtryckningarna. Det enorma stochman fältet har nämligen inte bara ryska intressen genom Gasprom som verkar där, norrmän, tyskar och holländare är också tunga spelare som plöjt ned investeringar. Framförallt tyskland är nog mycket oroat över dagens distributionskanaler för gas och de minst sagt skakiga länder som kan ställa till elände. Så påtrycknarna på sverige i det fallet har nog mest skett inoficiellt i EUs korridorer. Spegla gärna detta i South stream och turkarnas agerande, ett turkiet som av allt att döma gett upp att bli EU-medlem och istället satsar stort och så långt lyckosamt på något som liknar vad som kan kallas neo-ottomanskt. Turkiska toppolitiker som reser omkring i mellanöstern närmast med rockstjärnestatus bland vanligt folk på gatan. De uppvisar en suveränitet som inte skådats från det hållet sedan före WWI, så de kan knappast anklagas för att krypa för någon, samtidigt som de ger USA fingret på område efter område. Det har ju alltid sagts att kommunister är de värsta kapitalisterna, jag tror at det är något att tänka i fallet med både ryssland och kina.

          1. Anders Jallai skriver:

            Håller med dig Steelneck. Gasledningen i Östersjön används ofta för att hetsa upp "rysskräcken". Ledningen i sig är inte problemet, utan tyskarnas sätt att göra sig beroende av en diktaturs naturresurser. Det brukar aldrig bli bra på lång sikt. På tjugotalet var det elkraftnäten som byggdes ihop – idag olja och gas.
            Man kan stilla undra varför just det energislukande Tyskland lägger ner sina kärnkraftverk? Jämförelsevis är Frankrike i stort sett självförsörjande på kärnkrafts energi.
            Intressant det du skriver om Turkiet. aJ

          2. steelneck skriver:

            Det där med beroende är inte heller så enkelt, för vem skulle de annars vända sig till? Att skeppa gas i vätskeform från andra platser är både dyrt och förknippat med risker. Tyskland har inte olja eller några större vattenkraftsresurser. Det är helt enkelt så att det inte går att vara en industrination utan tillgång till energi och det enda energislag de har själva är kol, tysklands enda sätt att få tillgång till annan energi är genom handel. Å vad beträffar kärnkraft så går tom. USAs sådana till sådär 80% på ryskt uran, för tyskarna är det nog 100%, så geopolitiskt finns samma dilemma.

            Fundera en stund på vilka sätt sverige kröker rygg i energifrågor? Jämfört med tyskland kan vi dock vara betydligt mer rakryggade genom vattenkraft, kärnkraft och vårt mycket nära förhållande med broderlandet i väster. Handelsmässigt står vi också rätt starka genom en hel del rena naturresurser som vi kan idka byteshandel med, framförallt då med länder som inte har egen tillgång till dessa råvaror men i gengäld har tex. olja. Tyskland har sin formidabla "industrimaskin", men den kräver å andra sidan precis den energi de inte har. Detta är industrialismens allra mest grundläggande geopolitik som grundlagt i stort sett allt storpolitiskt elände de senaste 150 åren.

          3. Jocke skriver:

            Man kan ju fråga sig varför de inte köper sitt uran från Afrika och Australien som ex Sverige gör.. Eller investerar pengar i nya breedreaktorer som går på U-238. Då kan även Sverige stå som leverantör. Nej, det här handlar om att Kreml-vänliga element i Tyskland etc arbetar stenhårt på att genomföra det som väst desperat försökte förhindra under kalla kriget… Vi gör affärer till den nivån att vi säljer ut vår egen säkerhet!!!

          4. steelneck skriver:

            Eller varför inte toriumreaktorer? Med sådana slipper man många av riskerna med dagens reaktorer. Toriumrekatorer var ju också de första man experimenterade med när kärnkraften en gång tog sina allra första stapplande steg, men tyvärr ville vissa krafter runt om i värden tillverka bomber.. Toriumrekatorer duger inte till den sortens upparbetning och ger ett avfall som bara är lågaktivt med halveringstider som är hanterbara, avfallet behöver inte lagras tusentals år betydligt kortare tid räcker. Det som hände i japan kan inte heller hända med sådana, om alla system slås ut så händer inget annat än att reaktorn stannar, kedjereaktionen är nämligen inte självgående i en toriumrekator. Indien har börjat satsa på toriumrektorer och visade upp en färdig för IAEA under 2009. Med fler sådana runt om i världen öppnas en ny råvarumarknad för sverige, LKAB har torium och dessutom en rad sällsynta jordartsmetaller färdigbrutet i sina avfallsdammar, de har redan börjat studera hur de skall anrika det.

