ANDERS JALLAI Rotating Header Image

Tog Stig Bergling med sig hemligheterna i graven?

Stig Bergling med "Landsförrädaren"

Stig Bergling med ”Landsförrädaren” foto Anders Jallai 2012

Link to NYT in english: http://www.nytimes.com/2015/02/01/world/europe/stig-bergling-a-cold-war-spy-known-for-his-escape-dies-at-77.html?_r=1

Stig Bergling dog häromdagen, 24 januari 2015. Han har varit krasslig länge och låg på sjukhem och sjukhus de senaste åren. Jag passade på, för några år sedan, att besöka Bergling när han låg på Ersta sjukhus på Södermalm i Stockholm. Han hade ett fint rum med utsikt och på väggen satt en sovjetisk flagga. Det som överraska de mig då vi möttes första gången var att han hade läst mina böcker och då jag nervöst frågade vad han tyckte om dem, svarade han:

 

”Bra, mycket bra. Trovärdiga.”

 

Kommer ihåg att det gladde mig att Bergling tyckte böckerna var trovärdiga och öppnade även upp för några mycket givande intervjuer som jag fick möjlighet att göra med honom. Att få göra en ocensurerad och obevakad intervju med en svensk GRU-spion är självklart ovärderligt för en kalla kriget-forskare. Ungefär som att ha fått intervjua Stig Wennerström om 50-60-talens spioner i Sverige. Bergling kan ju ge information om 1970-80-talens GRU-spioner som verkade i Sverige. Vem kan veta bättre? Knappast Säpo. Och jag är säker på att ingen varken före eller efter mig fått ur honom så mycket intressant information om både Säpo och GRU men också om det mycket hemliga och tillslutna OP2, den militära säkerhetstjänsten inom MUST. Bergling fick förvånansvärt nog en tillfällig tjänst på OP2 1971 trots att han redan då enligt Olof Frånstedt var under utredning. Stig Bergling berättade för mig om OP2 och dess chef Bengt Wallroth med flera på Fst/Säk där han jobbade. Mycket användbar information för mina böcker eftersom OP2 och Chris Loklinths SSI/inrikes ”byrån” har stora likheter med varandra. Förre Säpochefen Sven Åke Hjälmroth, som förresten var högste Säpo-chef då Palme mördades, säger till Expressen att Säpo jobbade hårt för att utreda vad Bergling visste och vad han lämnade ut till ryssarna.

 

”Vi kan inte vara hundra procent säkra på att vi fick veta allt”, säger Hjälmroth till Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/hemligheterna-kan-folja-honom-i-graven/

 

Och, visst är det så, Hjälmroth. Ni fick inte reda på allt. Mycket kan visserligen ha hemligstämplats då flera uppgifter jag fått rör Säpo och även militära Säk, men det finns en annan anledning: den som ledde debreifingen av Stig Bergling kan nämligen själv ha varit GRU spion. Han heter Tom Fors som fiktivt namn och han förekommer i min senaste bok: Anton Modin – i rikets tjänst.

 

bild-47

Anton Modin – i rikets tjänst

 

Men vem mullvaden på Säpo var, som Jan Guillou beskriver i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20236686.ab var inte allt Bergling berättade för mig. Han berättade även om spionen med kodnamnet Valentin och vem den personen var. En UD man och sovjetisk spion som stod Palme och regeringskretsar mycket nära under 1980-talet. Valentin som även beskrivs i boken ”En spion i regeringen”, skriven av en gammal IB/SSI chef med pseudonymen Sven Andersson. http://libris.kb.se/bib/7589003.

 

”Det fanns en verklig toppspion i Sverige. Han hade täcknamnet Valentin och arbetade nära er statsminister Olof Palme. /–––/ Valentin var mycket insatt i Sveriges förhållande till USA. Det var det som var viktigt. Lilla Sverige var inte intressant i sig. Valentin hörde till Palmes närmaste krets. Det såg man på informationen han lämnade.” (IGOR, anonym KGB-överste intervjuad av Peter Kadhammar i artikeln ”Den svenske superspionen”, i Expressen 1996-07-13)”

Utdrag från: Anders Jallai. ”Anton Modin – i rikets tjänst.” iBooks. https://itunes.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewBook?id=35E7491536083AFB62002AEFA419CD09

 

Stig Bergling har vid sidan av Mr X Gunnar Andersson (pseudonym) varit en av mina bästa källor vad gäller GRU:s operationer i Sverige. Mr X kan du läsa mer om i Spionen på FRA 2.0. Stig Berglings uppgifter är något som jag behållit för mig själv hittills då jag vid tidigare tillfällen upplevt det obehagliga att mina källor plötsligt faller av pinn, eller blir svårt sjuka i hjärnblödningar mm. Jag ville inte riskera det med Stig Bergling. Därför kan jag berätta en del nu när han avlidit. Nu kan ingen skada honom.

Bakgrund: Stig Bergling föddes 1937 i Stockholm och gick i skolan i hjärtat av överklassens Östermalm på både Carlssons skola och Östra Real. 1957 gjorde han värnplikten som Kustjägare vid KA1 Vaxholm och 1958 blev han polis på Östermalms polisstation, inte olikt många andra kustjägare på den tiden och senare. En av hans kollegor på den tiden vid polisen var Tore Forsberg som senare blev chef för kontraspionaget på Säpo. Efter ca 10 års polistjänst sökte sig Bergling till Säpo där han anställdes 1969, då Olof Frånstedt var operativ chef på Säpo och överordnad till både Tore Forsberg och Stig Bergling på Byrå B. 1971 fick Bergling en tillfällig tjänst på Försvarsstabens kontraspionage Fst/Säk, det som tidigare hette OP2 och idag Säkerhetskontoret Säkk. Den som gav honom tjänsten där är omtvistat men enligt Stig själv så var den drivande Tore Forsberg. Men det fanns även en person på Försvarsstaben som hjälpte till enligt Bergling.

 

Stig Bergling som Kustjägare 1957

Stig Bergling som Kustjägare 1957

 

När exakt Bergling värvades vet jag inte men gissar i samband med att han kom till Säpo 1969 eller strax efter. Han berättade att han fick stora delar av sin GRU-utbildning i Östberlin och tog sig dit i största hemlighet via Västberlin och träffades sina kontaktmän på tunnelbanan som gick mellan Öst- och Västberlin.

Bergling var även reservofficer i Kustartilleriet och fick där kännedom om våra då mycket moderna och hemliga Kustartilleri-batterier och andra anläggningar som skulle skydda oss mot ryssen. Det påstås att det var dessa som han sålde till Sovjet mot pengar. Något som inte är helt säkert. Bergling nekar till att han lämnat ut något om KA. Någon utpressning mot Bergling tycks inte ha funnits, åtminstone inte enligt Bergling själv men osvuret är säkrast i dessa frågor. Det kan ha funnits någon personlig eller känslig information om honom. Åtminstone är det gängse praxis hos både GRU och KGB.

Jag tänker inte gå in på vilka personer som Bergling pekat ut. Åtminstone inte med deras riktiga namn men Berglings spioneri var omfattande och han förstörde många operationer för Säpo vilket den operative chefen för Säpo, Olof Frånstedt intygat. Bland annat en operation då man i samarbete med MI6 skulle snärja Brezjnevs son i Stockholm med en sexfälla. Läs mer om det i Olof Frånstedts: Spionjägaren Del 2. Eller i Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/brezjnevs-son-skulle-snarjas-i-en-sexfalla/ Bergling ställde till med stor skada för Sverige – men inte ensam.

Därför faller Jan Guillous generaliserande kommentar om att Stig Bergling var ”oanvändbar som spion” platt. Så var det nämligen inte. Det är inte ens nära, är jag rädd. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20236686.ab Däremot har Guillou rätt i att det fanns en högre spion i Säpo och att den spionen skyddade Bergling och säkerligen sig själv med hjälp av Bergling. Guillou försöker även i Expressen bagatellisera Berglings spioneri: http://www.expressen.se/nyheter/skickade-bokutkast-till-guillou–om-tag/ Man kan fråga sig varför?

 

”Ligg lågt och gör inga uttalande så kommer du ut om två år. Vilket också stämde”, säger Bergling i min intervju:

”Han ville att jag höll käft och det ville även andra. Höll jag bara käft och inte gav några intervjuer så skulle det gå bra för mig.” (Stig Bergling)

 

Bergling kom mycket riktigt ut efter två år då han åter fängslades efter att han frivilligt kom hem efter sin rymning till Moskva 1987. Lyssna på en kort sekvens av mina samtal med Stig Bergling. Det här klippet handlar om att Bergling bara skulle behöva sitta i två år efter att han kom tillbaks till Sverige 1994, efter sin flykt. Det löftet fick han av sin beskyddare på Säpo:

 

Som sagt: jag kommer inte berätta allt jag vet idag men hoppas det här ger dig en bättre bild, och en ovinklad bild av spionen Stig Bergling. Hoppas du får vila i frid, Stig.

 

Jallai Teneriffa

Anders Jallai från Teneriffa

 

 

OBS! Min senaste bok Anton Modin – i rikets tjänst bygger på flera av Stig Berglings avslöjanden. Det har jag inte kunnat berätta tidigare.

Den fjärde mannen – vem var han?

Västtyska ambassaden i Stockholm 1975

Västtyska ambassaden i Stockholm 1975

 

SVT sänder i dagarna sin egenproducerade serie Den fjärde mannen efter den andra delen av Leif G. W. Perssons trilogi:

 

  1. Mellan sommarens längtan och vinterns köld, Pirat förlaget 2002.
  2. En annan tid ett annat liv, Pirat förlaget 2003.
  3. Faller fritt som i en dröm, Albert Bonniers förlag, 2007.

 

Den intressanta och välskrivna trilogin är uppenbart menad att förklara Palme-mordet och visa Leif G. W. Perssons teori och kunskap om mordet. Det är intressant med tanke på GW:s bakgrund, bland annat som rådgivare på Rikspolisstyrelsen under Rikspolischef Carl Persson och senare professor i kriminologi på RPS.

SVT:s Den fjärde mannen som alltså bygger på den andra delen i trilogin, handlar om ett mord som begåtts i Stockholm 1989. Mordet visar sig ha kopplingar till Västtyska ambassad-dramat 1975 där två tyska ambassadtjänstemän mördades av RAF. Om vi går direkt på pudelns kärna så handlar boken om fyra svenskar som Säpo misstänker har samröre med vänster-terroristgruppen RAF (Röda armé-fraktionen) även känd som Baader Meinhof-ligan. RAF var en av det kalla krigets farligaste terrorgrupper med minst 34 mord på sitt samvete. Senare när Stasiarkiven öppnades framkom det att RAF byggdes upp, utbildades och finansierades av Östtyska STASI. Och det är där vi har själva kärnpunkten i detta drama, åtminstone i den här andra boken i GW:s trilogi. De fyra svenskar som hjälpte RAF att ockupera den Västtyska ambassaden kan med gott samvete misstänkas ha varit svenska Stasi-agenter eller blivande Stasi-agenter. Därför är den här historien känslig än idag och jag väntar med tillförsikt på hur TV-serien avslutas i och med den tredje delen som visas på lördag 3 januari 2015.

En av de fyra som misstänks ha hjälpt till vid ambassadockupationen ska (i serien) bli utnämnd till försvarsminister i Sverige. Säpo får därför uppgiften att göra en bakgrunds-check på henne, det är nämligen en hon. Statsministern vill ha henne som försvarsminister och i del 2 av TV-serien fick vi reda på att Amerikanska ambassaden (CIA) också vill att hon utnämns. Trots hennes bakgrund som terrorist. De tänker nämligen använda hennes ”brokiga” RAF/Stasi-bakgrund till att senare kunna kontrollera eller påverka henne –  d v s ha en hållhake på en svensk Försvarsminister. Det vill göra henne till en CIA-asset. ”Så är det att vara lillebror”, säger den Amerikanska representanten till statsministerns sakkunnige i en scen i filmen. Det är en trovärdigt och intelligent plot, tycker jag.

Innan jag går in på vilka de fyra misstänkta Stasi-agenterna ska föreställa tänker jag kommentera GW:s trilogi. Böckerna gavs ut 2002, 2003 och 2007. Det som slår mig är dels det långa tidsavståndet mellan andra och tredje delen: fyra år. Det logiska hade varit att den tredje delen kom ut ett eller max två år efter den andra delen, alltså 2004/2005, men det tar hela fyra år innan den ges ut 2007. Dessutom, och kanske ännu mer intressant är att GW byter förlag mellan den andra och tredje delen vilket delvis kan förklara tidsglappet, men det kanske fanns fler skäl? Min gissning är att GW får problem med utgivningen av sin tredje del som ju ska knyta ihop trilogin och avslöja Palme-mördarna, vilka GW senare säger är personer som kommer från polisiära och militära säkerhetstjänster. GW byter dessutom från det delägda vänsterinriktade och oberoende förlaget Pirat, där även Jan Guillou huserar, till etablissemangets Albert Bonniers förlag. Albert Bonniers förlag (Bonnier Fakta) där Ebbe Carlsson några år tidigare var chef.

I den första boken Mellan sommaren längtan och vinterns köld berättar GW, delvis mellan raderna, att Sveriges statsminister var CIA-agent i unga år och värvades strax efter andra världskriget. I första boken kommer en amerikansk journalist till Sverige för att skriva om detta scoop men blir mördad, och hans manus blir beslagtaget av Säpo.

 

Palme ung red

Olof Palme som ung

 

Det jag själv fått reda på är att Palme värvades som CIA asset ca 1948 i USA, bl a på Kenyon College i Ohio där han studerade. Enligt mina uppgiftslämnare så var det en amerikansk professor på Kenyon som blev Olof Palmes kontaktman och mentor i CIA. Denne CIA-professor avslöjades för att vara dubbelagent åt KGB. D v s han hade senare värvats av KGB. Och här har vi den andra Pudel-kärnan. KGB fick alltså med all sannolikhet reda på att Palme värvats av CIA, genom sin agent ”CIA-professorn”. Och vad betyder det? frågar du dig. Jo, att KGB hade den bästa av hållhakar på en svensk socialdemokratisk partiledare: nämligen att partiledaren i hemlighet jobbade eller hade jobbat för CIA! Tänk er den tidningsrubriken 1986, och vad den skulle innebära för Olof Palme personligen och det socialdemokratiska partiet. Här får vi ett vagt motiv för KGB att mörda Palme men ett ännu bättre motiv för den svenska säkerhetstjänsten att oskadliggöra honom – Palme skulle nämligen resa på ett officiellt Moskvabesök för första gången på många år – i april 1986. Där skulle han eventuellt konfronteras med uppgifterna och på så sätt hamna under inflytande av KGB istället för CIA. Jag tror att Palme skulle ha haft svårt att undkomma den påtryckningen.

 

Den fjärde mannen, SVT-serie.

Den fjärde mannen, SVT-serie i tre delar.

 

Alltså: Vi har två böcker av G.W. Persson som ligger mycket nära sanningen. Dels den första boken Mellan sommarens längtan och vinterns köld som beskriver den svenska statsministern som en CIA agent, dels en andra bok En annan tid ett annat liv som beskriver fyra svenska Stasi-agenter som på något sätt har med Palmemordet att göra. Åtminstone är det den tolkningen jag gör. Då återstår gissningen: hur göra kopplingen mellan de här två händelserna/böckerna och Palmemordet? Ja, inte vet jag, höll jag på att säga. I den tredje delen Faller fritt som i en dröm så får vi nämligen inga svar. Jo, vi får svaret att en Säpochef ger en polis uppdraget att mörda statsministern eftersom statsministern misstänks för att vara en KGB-agent. Det vi inte får svar på är vad ambassaddramat och den svenska RAF-gruppen har med mordet att göra. Jag gör en vild gissning här att GW:s ursprungliga tredje del gav det riktiga svaret men stoppades av Piratförlaget; alternativt att Bonniers kom med ett saftigt erbjudande till GW att byta förlag och sedan redigera om sin roman. Det med anledning av att etablissemanget, eller varför inte den svenska säkerhetstjänsten vill förhindra att sanningen om Palmemordet kom det svenska folket till del. Här finns utrymme för spekulationer och flera olika möjligheter. Men det faktum att Palme mördades på grund av CIA- och KGB-kopplingarna är ingen högoddsare, och det är vad GW också vill säga oss i sin trilogi.

Åter till SVT:s Den fjärde mannen. Vilka är de fyra misstänkta Stasiagenterna i GW:s bok? Det jag fått höra genom Säpo-källor är att det fanns starka skäl att misstänka de fyra för delaktighet i attentatet mot den Västtyska ambassaden 1975. Dessutom att de fyra tillhörde STASI:s agentnärverk i Sverige men att en viss Säpochef Tore Forsberg motverkat sådana avslöjanden. Han försökte få åklagaren att lägga ned målet mot dem. De fyras akter på Säpo har senare också försvunnit eller plockats bort. Det vill säga: det finns skäl att misstänka att någon inom Säpo:s ledning velat skydda dessa fyra terrorister/agenter och det är också det GW:s andra bok handlar om. Det handlar också om att den fjärde mannen, som i verkligheten är en kvinna, skulle få en minister-post i den svenska regeringen, trots sin bakgrund i RAF. Den här kvinnan lever idag och jobbar på Sveriges Radio som programchef. Historien är alltså fortfarande känslig, där av mitt intresse för hur SVT knyter ihop historien. Det vi såg i avsnitt två är att de gör den unga Helena Stein (17 år) till ett offer som blivit lurad att samarbeta med RAF (i verkligheten var hon 22 år). Men det som återstår i tredje delen är att lösa mordet på den ”osympatiske” Kjell Göran Ohlsson! Låt oss invänta det tredje avsnittet i serien.

 

Elle-Kari Höjeberg, SR

Elle-Kari Höjeberg, SR

 

De fyras gäng i GW:s andra bok är sannolikt följande personer:

1. Sten Welander – F d SVT producenten och programledaren Göran Elwin.

2. Helena Stein – Kanalchef SR P2 Elle-Kari Höjeberg.

3. Theodor Tischler – Tomas Fischer, finansman och tidigare ägare av förlaget Fischer & CO som idag ingår i förlagsgruppen Lind & CO.

4. Kjell Göran Ohlsson, den mördade byrådirektören på SCB, homosexuell –  vet ej hans identitet.

 

 

Länkar o källor: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2938&grupp=21081&artikel=5974236

http://www.resume.se/nyheter/media/2014/09/24/sr-chef-pekas-ut-som-terrorist/?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified

http://www.svtplay.se/video/2553278/den-fjarde-mannen/avsnitt-1

 

I boken ”STASI – The untold story of the East German Secret Police” av John O Kohler, berättas det om kopplingen mellan RAF och STASI. Vittnesmål från RAF berättar att medlemmar utbildades i hemliga läger bland annat i Jemen och på en hemlig STASI bas med namnet OBJEKT 74 i Briesen i Östtyskland. Där tränades de av STASI-specialister i hanterandet av Heckler & Koch maskingevär G3, AK-47 och Smith & Wesson .357 Magnum revolver. Dessutom fick några av dem utbildning i att använda det ryska raketgeväret RPG-7 med vilken RAF senare mördade Deutche Bank chefen Alfred Herrhausen 1989. Förutom vapenträning så utbildades terroristerna i allmänna underrättelsetekniker och skydd. D v s de utbildades till hemliga Stasi-agenter och mördare.

 

God fortsättning, önskar Anders Jallai.

Anton Modin – i rikets tjänst

Dags för ytterligare en bok om Anton Modin. Anton Modin – i rikets tjänst är faktiskt den femte i serien. Tiden går och det gör det även för Anton Modin. Därför har jag valt att flytta handlingen bakåt i tiden; till 1980-talet då allt hände på riktigt! Mina böcker handlar som ni vet om det kalla kriget och mycket utspelade sig just på 1980-talet. Nu får du möjlighet att följa händelserna i ”realtid” då det hände och med de värderingar som fanns då hos både Chris Loklinth, hans mannar och Modin. Men även bland befolkningen i övrigt. ”Satsa på dig själv”, ”Skinheads”, ”Lasermän”, ”Sossejävlar”, ”Timbro-fanatiker”, och inte minst ”Aktionsgruppen Arla Gryning”. Och: jag var själv med på den tiden. 1984 flög jag Jakt-Viggen JA-37, på F13 i Norrköping och ”jagade ryssen” i luften, bl a deras jaktflygplan MiG-23. Dessförinnan hade jag varit på Kustjägarskolan, bl a som attackdykare och jagat ryska Spetsnaz i skärgården. Åtminstone var det vad som sades till oss…

Åter till min bok: Modin är 18 år när boken börjar i juni 1984, och ska fylla 19 till hösten. Han gör sin miltärtjänstgöring på Kustjägarskolan, eller lumpen som det kallas. Han tillhör A-Dyk-troppen som är en liten specialenhet på runt 10 attackdykare inom Kustjägarkompaniet på KA1 i Vaxholm. Mer tänker jag inte avslöja, men jag kan säga så mycket som att Anton Modin och Chris Loklinth får tillfälle att samarbeta. Anton Modin är ivrig, framåt och vill försvara landet till varje pris; mot ryssen, infiltrationen av våra myndigheter och gärna i samarbete med CIA. Sverige måste befrias! Eller som SAF-chefen Claes Ulrik Winberg uttrycker det under ett möte på SSI:

 ”Om sossarna och Palme sitter kvar ytterligare en treårsperiod kommer vi att få oroligheter i landet. Näringslivet, och då syftar jag på mina uppdragsgivare, ser inte fram emot detta. Familjen Rausing flyttade till London och Tetra Pak till Schweiz när Palme och sossarna kom tillbaka till makten 1982, och fler är på väg att flytta ut sina verksamheter.” (Utdrag ur: Anton Modin – i rikets tjänst)

 

 

Flygförare Anders Jallai i omklädningsrummet på F13, 2:a division, 1984. Foto Carl–Johan Wallberg

Boken är ute i handeln och finns som ebok och häftad, d v s pappersbok. Jag rekommenderar eboken för er som inte provat det. Den är betydligt billigare (ca 79:-), bilderna i boken blir snyggare och leveranstiden är ca en sekund! Pappersversionen kostar tyvärr betydligt mer ca 195:- men jag vill att du ska veta att jag har samma pris-pålägg på båda versionerna. Ljudboken skulle ha kommit ut idag men jag vet inte varför den dröjer. Jag ger inte ut ljudboken själv så jag kan tyvärr inte ansvara för det. Det jag vet, av den version som idag ligger på Storytel, är att den är kraftigt censurerad. Av Storytel och Storyside som är deras ljudboksförlag. Det suger och sådant är svårt att förlåta. De har strukit saker i boken men framför allt ändrat namn på karaktärer. T o m på karaktärer som redan har ändrade namn, ex Timbro-chefen Sture Emilsson som i ljudboken heter något helt annat trots att han bara förekommer i ett kapitel. Varför denna vurm för näringslivets företrädare? Även Ebbe Carlsson och Hans Holmér har fått nya namn vilket tyvärr gör ljudboken onödigt rörig och kraftlös. För er som ändå vill lyssna på min bok rekommenderar jag att läsa även eboken så att du kan se vad som är ändrat. Till sist: kommentera gärna boken här på sidan och om du gillar den: sprid ordet, det är vi mot dom…

Kram o trevlig helg, önskar Anders Jallai, långt ute i vildmarken.

 

PS. De runt 1000 läsare som anmält sig till ”Underrättelsebrevet” högst upp till höger på sidan har redan fått  info om nya boken. Glöm inte att anmäla dig där för SENASTE NYTT.

Länk till dito: https://dito.se/e-bok/9789198131567/anton-modin-i-rikets-tjänst

Länk till BOKUS: http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Anders%20Jallai

Länk till Adlibris: https://www.adlibris.com/se/sok?q=jallai&pn=1 

Länk till CDON: http://cdon.se/search?category=1769&q=jallai