DC-3:ans besättning
Så fort jag funderar på att minska skrivandet på hemsidan dimper det åter ner ett positivt mejl från någon av er som tackar för mitt envisa arbete. Sådant värmer och gör att jag vill fortsätta berätta. Jag vill berätta och Ni vill veta mer.
Här kommer något intressant och för mig personligen en stark upplevelse. Det är när jag för första gången träffar Mr X men i det läget inte visste att det var den omtalade medarbetaren till GRU-spionen Stig Wennerström. Den svenska flygöversten som greps för spioneri mot Sverige sommaren 1963.
Jag hade fått ett namn droppat från en viktig Säpokontakt. Hen ville att jag borde söka upp en äldre man i Västsverige. Mannen bodde i närheten av Lidköping, fick jag veta. ”Han har mycket att berätta”, fick jag höra från min värdefulla kontakt på Säpo. Jag fick även namnet på mannen. Hans förnamn var Gunnar. Gunnar hade först arbetat i Flygvapnet och senare större delen av sin karriär i FRA. Jag vet än idag inte om Säpo redan kände till att Gunnar var Mr X, Wennerströms okända medarbetare eller om det bara var en ren tillfällighet. Gunnar berättade i alla fall att den svenska underrättelsetjänsten och FRA hela tiden vetat, både vad som hände DC-3:an och var flygplanet låg någonstans. Allt letande och alla frågetecken kring olyckan hade varit en teater, regisserad av, ja förmodligen vår regering. Vem annars? För det är väl så att vi fortfarande är ett suveränt land …
Ni känner säkert igen en del från boken ”Spionen på FRA” eftersom mina intervjuer med Mr X ligger till grund för en del av storyn i boken. En intressant detalj är att min intervju med Mr X inte ansågs få plats i DC-3:ans haveriutredning 2007. Istället går det att läsa i utredningen: ”Gunnar X hade inget mer att tillföra som rörde DC-3:an.” Det är en gigantisk omskrivning av verkligheten!
Ta del av vad Mr X hade att säga om DC-3:an i mitt utdrag från min dagbok och döm själva!