            Men när det gäller säkerhet så är jag betydligt mer bekymrad över USA. När någon förr i världen talade om USA i termer av imperialism, då visste man att det var någon närmast vänsterextrem typ som orerade. Men idag.. sedan sovjetunionens fall har USA byggt militära baser i Pakistan, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Kosovo, Bosnien, Albanien, Makedonien, Afganistan, Irak, Checkien, Estland, Lettland, Litauen, Polen osv.. USAs största militäranläggning sedan vietnamnkriget heter Camp Bondsteel och den ligger inte i USA, den ligger i Kosovo. Ryssland har närmst blivit omringat av "weapons of mass destruction" och jag tycker det agerat mycket sansat i skenet av detta. Vi ser också hur detta imperium utvecklats på senare tid, jo har man militära utgifter som överstiger resten av hela världen och totalt har över 3000 militäranläggningar spridda i _hela_ världen då är man det störta imperiet någonsin i världshistorien, sedan 911 har USA utvecklats allt mer repressivt och vi kan inte längre tala om det i termer av demokrati, frihet, "bill of rights" osv., allt det där är så kringskuret idag att det mer börjar likna en kuliss. Idag har faktiskt Ryssland en konstituition som är minst lika fin på pappret som USAs och ser vi till utvecklingen de senaste 10 åren så går Ryssland åtminstone åt rätt håll överlag, men USA går med stormsteg i motsatt riktning.

            Idag har deras senat tom. godkänt NDAA FY2012 som både tillåter militären att utöva tortyr (enhanced interrogation techniques) på amerikanska medborgare, och arrestering på obestämd tid utan rättegång osv.. Habeas corpus finns inte mer i USA. I dagarna jobbar man också på SOPA-förslaget som inför regelrätt censur, (utan rättegång) på ett sätt som riskerar internet som vi känner det, wikipedia diskuterar för närvarande att stänga ned. Vi ser också hur sverige kryper för USA och inför lagar mer eller mindre på USAs uppdrag, de som talade om detta tidigare blev betraktade som foliehattar, men wikileaks bekräftade. Hela soppan kring FRA har också aspekter rörandes detta, vi minns alla en sprickfärdigt stolt Odenberg tillsammans med Michael Chertoff undertecknadndes avtal med DoHS. Hade någon politiker unde kalla kriget ens dryftat något av det som inte bara föreslås, utan faktiskt införs idag, så hade dennes politiska karriär slutat där och då, men idag har makten i hela västvärlden blivit fullständigt paranoid. Inför EU-omröstningen talades det om passfrihet, idag kan vi inte ens ta tåget till grann-kommunen utan identitetshandlingar. Listan på allt absurt som införts där medborgare närmast behandlas som misstänkta brottslingar börjar bli löjligt lång. Tänk att rättsuppfattningen kunde erodera så snabbt efter murens fall.

            Jag anser mer och mer att det är jätteviktigt med ett starkt ryssland som kan agera motpol, av yttersta avgörande vikt för den frihet vi ännu har kvar. Vi behöver en multipolär värld som idkar handel där många länder är korsberoende av varandra, det är så man bygger fred, inte genom "full spectrum dominance" som bara slutar i förtryck för de som inte viker ned sig. Vi troode ju att det skulle vända åt rätt håll med Obama och hans "change", men på senare tid har det snarare blivit värre.

            För mig personligen har det gått så långt att jag börjat bojkotta amerikanska varor så gott det går. Det har inte varit något direkt aktivt beslut, snarare något som växt fram i takt med hur allt som vi värderade högt monteras ned. Tar jag en glödlampa från hyllan i affären och ser general electrics logo, då sätter jag tillbaks den och ser om det finns något europeiskt eller kinesiskt alternativ.

          5. Jocke skriver:

            Vanliga kokvattenreaktorer duger bra när det gäller att leva upp till säkerheten. Försvinner kylvattnet så försvinner även neutronmodereringen, vilket stoppar kärnklyvningen. Sen har man givetvis eftervärmen att tänka på. Nej, problemet i det fallet är en bristande riskanalys. Man placerar inte reaktorer i jordbävningsdrabbade områden. Gällande breedreaktorer fyllda med U-238 så uppfyller de kraven du pratar om. Kort
            halveringstid etc.

          6. Bingo skriver:

            Skönt att höra någon som har förstått USAs del i det storpolitiska spelet, Steelneck. Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *