ANDERS JALLAI Rotating Header Image

Spionen Wennerströms hemlighet blir 50 år

 

Den 20 juni 2013 är det på dagen 50 år sedan flygaren och översten Stig Wennerström greps i Stockholms city. En varm försommardag kommer två civilklädda poliser från Statspolisens 3:e rotel (Säpo) ikapp honom mitt på Riksbron och säger:

 

Det är från polisen. Översten är anhållen.

 

Det har av flera forskare sagts att Wennerström var en gåta. Hans motiv förblir oklara etc. När han började spionera har heller inte klarlagts av Säpo. Man säger officiellt ca 1948. Inte heller har hans eventuella medhjälpare avslöjats. Wennerström valde tystnade, säger man från officiellt håll. Han tog med sin gåta i graven när han dog den 22 mars 2006. Jag hävdar, efter att ha suttit och läst igenom hela Wennerströmsarkivet på Säpo, inklusive de kvalificerat hemliga delarna, att det ligger till så här:

Wennerström spionerade för GRU mot amerikanarna under sin tid i Moskva 1949-52. Men Wennerström värvades av ryssarna redan före andra världskriget, vid ungefär samma tid som den kända spionringen i Storbritannien; Cambridge Five med MI6 chefen Kim Philby som ledare, värvades. Det finns beskrivet i Wennerströmsarkivet på Säpo och jag återkommer till det. Under tiden fram till 1957 då Wennerström kom hem från sin attaché- tjänst i Washington DC, spionerade han huvudsakligen mot USA och NATO. Efter 1957 när han flyttade hem till Sverige till Skirnervägen i Djursholm strax utanför Stockholm, blev han tvingad att spionera även mot Svenska intressen för GRU:s räkning. Han fick nya medarbetare av GRU i form av Mr X och Getingen men även hittills okända agenter som BD, GH och NJ. Mr X lämnade material om amerikansk signalspaning via sitt arkiv på sambandsavdelningen i FRA. Han lämnade personligen över dessa handlingar till Wennerström genom att med egen nyckel gå in i huset på Skirnervägen 20 när Wennertsröm inte var hemma och låsa in dem i ett litet skåp i städskrubben på bottenplanet i den stora Djursholmsvillan. Även BD lämnade material från Fst/Und där han tjänstgjorde och ”Getingen” kabinettssekreterare Sverker Åström lämnade material från UD oftast muntligt (se tidigare inlägg: http://www.jallai.se/2012/07/sverker-astroms-hemlighet/). Wennerströms spionring var komplett.

 

Wennerströms hus på Skirnervägen 20 i Djursholm i mitten av 2000-talet. Det vackra 40-talshuset var till salu och jag ville köpa det men min fru stoppade mig som hon så ofta gör…

 

Wennerström var en mycket liberal och kulturintresserad känslomänniska. Det är mitt intryck efter att ha läst mängder av dokument, lyssnat på förhör och läst telefonavlyssningar. D v s han var inte dominant, intolerant, perfektionist som många andra militärer och piloter ibland kan vara. Han var en ganska juste person som var älskad av sin fru och två döttrar och hade ett stort socialt umgänge. Han var antiamerikan och antifascist. Mycket talar för att han var homosexuell och kanske var det ryssarnas hållhake på honom? Wennerströms kollega på försvarsstaben Bo Westin har sagt till mig att ryssarna hade en rejäl hållhake på Wennerström men Westin ville inte säga vad det var. Det är personligt, sa han. Kanske menade Westin, Wennerströms homo- eller bisexualitet. Det finns flera vittnesmål i Wennerströms personakt som antyder det. Så här skriver Säpo i sin analys (Säpoarkivet P4599 Wennerströms personakt):

 

”Vissa vaga indikationer tyder på att Wennerström skulle kunna vara bisexuell. Inga andra svagheter verkar finnas som ex droger, alkohol mm.” (Säpo Wennerströms personakt P4599, Fst pärm A29 bedömanden)

 

Ett annat tips från Tyskland säger: ”Förhörstips bearbetade: Enligt tyska SPV så var det klarlagt att Wennerström varit homosexuell.”

 

Ytterligare ett tips lyder, och vi har plötsligt tre av varandra oberoende källor till Wennerströms ev homosexualitet: P4599/A42 ingående skrivelser. Där sägs “att det var väl känt inom den internationella skarpskytteföreningen att Wennerström hade starka homosexuella böjelser.”

 

Stig Wennerström dömdes 1964, ca ett år efter gripandet till livstids fängelse.

 

I november 1958 hände något avgörande i Wennerströms spionkarriär. Under ett sovjetiskt militärbesök i Sverige där hans handledare generalen ingick, fick han sannolikt order att bli brevlåda åt Mr X. Mr X var chef på FRA:s avd M, sambandsavdelningen. D v s den avdelning där allt spaningsmaterial sammanställdes och analyserades, även amerikanskt utbytesmaterial. Mr X ansågs av ryssarna självklart som en viktigare spion än Wennerström. Därför lät man Wennerström ta större risker genom att det blev han som skulle vidarebefordra material från FRA till sin sovjetiske kontaktman på ambassaden; GRU tjänstemannen. Mr X hjälpte även Wennerström med radiokontakterna från juni 1958 till dec 1961. Under julen 1961 fick Wennerström ordning på sin egen radioutrustning, Halicraftern och f o m då tog han, på order från GRU, själv emot sina meddelanden från Moskva. Sannolikt för att Moskva började förstå att Wennerström hade fått Säpo:s ögon på sig. Moskva ville inte riskera sin viktigaste agent: Mr X på FRA.

 

Från Östberlin får Säpo ett tips om att Wennerström ska ha fyra svenska officerare som medarbetare. (P4599 Wennerströms personakt)

 

Ju mer man gräver i en spionaffär desto mer komplicerad brukar den bli. I nästa inlägg ska jag berätta om hur Wennerström värvades. Vi hörs då.

 

Anders Jallai

PS. Om du gillar det här inlägget, tycker det är viktigt eller bara god underhållning; sprid det gärna till dina vänner via Facebook “Send“; “Like“ eller “Tweet” knappen längst ned i inlägget. Jag skulle uppskatta det. AJ

 

Stig Berglings hemlighet …

Stig Bergling med “Landsförrädaren”

 

När Stig Bergling greps och dömdes – 1979 hade jag precis fått körkort och gjorde min praktik på Volvo Ernst Nilsson på Varvsgatan, mitt emot Högalidskyrkan på Södermalm. Det var obligatoriskt med praktik på ett tekniskt område, under min skolgång på 4-årig teknisk linje. Jag fick mest byta avgasrör på gamla skitiga 240 bilar, kommer jag ihåg och se på när mer erfarna mekar servade bilarna. En gång bytte vi ett topplock på en blå Volvo 240. Det var spännande. Den sommaren 1979 köpte jag min första egna bil för pengarna jag tjänade på Ernst Nilsson – inte en Volvo utan en brittisk Vauxhall Victor – för tusen spänn. Den var gräddvit och såg ut som en jänkare, tyckte jag. Det pirrade i magen av förväntan. Brudar – bärs – flipper. Allt var nu möjligt. Victorn var den perfekta förstabilen för tusen kronor. Det var lite si och så med elsystemet och ibland fick man stoppa ned händerna under instrumentpanelen och gräva lite bland kablarna för att få igång halvljuset – men motorn gick bra. Min Vauxhall Victor kom med en Philips stereo på några watt – tillräckligt för att på hög volym kunna spela “Davy´s on the road again” med Manfred Mann´s Earth Band. Det gjorde vi på vägen till Gotlandsfärjan i Nynäshamn, jag och mina långhåriga kompisar. De hade ingen egen bil – det hade jag – jag var kungen, sommaren 1979 då Stig Bergling dömdes för grovt spioneri. Det la inte vi märke till, på väg mot Fårö med bilstereon på högsta och skuffen full av öl – frågan är om vi ens läste tidningar den sommaren -mer än Fibban och Lektyr.

 

 

Vauxhall Victor

 

 

 

”Stig Bergling sköt vårdare”, skriver DN. http://www.dn.se/nyheter/sverige/spiondomda-stig-bergling-skot-vardare

”Jag sköt aldrig mot vårdaren”, säger Stig Bergling i Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/bergling-jag-skot-aldrig-mot-vardaren/

 

Det här inlägget ska inte handla om bilar eller min ungdom. Inte heller om Stig Bergling skjutit med sin Soft Air Gun mot en vårdare eller inte.  Jag har sett Stig skjuta prick med vapnet på sitt rum på Ersta sjukhus. Det är en av få sysselsättningar som han har att göra på sitt 20 kvm stora rum med utsikt mot en betongvägg. Det var för något år sedan som jag besökte Stig och gav honom min bok Landsförrädaren. Jag ville veta vad han tyckte. Döm om min förvåning då han redan hade läst den! Han sa:

 

Bra bok – mycket nära sanningen.

 

Jag ville fråga Stig hur han mådde, om han ångrade vad han gjort och om det var något som han ännu inte berättat? Jag fick ett par spännande timmar där på Ersta. Men om han ångrar att han blev en landsförrädare fick jag inget riktigt bra svar på. Han sa att han hade en spionkollega på en position över sig på Säpo. Någon som skyddade honom, någon som hjälpte honom att få ett kortare straff när han återvände till Sverige efter sin rymning 1994. Någon som hjälpte honom att fly på hösten 1987. Till Expressen sa Stig Bergling i juli 2009:

 

 

Det är klart att jag fick hjälp av någon i bakgrunden. En skyddsängel. Den verkliga storspionen. Och jag tror jag vet vem det var, säger Stig Bergling och stryker under med pennan i sin lista. http://www.expressen.se/nyheter/bergling-jag-skot-aldrig-mot-vardaren/

 

 

Stig Bergling som Kustjägare 1957

 

 

Stig Bergling greps 1979 av israeliska säkerhetstjänsten Shin Beth i Libanon efter att CIA avlyssnat ett av Berglings samtal med sin GRU-hanterare i Beirut. Bergling arbetade både på Högkvarterets säkerhetsavdelning Fst/Säk och på Säpo RPS/SÄK och dömdes i Sverige till fängelse för grovt spioneri för den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU:s räkning. 1987 rymde han tillsammans med sin fru via Grisslehamn till Åland, Ryska ambassaden i Helsingfors och sedan i bakluckan på en sovjetisk diplomatbil över finska gränsen till ”friheten” i Sovjet. Efter sju år av flackande liv i forna sovjetländer på GRU:s bekostnad, tröttnade han och överlämnade sig till svenska myndigheter 1994. Därefter fick han beskedet av någon att han bara behövde avtjänade ytterligare tre år, om han höll sig i skinnet – det var kravet. Om han höll sig i skinnet? frågade jag mig. ”Ja, jag skulle hålla käft”, sa Bergling. Mycket riktigt så höll denne någon sitt löfte och Bergling frigavs redan 1997, på dagen tre år senare. Enligt chefen för Säpo:s kontraspionage P-G Näss så pekade Bergling efter gripandet ut en officer på MUST (Fst/Und) och en på SSI som GRU agenter. Däremot inte sin ”ängel” på Säpo.

 

Curt-Steffan Giesecke på Waynes Coffee Drottninggatan

 

Nyligen träffade jag en hög representant för Stay Behind i Sverige på 1980-talet, Curt-Steffan Giesecke, förre SAF chefen och VD på Trygg Hansa. Han tog över Stay Behind efter Alvar Lindencrona. Giesecke berättade relativt trovärdigt att Stay Behind i Sverige omorganiserades helt efter gripandet av Bergling 1979. Anledningen var att Bergling hade insyn i verksamheten. Den nya organisationen som skapades ville inte Giesecke tala om. Den som Bergling och ryssarna inte fick någon insyn i. Curt är en sådan där “fiende” som man blir imponerad av: vilken hårding – 91 år gammal – omöjlig att vika ned! Han fyller 92 den första maj. Kan tänka mig att det är något som förföljt honom genom åren: att svenska arbetsgivareföreningens starke man, föddes på arbetarnas egen nationaldag – den första maj!

Till sist: jag vet idag inte om jag tycker Stig Bergling är en jättestor landsförrädare. Han är liksom jag, Kustjägare i botten och har sedan arbetat på både dåvarande MUST och Säpo:s kontraspionage. Han sålde visserligen ut våra hemliga atombombssäkra bergrum i skärgården till GRU – inte bra då – verkligen inte. Bergrum som kostade miljarder att bygga men med facit i hand så hade vi ändå lagt ned dessa och mycket mer genom åren. Det kalla kriget är slut – ryssen kom ju aldrig – även om några försöker sparka liv i liket igen. Bergling gjorde som jag vet att fler med honom gjorde på den tiden, sålde ut det han hade vetskap om för att tjäna några kronor. Han ansåg förmodligen inte att det hade någon större betydelse, eftersom han visste att det fanns fler och högre placerade GRU-spioner på både Säpo och MUST. Exempelvis hans egen “Skyddsängel”. Ungefär samma resonemang som Wennerström drev, vet jag. Flygaren Wennerström var också GRU-spion och greps redan 1963. Jag kan nästan lite skämtsamt likna det vid choxandet på våra svenska byggen på 1970-80-talen, där byggarbetarna stal byggmaterial till sina egna villor och sommarstugor. Det sågs som en dold löneförmån, t o m av cheferna. Kan det ha varit så illa även i vår underrättelse- och säkerhetstjänst? Choxning av hemligt material??

 

Vänligen, Anders Jallai

 

Extramaterial: Delar av mina dagboksanteckningar över ett av mötena med Stig Bergling: 2011-09-02: Åkte upp på söders höjder idag. Hade fått en adress av XX på Erstagatan, lgh XX. Adressen gick till Stig Sydholt. Sveriges största ”fångade” spion sedan Stig Wennerström. Först fick jag inte träffa honom. Han var för trött sa en kvinna ur personalen på Erstahemmet. Sedan skrev jag ett brev under lunchen och gick upp igen. Då släppte en kvinna in mig, mycket tack vare brevet och med en hel del tur kunde jag komma in i hans lägenhet, då en ur personalen öppnade. Jag knackade först på men Stig öppnade inte. Då gick personalen in med egen nyckel. I rummet som var ca 20 kvm, stod Stig Bergling i kalsonger. En märklig syn. Jag presenterade mig snabbt och tog i hand. Han verkade känna igen mig och han svarade på min fråga: att han lyssnat på ”Landsförrädaren” som ljudbok och tyckte den var mycket bra. Initierad och välskriven. Jag frågade om vi kunde byta några snabba ord. Han skulle nämligen iväg på något om en stund. Det här hann vi prata om: Han berättade på min fråga att han blivit debriefad av Säpo. Det hade varit tufft och jävligt och det hade skett på flera olika anstalter. De hade flyttat runt honom p g a risken för att han skulle bli fritagen av GRU. GRU hade enligt Stig också planerat ett fritagande. Han som hade debriefat kommer jag inte ihåg namnet på men tror att han hette Arrfors eller något liknande. Han hade jobbat på Fst Säk under chefen Bengt Wallroth som var en ”CIA” man och väldigt tuff o elak enligt Stig. De hade ett rum på Säk-avdelningen med fyra svarta fyrkantiga nappa-skinnfåtöljer runt ett bord där CIA brukade sitta och få briefingar under ibland flera dagar. Tror att Stigs första kontaktman på GRU hette Alex och var ryss. Annars hade Stig sina kontakter med Östtyskarna. Man brukade göra så med särskilt viktiga agenter.

 

P3 Dokumentär Stig Bergling  http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/83895?programid=2519

 

 

Hårsfjärden 1982 – ett landsförräderi?

Los Angeles klass attackubåt US Navy

Idag tänkte jag ge er ett genuint vittnesmål från ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982. Det är en intervju jag gjorde för några år sedan med chefen för Mälstens minstation, Sven Olof Kviman. Mälstens minstation ligger i inloppet till Mysingen och Hårsfjärdenområdet i Stockholms södra skärgård och en kränkande ubåt måste ta sig förbi där för att komma ut från Hårsfjärdenområdet söderut. Sänktes eller skadades en ubåt i oktober 1982? Och släpptes en ubåt medvetet ut med hjälp av en Natoagent i den svenska försvarsledningen? Två viktiga frågor att få svar på om vi vill ha en korrekt analys av ubåtskränkningarna i Sverige på 1980-talet.

Jag tycker intervjun som kommer är ett utmärkt exempel på hur duktiga och kompetenta svenska officerare kämpade, slet och gjorde sin plikt för Sverige men fördes bakom ljuset av vissa av sina överordnade kollegor. Så är det nog – och frågan är vad som händer när det här en gång kommer ut till allmänheten? Kommer de inblandade att lynchas? Knappast men en och annan lägre officer skulle, vet jag, gärna se dem fastspända vid skampålen i åtminstone några dagar – kanske utanför slottet? Det är en pinsam historia för Sverige men en mycket viktig sådan att reda ut, om det kalla kriget överhuvudtaget ska kunna gå att analyseras och beskrivas för våra barn och barnbarn i framtiden.

Se sjökort över Hårsfjärdenområdet: http://kartor.eniro.se/m/nCL5E

Men låt oss ta det från början. Händelsen, som kanske är den mest allvarliga i svensk efterkrigshistoria, DC-3:an inräknad, drogs igång med följande observation i Hårsfjärden i oktober 1982. Två värnpliktiga på väg i en liten transportbåt mellan ön Märsgarn i Hårfjärden och Berga Örlogskolor på fastlandet, får syn på två mörka rör som drar upp 2-3 dm höga svallvågor, bara några meter från båten klockan 12.50 den första oktober 1982. Periskopen visar sig 3 dm över vattenytan och har ett inbördes mellanrum av ca 1-1,5 m. De har platta översidor, är mörka och rören har en diameter på ca 10 cm. Farten de gör genom vattnet är ca 5 knop, enligt rapporten. De två värnpliktiga observerar de mörka rören i ungefär en minut. Vid 18-tiden fyra dagar senare går en ubåt förbi Sandhamn med tornet i ytläge vid Skötkobben. Flera militärer observerar det svarta tornet och propellerströmmen och vittnar om att tornet “ser ut som en stor ladugårdsdörr”. Tornet beskrivs som högre än brett. Kustartilleriet på Korsö tar fram skarpa granater för att lägga en matta över ubåten, men den dyker och en patrullbåt fäller två sjunkbomber mot den vid Farfarsgrundet. Djupet på platsen för båda observationerna är 37 meter.

Läs ubåtsrapporten från iakttagelsen på Hårsfjärden den 1 oktober 1982: Hårsfjärden observation 1 oktober

 

Mälstens minstation, Danziger gatt

 

För några år sedan (oktober 2008) hälsade jag på överstelöjtnant Sven Olof Kviman och hans fru i deras vackra hem på Karlsudd utanför Vaxholm i Stockholms skärgård. Kviman som varit bataljonschef inom Kustartilleriet och ansågs under sin aktiva tid, vara en av försvarets ledande experter på undervattensmineringar och ubåtsjakt. Han var under Hårsfjärden-incidenten först chef vid Korsö, som hade förberett bekämpningen av en ubåt den 4 oktober, och från den 6 oktober tog han över ledningen vid Mälstens minstation. En minstation i inloppet till Mysingen och Hårsfjärden där ubåtsjaktens mest dramatiska händelser ägde rum i början av oktober 1982. Mälstens minstation sköt bl a av en krigsmina på hela 600 kg under en passerande ubåt den 11 oktober 1982 klockan 12.22.

Händelserna vid Hårsfjärden och Mälsten klassas bland experter som en av de mest dramatiska militära händelserna i Europa under det kalla kriget. Sverige försökte skada eller sänka flera inkräktande, fientliga ubåtar under de här två veckorna i början av oktober 1982. På förmiddagen den 11 oktober inrapporterades flera indikationer på att en ubåt var på väg söderut på Mysingen mot minspärren vid Mälsten. Mälsten är den sista utposten innan ubåtarna når öppet hav. Överstelöjtnant Sven Olof Kviman berättar om den dramatiska ubåtsjakten:

 

Video Kviman del 1: http://youtu.be/nKdLCIYwlog 

 

 

 

Krigsdagböcker om färgfläcken vid Mälsten 1982

 

Som bevis för att en ubåt skadades vid Mälsten, ansågs vara en grön färgfläck som syntes på ytan ovanför minsprängningen alldeles efteråt, strax norr om minstationen den 11 oktober. Den gröna signalfläcken som misstänktes ha sänts upp från en skadad ubåt eller utlösts automatiskt på grund av den kraftiga detonationen, drev norrut med vinden. Ett av kustbevakningens flygplan SE-GYP såg och rapporterade den drivande gröna fläcken på radion. Fläcken låg då ca 500 meter norr om mineringen. Den här eventuella signalfläcken, från en förmodad ubåt i nöd, har diskuterats livligt genom åren. Marinens ubåtsexperter Emil Svensson och Bror Stefenson hävdar att fläcken inte var grön och således inte en signal. Hur de nu kan veta det?

Det som framkommit senare i ett hemligstämplat dokument (ubåtsutredningen 2001) är att förutom Kustbevakningens flygplan, rapporterade även en av Marinens egna helikoptrar in en grön fläck, 50 minuter senare. Det var helikoptern Y46 som rapporterade in en grön fläck som bredde ut sig nära platsen där minsprängningen hade skett. Också denna fläck drev norrut och var 1 timme senare närmare 1 km norr om Måsknuv. För att slå hål på Emil Svenssons påstående att det inte var en grön färgfläck tänkte jag referera till följande intervju med en flygarkollega som jag haft som styrman flera gånger inom civilflyget. Det är nämligen befälhavaren på Kustbevakningens flygplan SE-GYP, Mats Norderfeldt. Han som först såg den gröna fläcken från luften! Tilläggas ska också att det är betydligt lättare att se färgskillnader från luften än från sidan på land eller från ett fartyg. Utdrag ur min forskardagbok:

 

2006-10-19: Flög med styrman Mats Norderfeldt. Han har arbetat många år i Kustbevakningen som befälhavare på deras flygplan. Han berättade flera historier från 1980-talet när han var inblandad i ubåtsjakten. De hade IR utrustning och radar på sina flygplan. De kunde se vattenspår efter ubåtar men även ubåtstorn och de anlitades därför flitigt av Marinen och Must för spaning. Han berättade att han med 100% säkerhet sett en gul-grön fläck på vattnet (gult-grönt pulver) som de trodde kunde vara en signal från en skadad ubåt vid Mälsten, hösten 1982. Norderfeldt har vid tidigare tillfällen sett sådana signaler på vattnet vid övningar med Flygvapnet. Han flög vid observationstillfället kustbevakningens flygplan SE-GYP. Hela besättningen var överens om vad man observerat. De tog bilder från luften av fläcken och en rapport tillsammans med bilderna överlämnades personligen av besättningen till Försvarsstabens underrättelseavdelning på Högkvarteret. (intygas av Mats Norderfeldt efter uppläsning i telefon 2013-02-14)

 

 

Grön signalfärg, USA och Storbritannien

 

Ytterligare bevis för en minsprängd ubåt är ljuden som uppsnappades och spelades in av undervattens-mikrofonanläggningen vid Mälsten efteråt och som analyserades av flera experter som säker ubåt. Ljuden analyserades som att reparationsarbeten pågick på en skadad/stillaliggande ubåt i närheten av Mälsten på kvällen och natten mot den 12 oktober. “Reparationsarbetena” pågick i ca 12 timmar. Överbefälhavare Lennart Ljungs handskrivna dagbok säger följande för den 11 oktober 1982:

 

Minsprängning Mälsten – mitt under – grön fläck. Tills vidare förbud mot aktivering av mineringar intill dess undersökning gjorts. (ÖB MD)

 

Kvällen den 13 oktober bedöms minst en ubåt vara instängd i Hårsfjärdenområdet innanför Mälstens minstation. ÖB Lennart Ljung är på presskonferens på Berga och tar hand om världspressen. Han har delegerat befälet till försvarsstabschefen Bror Stefenson, och det är Stefenson som ger order om eldförbud för Mälsten, utan att den förberetts på försvarsstaben. Kl 01:00 ringer Stefenson till Ljung och berättade att alla system har indikerat ubåt. Därefter ger han åter eldtillstånd till Mälsten. Bror Stefenson ger alltså på eget bevåg minstationen Mälsten eldförbud klockan 20.05 den 13 oktober med hänvisning till mörker och risken att skada civila segel- och motorbåtar. Det som sedan händer är att en ubåt stilla passerar ut klockan 23.00. Endast tre timmar efter att ordern om eldförbud mottagits på Mälstens minstation. Ännu märkligare är att ytterligare drygt två timmar senare, klockan 01.05 (Mälstens krigsdagbok) får minstationen tillbaka sitt eldtillstånd. När den främmande ubåten redan passerat ut för länge sedan och totalt mörker fortfarande råder.

Högste chefen för Stockholms kustartilleri vid tillfället, överste Lars Hansson menar, att han tror att den som ger ordern, försvarsstabschefen Bror Stefenson, samarbetar med ryssarna och att Hansson själv ett tag överväger att låta bli att lyda ordern (Hårsfjärden, Tunander sid 146). Det vittnar inte minst om spänningen som denna händelse ger upphov till. Konteramiral Gunnar Grandin, skrev följande i marinens interna hemligstämplade rapport om Hårsfjärdenincidenten:

 

Vid ett par tillfällen kan order om eldförbud såväl avseende sjunkbombsinsats som minsprängningar verksamt ha bidragit till att ubåten(arna) undkom. (Chefen Marinen /Grandin 1982 sid 25)

 

Video Kviman del 2:  http://youtu.be/YWuqb-siPno

 

 

 

Analys: Vad tror vi om det här? Ja, går det att tro något annat, av en intelligent varelse, än att eldförbudet under fem timmar den 13 oktober 1982, berodde på att en ubåt medvetet släpptes ut från Hårsfjärden? Amiral Bror Stefenson som var Kungens adjutant åren 1990-97 och ordförande i Kungliga Örlogsmannasällskapet 1987-92 är sannolikt ingen sovjetisk agent. Då återstår teorin att regeringen Palme som då precis tillträtt, gett Stefenson en personlig order om att avtrappa ubåtsjakten och släppa ut eventuella kvarvarande, instängda ubåtar. Svagheten i den teorin är att Bror Stefenson fortfarande idag hävdar, dels att det inte fanns någon skadad ubåt i Hårsfjärden, dels att ingen ubåt medvetet släpptes ut. Skulle han fortfarande göra det efter 30 år, tycker du, om det varit en sovjetisk ubåt? Så här uttalade sig Chefen för Stockholms kustartilleriförsvar, överste Lars Hansson:

 

Mellan 1982 och 1985, när jag var chef för Stockholms kustartilleriförsvar, var det så många saker som hände där jag märkte att vår motståndare i förväg visste vilka drag vi skulle göra, och att det är många som tycker som jag. Jag kan inte förklara det på annat sätt än att det finns någon eller några mellan mig och överbefälhavaren som läcker. (Under ytan, Tommy Lindfors 1996, sid 92)

 

Amiral Bror Stefenson

 

En alternativ tes är att försvarsstabschefen Bror Stefenson på eget bevåg påverkade ÖB Ljung att stänga minlinjen för att släppa ut en Natoubåt. Jag tror på den tesen, vilket jag också tror mig veta att Sven Olof Kviman gör. Men hans officerslojalitet gör att han inte vill medge det officiellt och det har jag respekt för. Tilläggas kan, att Försvarsstabschefs-positionen i alla tider sedan Stay Behind infördes i Sverige på 1950-talet, varit Stay Behinds militäre befälhavare i landet. Det är inte heller första gången ÖB och försvarsstaben släpper en inkräktande ubåt. Vid Törefjärden i Norrbotten, sommaren 1987, släpptes en ubåt som den gången, då den körde ut ur den grunda fjärden, iakttogs av flera vittnen. Dessutom: i min första roman ”Spionen på FRA” inleds dramat med att minlinjen vid Råstens udde på Norra Singö, beordras att avaktiveras så att en ubåt kan ta sig ut från sitt instängda läge strax söder om Vässarö. En verklig händelse, även där med flera vittnen. Vad som sedan händer med den ubåten vid Singö kan du läsa om i min bok Spionen på FRA. Den incidenten går som en röd tråd genom hela min trilogi (Spionen på FRA, Landsförrädaren och Natoagenten).

 

Ca 500 journalister följde ubåtsjakten på Hårsfjärden 1982

 

Till sist ska jag berätta om en händelse under Hårsfjärden 1982 som inte är helt känd för allmänheten. Händelsen har stått beskriven i dagspressen men då inte i hela sin form som Ola Tunander grävt fram. Följande hände:
Den 7 oktober 1982. Hela världspressen är samlad vid Hårsfjärden i ett nyupprättat presscenter. Flera hundra journalister är samlade på Berga samtidigt som marinen jagar ubåtar långt inne i Musköbasen inom synhåll för journalisterna. Just då mitt under föreställningen och ubåtsjaktens mest dramatiska timmar, föreslår amiralerna Stefenson och Rudberg att man ska trappa ned jakten och minska på sjunkbombsfällningen. Så här står det i ÖB:s dagbok:

 

7 oktober kl 23.12: Från ÖB via MBÖ: återhållsamhet med sjunkbomber! Endast en i sänder mot säker indikation. För kustartilleriets minspärrtroppar: eldförbud …

7 oktober kl 23.26: Från ÖB: tills vidare eldförbud på alla mineringar. (ÖB:s Ljungs hemliga dagböcker Krigsarkivet)

 

Vad föranleder detta plötsliga eldförbud den 7 oktober kan man fråga sig? Ola Tunander skriver följande i sin bok Hårsfjärden sid 85: ”Överbefälhavaren gav order om eldförbud på rekommendation av försvarsstabschefen Stefenson.”

Två dagar senare rapporterar den italienska nyhetsbyrån ANSA att ett hemligt möte ägt rum mellan svenskarna och den kränkande makten. ANSA:s källa berättade senare för Tunander att mötet hade hållits mellan två eller tre svenska representanter, fyra amerikanska och en hög italiensk underrättelseofficer med namnet Accame. Två av amerikanarna var från den militära sidan och de andra två var civila, förmodligen CIA. Nyheten läckte ut följande dag och tidningarna skrev att Sverige hade hållit möte i Genéve med främmande makt om att släppa de instängda ubåtarna.Samtliga, inklusive jag själv, trodde då att den främmande makten var Sovjetunionen. Det intressanta är att enligt Tunanders källor så var de svenska representanterna inte från UD eller regeringen. De kom istället från militär och industriell sida. Det som stärker den bilden, är att Kabinettssekreteraren vid UD, Pierre Schori, dementerar att Sverige skulle haft samtal i Genéve med främmande makt (SvD 11/10-1982). Min tes är att de svenska representanterna kom från Deep State (den dolda staten) eller Stay Behind nätverket i landet som ingår i Deep State. Därför var inte Pierre Schori informerad.

 

USS Key West, Los Angeles klass med dubbla periskop. Avstånd ml periskop: ca 1 m (USS Key West dyker upp i slutet av min bok Landsförrädaren)

 

Slutsats: En gissning är att Bror Stefenson agerade på uppdrag av främmande makt när han på eget initiativ beordrade eldförbud för Mälsten. Vilken makt det är vill jag inte skriva ut men den alerte kan ju gissa själv. Allt tyder på att Bror Stefenson snurrade upp en del officerare på läktaren. Inte bara de lojala och duktiga ubåtsjägarna på våra svenska örlogsfartyg utan även högre befäl och framförallt politikerna. Moderatledaren Ulf Adelsohn ringde exempelvis personligen till en lokal befälhavare i Hårsfjärden och undrade varför man inte lyckades sänka någon ubåt (ÖB:s dagböcker). Det tyder på att han förmodligen var helt ovetande om att det rörde sig om Natoubåtar. Men osvuret är bäst – det är en värld av speglar.

 

Vänligen, Anders Jallai.

 

 

Extramaterial: I följande PDF dokument finns utdrag ur ÖB Lennart Ljungs hemliga dagböcker från Krigsarkivet och som rör ubåtsincidenterna 1982. Av dem kan man möjligen tolka att ÖB inte visste vilken nation som kränkte oss. Lägg märke till hur många gånger Försvarsstabschefen Bror Stefenson förekommer i dagböckerna och i samtliga viktiga händelser under ubåtsjakten. Jag får nästan intrycket att det är han personligen som styr Sveriges försvar. Åtminstone går det att tolka att han agerar som en riktig “Spin doctor”) OBS. Det är mina egna avskrifter av dagböckerna, varför enstaka fel kan ha smugit sig in. För forskare rekommenderar jag att själv begära ut dagböckerna på Krigsarkivet : Utdrag ÖB Lennart Ljungs hemliga dagböcker 1982

Läs överste Lars Hanssons debattartikel i Expressen: (f d chef Stockholms kustartilleriförsvar) http://www.expressen.se/debatt/de-doljer-sanningen-om-ubatsjakten/

Läs Lars Hanssons kommentarer angående ubåten som släpptes ut vid Mälsten: Lars.Hansson2.Eng

Läs professor Ola Tunanders analys av Hårsfjärden: Vrak (Utkast) Reviderad version

SOU 2001:85: http://www.regeringen.se/content/1/c4/37/38/eba06645.pdf

Se den här History Channel Dokumentären om ubåtsspionage, bl a i Sverige!

Landsförrädarspåret – Stay Behind

 

Det är Landsförrädarspåret som Göran Lambertz, GW Persson och Inga-Britt Ahlenius talade om i höstas men ingen vågade säga rakt ut. Det spåret har fått rejält fäste bland landets juridiska experter. Det märkliga kan tyckas, är att vi idag tycker det är ett logiskt spår. Men glöm inte att det bara för några år sedan i stort sett bara talades om Christer Pettersson. När hörde vi om pundaren Christer senast? Landsförrädarspåret är det spår som bara för något år sedan var så känsligt att ingen vågade ta i det, än mindre nämna det. När jag lanserade teorin i min bok LANDSFÖRRÄDAREN förra året (2011) var tystnaden nästan total. I år däremot, när pocketversionen kommit ut och spridningen blivit större, talar alla om det i olika former. Det är bra! För det kan vara rätt spår. Det finns några olika vinklingar av spåret. Några tror på utländsk inblandning i form av Sydafrikanska BOSS, Brittiska MI6 eller Amerikanska CIA, andra tror på inblandning av näringslivet. I boken LANDSFÖRRÄDAREN kombineras dessa olika scenarier. Själv tror jag att mordet till största delen sköttes av svenska operatörer, förmodligen med utländskt stöd. En organisation som  var som gjord för sådana Black Ops 1986, var den dåvarande Stay Behind-organisationen AGAG med stöd från Nato/CIA/MI6. Gissningsvis med svenskt stöd av militära underrättelseavdelningen SSI (Sektionen för särskild inhämtning).

Det som saknas i de flesta Palmemordsteorier är ett tillräckligt starkt motiv. Jag tror nämligen att gruppen som planerade och utförde mordet sannolikt hade skydd uppifrån, kanske så högt upp som i högsta militärledningen. Därför går hela Palmeutredningen på tomgång idag av förklarliga skäl. Det går inte att komma längre utan att vrida ut och in på Svea rike. Det finns t o m källor i mitt material som påstår att mordet redan är löst och därefter hemligstämplat med hänsyn till rikets säkerhet. Det skulle förklara den passivitet som vi ser hos utredare och åklagare. Du kan som sagt läsa om hela scenariot i min roman LANDSFÖRRÄDAREN.

Jag kom under min research fram till den logiska slutsatsen att mördarna måste ha haft ett mycket starkt motiv. D v s inte: ”De hatade Palme”, ”De var nazister”, ”De hatade socialdemokratin” etc. Utan något mycket mer konkret och politiskt kontroversiellt.
Det enda motiv som kan ha motiverat polisledningen, Säpo, underrättelsetjänsten och regeringen att lägga hela utredningen på is borde vara det så kallade Landsförrädarspåret (se video). Olof Palme misstänktes sålunda för att vara landsförrädare, eller i ett sådant mentalt påverkat skick att han hotade rikets säkerhet. Hur den mentala påverkan exakt skulle ha sett ut, tänker jag inte gå in på eftersom det finns flera möjliga teorier som alla är till Palmes nackdel. Men låt oss bara konstatera, utan att ta ställning till sanningshalten i påståendet om mental ohälsa, att misstankarna fanns där, både inom säkerhetstjänsterna och kanske även Palmes egen regering. Jag har i flera tidigare inlägg försökt belägga det här: misstankarna om Olof Palme som en misstänkt landsförrädare. Olof Palme planerade att resa till Moskva i april -1986 och träffa Gorbatjov för att med honom bl a diskutera den kärnvapenfria zonen i Skandinavien. Därför faller sannolikhetskalkylen på att det var väst, ex Nato eller USA/CIA/MI6 som initierade mordet. Allt annat är högoddsare.

 

Carl Gustaf Östling

 

Om vi jobbar med hypotesen att det rör sig om ett landsförrädarmotiv och att det är förankrat inom underrättelse- och säkerhetstjänsterna i landet eller någon fraktion därav, så finns det en person som sticker ut, nämligen den före detta polisen Carl Gustaf Östling. Han har förekommit i flera tips om mordet och är förhörd av polisen flera gånger. Dessutom finns han relativt grundligt beskriven i Granskningskommissionens rapport SOU 1999:88 kapitel “Polisspåret” sid 318 som polisman A. Därför finner jag det inte oetiskt att nämna honom vid namn, eftersom det finns en från myndigheter dokumentrad misstanke om att han var inblandad. Granskningskommissionen skriver:

 

Polisman A var en vapenintresserad och vapenkunnig polis som vid tiden för mordet tjänstgjorde vid Stockholmspolisen, där han arbetade vid Norrmalmspolisens piketstyrka. Kort efter mordet lämnade han sin tjänst för att driva egen verksamhet med vapenhandel, något han påbörjat redan tidigare. Verksamheten bedrevs tillsammans med en f d militär. I den rollen levererade polisman A vapen och skyddsutrustning till polisen, bl a till mordutredningen (Palme) under Hans Holmér. En tid efter mordet anställdes han vid Televerket radio, en anställning han dock inte innehade särskilt lång tid. Hans namn aktualiserades tidigt i utredningen genom ett tips angående vapeninnehav och hans intresse för nazismen. Intresset för polisman A återuppväcktes och kulminerade i samband med uppdagandet av hans inblandning i den insmuggling av buggningsutrustning, som förekom i den s k Ebbe Carlsson-affären. Stora mängder vapen och ammunition togs då i beslag hos A, liksom diverse föremål som tydde på att A sympatiserad med nazismen. (källa SOU 1999:88, Polisspåret)

 

Det har enligt Granskningskommissionen förekommit åtminstone sex utredningsvändor angående Carl Gustaf Östling och det är sannolikt han som är huvudanledningen till Inga-Britt Ahlenius och Garnskningskommissionens omdöme om att Polisspåret inte utretts tillräckligt. Det som jag tycker gör Polisman A intressant är att han behandlats med silkesvantar av både Säpo och Hans Holmér. Han var exempelvis den som anlitades för att smuggla in buggningsutrustningen till Ebbe Carlssons “privatutredning” av Palmemordet (se ett tidigare inlägg: http://www.jallai.se/2011/08/ebbe-carlssonaffaren-avslojade-anarki-inom-sapo/). Kan Ebbes och Holmérs intresse för Carl Gustaf Östling vara, att han var en av ledarfigurerna i Aktionsgruppen Arla Gryning, AGAG? 

Carl Gustaf Östling var drivande i den militära och Stay Behind-sammanlänkade Stockholms Försvarsskytteförening och var enligt mina källor den som ledde Aktionsgruppen Arla Gryning inom Stockholmspolisen. Han var skjutledare och vapenexpert. Arbetade dessutom under en period, i anslutning till mordet, på Televerket Radio som säkerhetsansvarig. Tullkriminalen fann, under utredningen av smugglingen efter den s k Ebbe Carlssonaffären, under en husrannsakan, den speciella ammunition som mördade Palme, nämligen Winchester Metal Piercing, Tungsten Carbide. En ammunition som är vanlig inom underrättelse- och säkerhetstjänsterna för att den kan skjuta genom skyddsvästar. Östling hade dessutom ett svagt eller inget alibi för mordnatten. Han påstod att han var sjuk efter en operation men han skrevs ut från sjukhuset på morgonen, morddagen, utan anmärkning och sex dagar efter operationen. Det försvagar alibit om det överhuvudtaget är ett godtagbart alibi? Östling kom aldrig tillbaka till sin tjänst inom polisen efter Palmemordet. Han började istället arbeta på Televerket Radio och i december 1986 slutade han även där för att på heltid ägna sig åt sitt privata vapenföretag Strateg Protector. Affärerna hade nämligen börjat gå mycket bra, trots att företagets i princip enda kund vid tillfället var Hans Holmér och Stockholmspolisen! (källa: Inuti Labyrinten sid 629, Poutiainen) I boken Inuti Labyrinten från 1994 ställer sig författarna frågan:

 

Den gängse visdomen i media har ju varit att Holmér och Ebbe var socialdemokrater med ett brinnande intresse att lösa Palmemordet.  / — / Hur kommer det sig att dessa två “socialdemokrater” och påstådda Palmevänner var så nära lierade med en person som Östling, som hela sitt vuxna liv umgåtts i högerextremistiska och Palmefientliga kretsar? Det är något som inte stämmer här. (källa: Inuti Labyrinten sid 631)

 

Det kom in ett intressant tips om Östling sommaren 1988. Följande är klippt ur ett brev från den 20/7 1988 från överåklagare Ola Nilsson i Malmö som fått ett telefonsamtal från en polisman på VD 1 vid Norrmalmspolisen. Brevet är delvis maskerat:

 

Ca ett halvår efter Palmemordet var NN befäl på en radiobil. Han skulle ta en transport från polishuset till amerikanska ambassaden. De som skulle transporteras visade sig vara polisman G och polisman A. Båda var civilklädda, upprymda och nyktra. De sade att de visste vem Palmemördaren var och att det aldrig går att ta reda på mördaren. Detta sades på ett rått sätt. Båda är kända för att hata Palme./…/ NN är orolig för att hans namn kommer ut. Han har tidigare inte tordas berätta. Alla i piketen har haft våldshistorier på fritiden. De är utbildade till jägare i det militära. Man tystar den som ställer upp och berättar. Det har hänt förr. De har goda kontakter i polisledningen/…/På fråga av Ola Nilsson säger NN att kärnan i piketen är bruna till mörkblå. Polisman A och G är värst.”

 

Den gemensamma nämnaren mellan Östling, Holmer och Ebbe Carlsson stavas: Aktionsgruppen Arla Gryning! 

 

Bakgrund: Mycket talar för att AGAG aktiverades under sjuttiotalet. Ett årtal jag fått är 1974, alltså under Palmes tid som statsminister. Det blev en förlängning/fortsättning på Krigs IB. Några av dem jag kommit i kontakt med i AGAG är födda 1957-58 och borde ha gjort sin militärtjänst runt 1977-78. Carl Gustaf Östling agerade som vi vet hemlig agent åt Ebbe Carlsson och Hans Holmér, då han greps för insmuggling av den hemliga avlyssningsutrustningen som senare kom att benämnas som Ebbe Carlsson-affären. Ebbe och Holmér ingick enligt mina källor båda två i IB-03, vilket var underrättelsetjänstens hemligaste enhet med huvuduppdraget att skydda Sverige om/när en invasion av landet inleddes. Men IB-03 hade även hand om Sveriges inre säkerhet, något som militära IB och SSI enligt svensk grundlag inte fick syssla med. D v s spioneri mot den egna befolkningen. Bland det olagliga ingår också upprättandet av listor på kommunister på svenska arbetsplatser. IB:s krigsorganisation eller Krigs-IB, brukar den kallas, sorterade en tid under Försvarsstabens OP2 (jmf OP5). IB-03 försvinner senare in i det hemliga SSI i början av 1980-talet. IB-03/AGAG var en del av den Nato-ledda Stay Behind organisationen som fanns i samtliga Europas västländer. Även icke-Natoländer som Sverige, Schweitz och Finland. I dessa ”alliansfria” länder var självklart Stay Behind-organisatonen ytterst hemlig, inte bara av sekretesskäl utan också av politiska skäl. Socialdemokratin i dessa länder ville inte skylta med att det fanns ett hemligt Nato-samarbete ifall länderna skulle hamna i krig mot Warszawa-pakten. I dessa förberedelser ingick att Sverige tillät Nato, göra krigsförberedelser i svenska vatten. Exempelvis ubåtsövningar, rekognoscering för krigsuppehållsplatser för Nato-ubåtar och hjälpmedel för navigering. Dessutom det kanske allra viktigaste: bevakningsutrustning mot fientliga WP ubåtar, som avlyssningssystemet SOSUS mm. Du kan läsa mer om det i Landsförrädaren eller i inlägget: http://www.jallai.se/2012/04/amerikansk-sosus-anlaggning-vid-understen-avslojas-i-landsforradaren/

 

Sovjetiskt frimärke som utkom 1986 efter mordet

 

Strax innan mordet lades en proposition från regeringen Palme om att polisen inte längre skulle få ingå i kuppförsvaret, tillika Stay Behind. Något som jag vet väckte upprörda känslor inom Stay Behind, polis- och militärkretsar och användes av Palmes fiender som bränsle för landsförrädarspåret. Lagförslaget genomfördes aldrig av regeringen Ingvar Carlsson efter mordet.

Min bok Landsförrädaren, bygger på tesen att det var Stay Behind-organisationen AGAG, Aktionsgruppen Arla Gryning som användes som utförare av den svarta operationen mot Palme, Eller Black Ops som det heter inom CIA och de västliga underrättelsetjänsterna. Flera socialist- och kommunistledare har eller har misstänkts mördats på det sättet. Bl a Patric Lumumba, men även Aldo Moro och kanske också John F Kennedy. Och visst, det är svårt att tänka sig att det sker i Sverige – eller hur? Men politisk terror sker även här, det vet vi av historien och för att ta ett nära exempel för länge sedan – mordet på Gustav III.

I Black Ops instruktionerna som jag tagit del av, använder man en ledningsgrupp på hög nivå, innehållande några generaler, några på regeringsnivå, FRA, Säpo och underrättelsetjänsten. Inte så krångligt som det låter eftersom dessa personer har för vana att samarbeta på det här sättet exempelvis i frågor som rör kuppförsvar och terroristbekämpning. Sedan anlitas en operationsgrupp I, OP1, med uppdraget att skydda OP2, mördargruppen. Op 1 tror jag var Arla Gryning. En perfekt konstellation att använda, eftersom de är hemliga, vältränade, antikommunister och helt lojala mot Försvarsmakten. Dessutom med en naturlig koppling till Nato och de västliga underrättelse- och säkerhetstjänsterna. Op 2, bestod sannolikt av två eller tre man. Civila, ideellt motiverade och för uppdraget, speciellt utbildade. Anledningen till att Arla Gryning sannolikt inte användes för själva morduppdraget, är att det inte ska gå att spåra mördarna till statsapparaten. Exempelvis använde sig CIA aldrig av egen personal för Black Ops mer än i lednings och planeringsfasen. De båda grupperna, Op 1 och Op 2 ska vara helt skilda från varandra och inte ha någon kontakt. Därför är det inte ens säkert att Arla Gryning visste vem som sköt skotten mot Palme. Op 2 uppdrag var att skydda Op 1 och se till att de inte åkte fast. Men även att förse dem med exempelvis Safe Houses, flyktbilar, vapen och ammunition. Det uppdraget kan Östling och hans grabbar inom Arla Gryning ha haft. Därför är det fel, enligt min mening att jaga Arla Gryning. De upplever sig bara ha utfört ett viktigt uppdrag i Nationens och Natos Intresse.

Det fanns en relativt känd amerikansk undersökande journalist med namnet Allan Francovich som bl a gjorde dokumentärer åt BBC. Han avled 1997 då han skulle passera tullen i Houston, USA, i en hjärtattack. Han var då på väg att träffa en av sina källor inom CIA. Francovich hade fått uppgifter från en CIA-källa att Olof Palme mördades genom en s k Black Ops. Beställare av mordet var Natos avdelning SOPS, som under sig hade Natoländernas samtliga företrädare för de militära underrättelsetjänsterna. Faktiskt även Sverige som enligt Francovich uppgiftslämnare representerades av amiral Carl Fredrik Algernon som på den tiden jobbade eller hade jobbat åt underrättelsetjänstens hemligaste enhet SSI/inrikes. Ja, samme Algernon som tog livet av sig, eller mördades ett år efter mordet i tunnelbanan i Stockholm. Vi vet inte vilket. Algernon var som sagt under en tid chef för SSI:s inrikesavdelning som skötte skyddet av rikets inre säkerhet och hade nära CIA/MI6 kontakter. Och som vi vet, vi som kan ämnet: en gång SSI – alltid SSI.

 

 

Motivet Nato Sops hade, var enligt Francovich, att man menade att Olof Palme hotade stabiliteten inom Nato. Palme förordade ett kärnvapenfritt Norden och han hade fått med sig Norges statsminister, Gro Harlem Brundtland på sina idéer. Samme Brundtland som Anders Breivik planerade att mörda nyligen. Dessutom stödde Palme Sydafrikas frihetsrörelse ANC med både pengar och vapen och hotade därför ett annat Nato-fäste i Afrika – den sydafrikanska Apartheidregimen. Stay Behind i Sverige hade enligt mina uppgiftslämnare mycket goda kontakter med Stay Behind i Sydafrika. Det tredje “onda” Palme gjorde var att han enligt Francovich uppgiftslämnare, godkände en leverans av anrikat Uran 235 från svenska lager, till Indien via Bofors. Förmodligen för att Pakistan hade kommit långt i sitt kärnvapenprogram. Indien lyckades senare också bygga upp ett eget kärnvapenprogram och är ett kärnvapenland idag trots USA:s protester och sanktioner mot landet. I utbyte mot svenskt uran 235 köpte Indien mängder av vapen av Bofors vilket är den egentliga grunden till Boforsaffären enligt Francovich teorier. Indien var på den här tiden nära allierad med KGB och Sovjet, om än i hemlighet. Detta enligt uppgifter från bl a KGB avhopparna Gordievsky och Mitrokhin. Det fanns således flera starka  motiv att få bort den “besvärlige” svenske statsministern. Men det starkaste motivet enligt Francovich var att Palme ville förbjuda USA att använda Östersjön, som ubåtsbas. D v s Sosus-anläggningarna skulle bort och det skulle bli slut med Natoubåtar i svenska vatten. En rejäl förskjutning av maktbalansen i Europa och ett dråpslag mot Natos norra flank som Palme och hans kärnvapenfria zon i så fall skulle radera ut. Det fanns även rykten om att Palme skulle förhandla om ett Nato-utträde för de nordiska länderna i utbyte mot att Sovjet gav garantier om att aldrig invadera de nordiska länderna. Liknande avtal som det Kennedy gav, om att inte invadera Kuba, till Sovjetunionen 1962 efter Kubakrisen.Det här har flera säkerhetspolitiska forskare skrivit om och min bedömning är att det på den tiden 1986, var ett tillräckligt starkt motiv för att låta mörda Olof Palme. Så här skriver Francovich i en fransk tidning om ett Natomöte som skulle ha ägt rum i England strax före mordet:

 

SOPS (Nato) godtar den svenska hållningen som intas av den svenske representanten för ÖB Ljung (Algernon) och av vännerna i Stockholm och menar att frågan om den svenske statsministern får handläggas som ett internt problem för Sverige och skötas av de svenska vännerna, under förutsättning att hotet mot den norra flanken behandlas med framgång. / — / Man beslutar att ledningen av denna operation (Black Ops) sker lokalt och att teknikerna importeras. Fullständig åtskillnad mellan grupperna förutsetts. (källa: Allan Francovich för tidningen L Evenement du Jeudi nr 655 22/5 1997)

 

Det intressanta med Francovich uppgifter är att han omöjligt kan ha vetat alla turer kring mordet i Sverige. Han hade en “säker” källa inom CIA som dessutom gav honom kopierade dokument (ev falska). Hur kunde den källan veta exempelvis att en stor del av medlemmarna i Arla Grynings egen skytteförening: Stockholms Försvarsskytteförening på ett eller annat sätt var inblandade i utredningen av mordet genom FMV, FOI och SKL eller att några av medlemmarna jobbade som poliser i det distrikt där Palme mördades och faktiskt var i tjänst vid tiden för mordet. Två av dem var t o m bland de första poliserna på platsen. Vilka som var medlemmar i Arla Gryning har varit hemligt. Hemligt har det även varit att Hans Holmér och Ebbe Carlsson var medlemmar i Stay Behind, sannolikt också deras livvakter och de inblandade i Ebbe Carlssonaffären. Francovich skriver som han gör, eftersom hans uppgiftslämnare berättar det, men han vet inte vad jag/vi vet idag genom mina svenska källor! Francovich skrev följande i sina artiklar:

 

Det kan konstateras att Hans Holmér tillhörde en parallellorganisation till Nato:s Stay Behind, bestående av poliser, underrättelsefolk och militärer. Vilket borde betyda: Aktionsgruppen Arla Gryning eller Krigs IB/SSI inrikes (min anm).

 

Jag påstår inte att Arla Gryning är mördare men de hjälpte kanske till på ett eller annat sätt i Nationens Intresse. Ni var soldater och jag tror inte ens ni själva visste vilka som egentligen styrde er. Ni var en extremt lojal och motiverad grupp som ibland beordrades att göra olagliga saker. Det skedde i fler länder än Sverige. Ni gjorde fel 1986 men det finns omständigheter som förklarar ert handlande. Om jag nu vågar skriva så. Men så funkar en elitsoldat!

Åter till Ingvar Carlsson: Den 17 augusti 1995 skrev Kjell-Olof Feldt i DN om polisspåret och hans misstro mot Palmeutredningen. Artikeln hette: “Vem lita på om inte sina egna” Feldt i DN 1995. Artikeln väckte stor uppmärksamhet, även utanför Sveriges gränser och de flesta medier hängde på med löpsedlar som exempelvis: “Kjell-Olof Feldt kräver ny granskning av Palmemordet.” TV4 Nyheterna hade på kvällen ett känsligt och avslöjande inslag om polisinblandning i mordet, och dagen efter inslaget kom den stora bomben: Sveriges statsminister Ingvar Carlsson meddelade sin avgång, utan att ge något konkret skäl, mitt i en mandatperiod och utan att ha informerat sina närmaste. Något som han kommit på mitt i natten? Inte ens hans medarbetare på Rosenbad informerades i förväg. Det är förmodligen den märkligaste politiska avgången i svensk politik – dessutom av självaste statsministern med foten i gips den morgonen! Tilläggas ska att det var sommar och semesterstängt i Riksdagen. Bara Palmemordet  var på tapeten vid tillfället i och med att bröderna Poutiainens avslöjande bok om mordet (Inuti Labyrinten) kommit ut och kommenterats i positiva ordalag av Kjell-Olof Feldt. Vad visste Kjell-Olof Feldt egentligen om mordet och varför avgick plötsligt Ingvar Carlsson? Misstänkte han möjligen att bubblan skulle spricka till slut? Eller trodde Carlsson att Feldt nu skulle ge igen för att han sparkades ur regeringen några år tidigare. Ge igen genom att berätta! Eller – var han bara rädd? Klockan 01.45 samma natt efter TV4-Nyheterna, gick larmet till Stockholmspolisen att två män, 22 och 25 år gamla setts på taket till Utrikesdepartementet och Rosenbad, bara 20 meter från Ingvar Carlssons bostad, där han låg och sov. Inkräktarna hade krossat ett fönster på UD för att ta sig in. Dagen efter kom en lite märklig dementi om att det rörde sig om två överförfriskade Vattenfestivalbesökare som ville imponera på sina kompisar. Tro´t den som vill…

Läs artikeln i Aftonbladet: Två gripna på taket

 

 

 

Kom igen nu, gubbar! Ni pensionärer på väg mot livets slutstation – BERÄTTA! Snart finns ni inte längre hos oss, och den dagen kommer någon annan att berätta er historia, och kanske någon oppositionspolitiker släpper hemligstämpeln med rättmätigt tolkningsföreträde.

 

 

 

 

 

 

 

Vänligen, Anders Jallai

 

 

EXTRAMATERIAL:

Se inslaget från TV-4 Nyheterna som sannolikt bidrog till att Ingvar Carlsson, dagen efter avgick som statsminister. Behöver vi mer bevis/indicier på att Ingvar Carlsson vet något som han inte vill delge oss – det svenska folket och ägare av makten i vår demokrati. Nu har Finansminister Feldt, kriminalprofessor GW Persson, f d Generaldirektören för Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius, f d justitiekansler Lambertz (för en gångs skull!) och hundratals mer eller mindre kända journalister ansett att Palmemordet ska granskas på nytt. Hur mycket behövs det egentligen för att slå hål på bubblan! Eller räcker det att dela ut nya bananer till folket?

”Kjell-Olof Feldt kräver sanningen om Palmemordet i TV4 Nyheterna (1994-08-17)”
http://www.youtube.com/watch?v=OsUjqkcp0Ok

Granskningskommissionen skrev följande om polisman A (källa: SOU 1999:88 Polisspåret): http://www.sweden.gov.se/content/1/c4/12/44/295e5712.pdf  (Läs avsnittet om Polisman A)

Se min intervju med f d Länspolismästare och Säpochef Olof Frånstedt om Landsförrädarspåret: http://www.youtube.com/watch?v=uK4PV3ERJ6w

Läs mer om Östling i den här artikeln av Expressens Niklas Svensson från 1996: Carl Gustaf Östling Expressen

Missa inte dessa Nato-dokument från Francovich källa: ITAC 3 ITAC 1
Kjell-Olof Feldts artikel i DN: Feldt i DN 1995
TT:s nyhet om Kjell-Olof Feldts utspel: FELDT VILL GRANSKA POLISSPÅRET
Tidigare inlägg om Aktionsgruppen Arla Gryning http://www.jallai.se/2012/04/mer-om-barbrogruppen/

Kanske gjordes det bästa utredningsarbetet i Palmemordet av SVT Striptease stjärntrio Lars Borgnäs/ Tomas Bresky/ Fredrik Laurin i feb 1996. I programmet kallas Carl Östling för “polisman Ö”. http://www.youtube.com/watch?v=G4qfX4P72ww

Se också den här utländska dokumentären. Den säger det mesta och bästa om mordet på Olof Palme förutom det egentliga motivet, och återigen: måste all känslig journalistik komma från utlandet? http://youtu.be/9QTYvxlk2yQ 

TV-reportage från 1991 av den senaste Augustprisvinnaren Göran Rosenberg: http://youtu.be/ek96jnICRSE 

Till sist – när du hinner: Läs eller lyssna på Landsförrädarspåret i romanform:

 

 

 

 

 

 

En italiensk PSYOP med CIA-innehåll

Hemlig ubåtsrapport, Smådalarö 1987

I förra inlägget berättade jag om vilken ubåt som jag tror var den mindre, 10-meters ubåt med inom marinen, smeknamnet ”Valryggen” som kränkte våra skärgårdar på 1980-talet. Idag ska jag berätta om vilken jag tror är den större 30-meters ubåten. Carl Bildt höll ett föredrag på Krigsvetenskapsakademien 1991 om Hårsfjärdenincidenten. Han nämnde främst två ubåtstyper som kränkte våra vatten. Den ena var en 25-30 meters ubåt som kunde ta två mindre ubåtar i 10 meters-klassen och Carl Bildt berättade att han hade underrättelseinformation om att det var sovjetiska ubåtar. Det var lätt att hålla med då. Bildt är kunnig och har goda kontakter med våra underrättelsetjänster. Dessutom visste vi ju alla att det var Warszawapaktsubåtar som kränkte oss, speciellt efter U137:s grundstötning utanför Karlskrona hösten 1981. Jag trodde honom då. Mina vänner inom Försvaret trodde absolut på honom. Idag tror jag att Carl Bildt hade fel.

 

marinens sonarbild Vidingefjärden 1984, objektets längd 28,8 m – höjd 4,8 m

 

För det första har det ännu idag inte framkommit några uppgifter om att Warszawapakten skulle haft några liknande ubåtssystem, en trettiometers som kunde ta två mindre 10 meters ubåtar. Det närmaste som går att finna är en India klass ubåt med två mindre räddningsubåtar eller en Piranya klass. Den senare, Piranya klass började operera först 1988 och India klass ubåten fanns inte i Östersjön men även om den på något sätt, genom någon kanal exempelvis, smugglats in i Östersjön, så stämmer inte måtten på varken den större India-ubåten som var 106 meter, eller de mindre räddningsubåtarna som är ca 15 meter. De sovjetiska miniubåtarna hade dessutom torn och liknade inte de många vittnesmål som sa att de såg ut som släta valryggar, upp och ned vända ekor, stenar etc. För att kunna föra ett vetenskapligt resonemang om det här, måste vi börja se på Nato:s olika ubåtssystem. Speciellt de för Covert Operations. D v s dolda operationer och Black Ops/ PSYOP. Och med handen på hjärtat, jag vet inte hur ni tänker, men vad man än tänker om ryssar: är det rimligt att de en ljus julikväll går upp nära land vid ett känt sommarstugeområde, långt inne i Stockholms skärgård och visar upp sitt hemligaste ubåtssystem under “några minuter” för nyfikna sommargäster. Är inte det operationssättet mer likt en vänligt sinnad nation, med eller utan samarbete med svenska styrkor, som helt enkelt inte bryr sig om de blir observerade. Eller: de kanske rent av vill bli observerade mitt under industrisemestern. Det är vad du som läsare måste ta ställning till när du läser vidare i mitt inlägg.

 

 

Italiensk 3GST9 – “en upp och nedvänd eka” – se förra inlägget

 

Professor Ola Tunander som forskar i säkerhetspolitik på Peace and Research Institute i Oslo, och har skrivit flera böcker och skrifter  om ubåtskränkningarna på 1980-talet, menar att ubåtskränkningarna som även fortsatte efter Sovjetunionens fall, delvis var så kallade PSYOP, psykologiska operationer med syfte att skrämma Sverige till ett närmande till väst. Ubåtskränkningarna började i större skala i juni 1982. Kanske när man misstänkte att Palme var på väg till statsministerposten igen. Han vann valet tre månader senare.

Republikanernas Ronald Reagan hade tillträtt som ny president USA och han satsade genast stort på både CIA och Försvaret. Just det att ubåtskränkningarna fortsatte en bit in på 1990-talet gör att sannolikhetskalkylerna pekar åt Nato-hållet, anser jag. Dessutom, ni som läst mina böcker och Palmeinlägg, vet att Olof Palme var Sovjets man. Varför obstruera mot sin egen och kanske den mest sovjetvänliga av västerländska ledare, Palme. Det lirar inte – eller hur? Men det finns mycket mer som pekar västerut. Exempelvis bottenspårsrapporterna från Hårsfjärden och framför allt: vittnesmålsrapporterna. De har varit hemliga i många år men går inte att hemligstämpla längre med hänsyn till främmande makt, eftersom denna främmande makt hela tiden ansetts vara Sovjet. Idag, trettio år efter Hårsfjärden-incidenten har några av rapporterna avhemligats och jag har via Ola Tunander fått ta del av dem. Några avhemligade så sent som för bara ett par månader sedan. Dessa rapporter är avslöjande och jag ska ge er några exempel om en stund.

 

GSE/Maritalia moderfartyg åt efterföljaren till 3GST9, se förra inlägget

 

De italienska företagen Maritalia och Cosmos var på 1980-talet världsledande på mindre ubåtssystem framtagna för underrättelseinhämtning och så kallade dolda operationer, Covert Operations, eller kalla det hellre Black Ops. Operationer som inte fick avslöjas och härledas till någon regering. Maritalias ubåtssystem var mycket  avancerade, påkostade och finansierades gissningsvis, åtminstone delvis av CIA och US Navy. Italien är som bekant ett Natoland. Anledningen till att använda superhemliga italienska ubåtssystem var förmodligen den så kallade tesen om ”Plausible Deniability”, trovärdigt förnekande fritt översatt. Ni kommer ihåg dykarna i början på Spionen på FRA, som kom upp till ytan och inte gick att identifiera. Hade exempelvis en italiensktillverkad 3GST9 sänkts eller kommit upp till ytan, med en oidentifierbar besättning och oidentifierbar utrustning, hade sannolikheten för att den antingen snabbt plockades undan och gömdes, eller besättningen tagits om hand av vår egen underrättelsetjänst, varit stor. En ganska enkel operation jämfört med om det stått US Navy, eller USSR på ubåten och uniformerna.

 

Secretary of the Navy 1982, John Lehman

 

Ola Tunander berättar (se extramaterialet) att National Underwater Reconnaisance Office, NURO ansvarade för operationerna i Sverige på 1980-talet. NURO är ett mycket hemligt organ vars uppgift är att vara ett slags förbindelsekontor mellan CIA och US Navy för hemliga operationer. Dess existens varken bekräftas eller dementeras av militära och politiska ledare. I NURO fanns på 1980-talet personal från både CIA och militära DIA men även representanter från NSC (National Security Council) och det amerikanska utrikesdepartementet. Även CIA:s högste chef, William Casey var involverad. Ola Tunander blev bekant med amerikanen John Lehman på en US Maritime Strategy-konferens i augusti 2007 i Bodö (Nordnorge). John Lehman var en av talarna och Tunander fick där höra att Lehman varit chef för NURO och han tolkade Lehman mellan skål och vägg som att ubåtsoperationerna mot Sverige beslutats av CIA chefen William Casey och den Nationella säkerhetsrådgivaren Dick Allen, tillsammans med en representant från vardera försvaret och regeringen. D v s en mycket hemlig operation som ett ytterst fåtal hade vetskap om. Det är inte ens säkert, enligt Lehman, att försvarsminister Caspar Weinberger hade full insyn i operationerna mer än på “need to know” -basis. (källa Ola Tunander och TV-kanalen ARTE intervju med John Lehman)

Ola Tunanders källa, John Leman var Secretary of the Navy under Reaganadministrationen (1981-87), d v s den högste politiske ledaren över US Navy och var sannolikt själv med och beslutade om de hemliga operationerna.

 

Ola Tunander och John Lehman i Bodö 2007

 

Vilken var då den större 30-meters ubåten som så ofta syntes både på marinens sonarer och av ögonvittnen? Innan jag avslöjar vilken ubåt jag tror att det rör sig om ska jag visa ett av vittnesmålen som nyligen avhemligats (oktober 2012). Det är ett häpnadsväckande dokument och ganska underhållande på samma gång.

Lördagen den 4 juli 1987 (USA:s Nationaldag!) samlades tre personer på kvällen för att äta kräftor i solnedgången. Platsen var Röudd på Smådalarö i Stockholms södra skärgård. En plats där flera välbärgade stockholmare har sina sommarhus. Klockan 21.30 då det fortfarande är ljust utspelar sig följande scen:

 

”XX (namn borttaget) berättar följande. Den aktuella dagen, lördagen den 4 juli 1987, var de tre nu närvarande samt samlade för att äta kräftor. Det var en stillsam tillställning, inte just kalas. Klockan 21.30 skulle de beundra utsikten från Röudd när YY yttrar ”vad är det här?” Det de såg var en ubåt 20-25 meter lång, som befann sig 200 meter från stranden. Samtliga i sällskapet är vana att se på båtar. De såg halva ubåten. Det var en stilla kväll och ljust. De såg också små ubåtar, 8-10 meter långa. XX uppger följande. Det såg ut som de små ubåtarna kom ut ur den stora. En kom ut vid fören och den andra i aktern på den stora ubåten. Den exakta platsen var 200 meter SSO (sydsydost) om Röuddens norra udde. Farkosterna delade upp sig. När en fritidsbåt närmade sig dök den stora ubåten. Iakttagelsen skedde uppifrån och ner mot farkosterna. De (själva) befann sig ca 20 meter över vattenytan.”

 

Tilläggas kan att i rapporten står det att Chefen Örlogsbas Ost bedömde vittnena som trovärdiga och klassade händelsen som ”sannolik ubåt.” Vittnena 3 stycken, den fjärde ville sannolikt inte medverka, trodde att ubåtarna var ryska. De hade tillgång till kikare. Ett rör stack upp, 7-8 tum brett. Färgen var grågrön och de säger att tornet som var konventionellt och satt långt bak på ubåten. Vilket, tror jag, kan bero på att den låg djupt med aktern precis som en speciell ubåtstyp gör som jag strax ska beskriva.

 

Sjökort över platsen Smådalarö Röudd

 

Ubåtsvittnena vid Smådalarö i juli 1987 fick rita en bild över hur de uppfattade händelsen och ubåtarna. Bilden och vittnesmålen har varit hemligstämplade fram till i oktober 2012 när Ola Tunander begärde ut dem från MUST arkiv.

 

Vittnenas beskrivning Smådalarö 1987

 

Italiensk Cosmos klass ubåt. Se nedan. Som kan ta två mindre ubåtar. Förmodligen den ubåt som vittnen såg i juli 1987 vid Smådalarö. Jämför även med marinens sonarbild från Videfjärden tidigare i inlägget.

 

 

Italiensk Cosmos klass ubåt, finns i längder mellan 23-28 meter.

 

Två Cosmos ubåtar i sitt moderskepp

 

Till sist: ytterligare ett vittnesmål som stärker tesen för den italienska Cosmosubåten. Ett vittne som under Hårsfjärden-incidenten den 4 oktober 1982, såg en mindre ubåt i ytläge mellan Jutholmen och Aspön alldeles utanför Dalarö brygga. Vittnet uppskattade ubåtens längd till ca 25 meter (2/3 av en Ornöfärja). Vittnet ritade en bild på ubåten som ser ut så här:

 

 

Ritning vittne Dalarö-Jutholmen 1982

 

Jämför vittnets ritning på sin 25 meters ubåt med en Cosmos SX-506, 23 m.

 

Cosmos SX-506. Längd 23 m

 

Vittnesbild Smådalarö 1987, delförstoring

 

Ganska avslöjande – eller hur? Fortsätt komma in med ubåtstips och vittnesmål. Snart har vi en komplett bevisningsmodell utan hjälp av MUST och deras experter. I nästa inlägg ska jag avslöja hur det gick till när man från högsta militärledning fixade så att en ubåt slapp ut från Hårsfjärden.

Kommentera gärna inlägget genom att först klicka på rubriken och sedan skriva längst ned i rutan under alla kommentarerna. För att se kommentarer på kommentarer, klicka på “Svar”.

 

MVH, Anders Jallai

 

Till sist: Missa inte den lysande Wallanderfilmen “Den orolige mannen”. Handlar om hemligheten med Hårsfjärdenincidenten 1982. Högaktuell nu efter avslöjandena på jallai.se. Filmen är nämligen riktigt bra. Säpo, Must och CIA beskrivs bättre och trovärdigare än någonsin i svensk film. Se en snutt av filmens början med Hårsfjärden-introt: http://www.moviezine.se/galleri/141125/84948

 

 

 

Extramaterial:

1. Ett måste! Speciellt skrivet för www.jallai.se: Ola Tunanders spännande och intressanta forskningsresultat om ubåtstyperna, bottenspåren och en eventuell sänkning av en ubåt i Hårsfjärden 1982:  Vrak (Utkast) Reviderad version

2. Läs mer om PSYOP här: http://en.wikipedia.org/wiki/Psychological_warfare

3. Video om Cosmos-ubåten som idag finns i bl a Colombianska marinen: http://youtu.be/x9nDTPi6mGE

4. Video med de små dykarfarkosterna som kan transporteras på Cosmos-ubåten: http://youtu.be/0hUGIGMfroE

5. I ubåtsutredningen 1995 SOU 1995:135 förekommer en rad vittnesmål som kan härledas till “tiometers valryggen” som jag beskrev i förra inlägget. Utredningen SOU 1995-135 sammanfattar observationerna på sid 188: “Många observatörer har berättat att de sett avlånga föremål som inte har torn och som ofta är helt släta. Föremålen har brukats likna vid valryggar, bränningar eller grynnor.” Se nedan utdrag ur utredningen:

Fall 1: Tre män i en motorbåt upptäckte en kväll i juli 1987 i Norrbotten ett mörkt föremål sticka upp ur vattnet på ca 100 m avstånd. De ökade farten för att komma närmare. På ett avstånd av 3 m såg en av männen ett valliknande föremål som hastigt rörde sig åt sidan och dök. Han kunde inte uppfatta någon propeller men däremot kraftig skum- och virvelbildning i den aktra delen av föremålet.

Fall 2: En dag i slutet av juni 1991 satt en kvinna och ammade sitt barn i en sommarstuga i Stockholms skärgård. Plötsligt såg hon att vattnet “reste sig” under kraftig vågbildning och att en “val” kom upp ur vattnet. Föremålet såg ut som en upp och nedvänd eka.

Fall 3: Tre ungdomar seglade med sin båt en dag i juli 1987 på en fjärd i Stockholms skärgård. De såg då en våg på 200 m avstånd. När de närmare studerade vågen såg de ett kupolliknande föremål och möjligen en mast i vågens framkant.

Fall 4: En novemberdag 1987 iakttog militär personal ombord på en trossbåt i Stockholms skärgård något som såg ut som en grynna. / — / Avståndet till föremålet var ca 30-40 m. Efter passage stannade trossbåten och dess svallvågor slog mot föremålet.

Fall 5: En person var i juni 1987 ute i en båt vid Norrbottenskusten. Han upptäckte en ca 2 m lång “hälla” på 100-150 m avstånd rakt förut och såg vattnet skvalpa mot föremålet. På 30 m avstånd försvann det och en vattenbubbla steg upp ur vattnet. Sikten var klar och vattnet nästan spegelblankt. När föremålet hade försvunnit syntes en plogformad våg röra sig på samma kurs.

Fall 6: Ett medelålders par var en dag i maj 1988 på väg i en segelbåt i den sörmländska skärgården då de på ett avstånd av ca 500 m såg ett valryggliknande föremål med kurs mot den egna båten (paret hade kikare).

Fall 7: En man hörde en dag i september 1990 vid en fjärd i Stockholms skärgård ett ljud “som ett ljud av rinnande och bubblande vatten”. Han uppfattade också ett föremål på ett avstånd av 200-300 m. Föremålet hade en valryggsliknande form och förflyttade sig sakta.

Fall 8: Två civilpersoner såg en dag i september 1987 från sin båt i Bråviken en vågbildning på ostlig kurs. Vågen ändrade sedan riktning men återtog den ursprungliga kursen. I samband med den sista kursändringen upptäckte de ett metalliskt slätt föremål som liknade en valrygg. De observerade föremålet, växlande med och utan kikare på ett avstånd av ca 75 m. De satte högsta fart mot föremålet som dök. Bottendjupet var ca 50 m. Den totala observationstiden inklusive tiden för den föregående vågobservationen var ca 5 minuter.

Fall 9: Bråviken. En man förde sin båt en morgon i september (1987). Han såg först något som han trodde låg och flöt i vattnet och styrde mot detta. När han kom närmare såg han att det var en dykare. När han var 25 m ifrån såg han att dykaren satt på något transporthjälpmedel eftersom denne satt upprätt och samtidigt färdades framåt. Dykaren vred på huvudet och såg tydligen den annalkande båten eftersom han under fortsatt framfart sjönk djupare och försvann. På det korta observationsavståndet (25 m) kunde observatören se ett cyklopöga av någon typ för ansiktet samt hur dykardräkten veckade sig i dykarens nacke när han vred på huvudet.”

Fall 10: Bråvikenområdet. En morgon i december (1987) var en man på väg i en båt och upptäckte en dykare på 70 m avstånd. Dykaren satt troligen på ett transporthjälpmedel. Mannen följde efter dykaren med sin båt varvid dykaren försvann. Observatören såg då ett valryggsliknande föremål på 250 m avstånd och satte fart mot detta. Han följde föremålet i sju minuter varefter det dök.

 

Miniubåt 3GST9 “Valryggen” längd, 9,65 m

 

6. Jag har ett eget ubåtsvittnesmål som även förekommit i min första bok: Spionen på FRA. Det rör sig om en dykare som jag känner personligen och även har jobbat med. Tilläggas kan att jag tidigare trott att det här rört sig om en amerikansk NR-1 men faktiskt även kan vara en italiensk Cosmos ubåt. Här följer hans historia:

 

XX berättade att han varit Röjdykare i XX. De hade fått ett mycket hemligt uppdrag att kolla upp ett bottenspår någonstans i Hårsfjärden på grunt vatten nära land. De blev omedelbart ålagda tystnadsplikt på studs och blev meddelade att de stod direkt under ÖB vid detta uppdraget. De hade på botten funnit ett färskt bottenspår, som han minns på 23 m. Det hade legat bredvid en stor sten och sett ut som ett ubåtskölsspår med skarpa kanter. De hade försökt filma och fotografera spåret men sikten var dålig. Från kölspåret hade det gått ut två spår av larvfötter mot land. Det hade sett ut som ett spår men kan ha varit två larvfötter som suttit mycket nära varandra. Spåret hade varit ca en meter brett. Han lovade kolla upp om han hade dyket nedskrivet i sin dykloggbok.

Bevisligen en NATO-ubåt

Marvikens olja/kärnkraftverk

Gott nytt år. Tänkte egentligen ligga lågt ett tag, men det nya året 2013 börjar med en rad intressanta händelser om och kring det kalla kriget i Sverige.
Först ut redan i höstas var filmen och Palmedokumentären, Call Girl. Nu i januari ökar intensiteten med SVT:s filmatisering av GW Perssons Palme-böcker under namnet, En pilgrims död och bio-filmen efter Mankells roman “Den orolige mannen”, som handlar om 1980-talets ubåtskränkningar och Natoagenter. Mitt bidrag idag handlar om ett ubåtstips jag fick för ett par år sedan som jag tror kan vända upp och ned på hela ubåtsdiskussionen. Tipset var extra intressant då det inte var någon tvekan om att det var en så kallad miniubåt som hade iakttagits. Dessutom var det två vittnen som båda bestämt kunde styrka händelsen. Enligt min bedömning var båda vittnena mycket vana sjömän och därför trovärdiga. Så trovärdiga att det sannolikt kan bli förödande för (förre ÖB) Bengt Gustafsson, Carl Bildt och ubåtsexperten Emil Svensson.
Här följer en avskrift av min forskardagbok angående intervjun jag gjorde med en av fiskarna:

 

20100812: Talade med fiskare Rutger Stenbäck på telefon. Fiskare och markägare vid Marviken i Östergötlands skärgård inte långt från Arkösund. Driver en Marina idag på Björnö. Han och en vän var ute och la ett fiskeredskap (fyrkant) på ca 6 meters djup utanför Ramsholmarnas nordöstra spets, ca 80 m från land då han på mycket nära håll såg en undervattensfarkost. Objektet låg först stilla en meter under ytan. Det var 8-10 m långt och ca 2 m brett. Såg inte hela längden. Mycket slät yta. Ganska raka sluttande sidor men rund ovanpå. Den var mörkt gulgrön och smalnade av i båda ändar. Inget torn eller annat som stack upp. Lite ljusare än militärgrön. Såg ut som en undervattenssten först, ett grund, men när den började röra på sig och försvann någon meter under ytan, förstod de att det var en undervattensfarkost av något slag. Intressant är att Marvikens kraftverk, då i drift, ligger alldeles i närheten och var med sin stora fartygshamn ett möjligt landstignings-område för en sovjetisk invasionsstyrka. Efter att Stenbäck kontaktade Muskö Örlogsbas hade Marinen kommit dit flera dagar senare med en fregatt och det verkade som om de inte trodde på iakttagelsen. Både Rutger och hans kompis Kent Hellberg var 100% säkra på att det var något ”man-made” de såg. “Den rörde ju på sig.”

 

För några dagar sedan ringde jag upp Stenbäcks kompanjon, fiskaren Kent Hellberg på Gränsö som var med vid tillfället. Han kunde genom en gammal tidningsartikel i Folkbladet tidsbestämma händelsen till juli 1986. Efteråt anmälde de genast iakttagelsen till Försvaret som kom ut och intervjuade dem några dagar senare.

 

Sjökort över Ramsholmarna. Ubåtsobservation vid krysset

Länk till karta:  http://kartor.eniro.se/m/n9kdd

 

Samtal med Kent Hellberg:
Han menar att föremålet var ca 8-10 m långt. ”Så blankt det är” hade Rutger sagt. När de sedan gick mot land på Ramsholmarna för att hämta ankare till redskapet i sin andra båt, såg de hur föremålet började röra på sig och körde åt nordväst mot farleden i ca 1-2 knop. ”Den grumlade upp botten”. Undervattensfarkosten var spolformad som en ubåt. Smalare i för och akter. Inget som stack upp som ex ett torn. ”Slät yta”. Föremålet var större än deras egen båt som är 7 m lång. Hellberg såg sedan ubåten när den rörde sig bortåt som en skugga under ytan. Han bedömde skuggan som ca 10 meter lång. Hela förloppet från att de först såg föremålet till att det åkte iväg var ca 5-10 min. De ringde sedan Försvaret som kom ut först flera dagar senare och undersökte botten med dykare. Det var ingen svensk ubåt. Hellberg är 100 procent säker på att det var en farkost av något slag. “Det som gör mig så säker är att vi hade fiskeredskapet som referens hela tiden. Vi såg att föremålet rörde sig i förhållande till det och att det inte finns något grund på platsen.”

 

Läs TT artikeln om händelsen här: Rutger Stenbäck TT telegram

Häromdagen åkte jag ned till Rutger Stenbäck på Björnö för att göra en filmad intervju. Det var en vinterdag i början av januari och snökaos på vägarna. Hans Marina på Björnö ligger alldeles intill den nedlagda nästan kusligt stilla Marvikens kraftverk, där det för bara några decennier sedan fanns planer på att tillverka svenskt plutonium. Marinan låg stilla och tom på båtar när jag klev in på hans kontor alldeles vid strandkanten. Jag ville gärna veta om Rutger Stensbäck kunde peka ut den aktuella ubåten eftersom han sett den på mycket nära håll och under lång tid. Platsen för observationen var Östergötlands skärgård i närheten av Marvikens kraftverk. Onekligen ett strategiskt viktigt område för fienden att rekognosera.

 

USS Pintado med DSRV Mystic

 

“Gul/grön, avsmalnande i båda ändar, inget torn eller annat som stack upp, mycket slät yta, 10 m lång, ca 2 m bred.”

 

DSRV Avalon

 

DSRV Avalon data: längd – 15 m;  bredd 2,4 m; fart – 4 knop;  maxdjup – 1524 m; aktionstid – max 480 mantimmar (2 man i 10 dygn); i tjänst – 1972 – 2009; elektriska motorer, 2 st silver/zink batterier; en trebladig propeller och fyra trustrar; stålkropp med glasfiberhölje; sonarer; kamera; video; griparmar; kabel/nät-klippare; lyftkapacitet 500 kg.

 

Miniubåten Avalon var efterföljare till Mystic och hade modernare utrustning och längre aktionstid. DSRV (Deep Submergence Rescue Vehicle) Mystic och Avalon togs från början fram för att användas som ubåtsräddningsfarkoster precis som vår svenska URF men istället började de mer och mer användas till undervattens-rekognosering, spioneri, fotografering, transport av dykare etc. De placerades då på amerikanska Sturgeon klass ubåtar men kunde även bäras av andra Natoubåtar som ex brittiska Porpoise och amerikanska Los Angeles klass ubåtar. Dessa ubåtar var lättmanövrerade attackubåtar och framdrevs av kärnreaktorer, s k atomubåtar. Ex var Sturgeon klassen endast 89 meter och kunde vid behov enkelt användas i Östersjön och eventuellt i den svenska skärgården.

 

Min analys: De två fiskarna har sannolikt sett en minubåt. Båda låter säkra och deras berättelse går att bekräfta med tidningsartiklar. De rapporterade också händelsen till Försvaret. Deras inbördes berättelser är i stort sett lika och jag hade möjlighet att intervjua dem var för sig. De är inte helt överens om färgen. Stenbäck säger mörkt gul/grön. Hellberg, gråaktig. Stenbäck var den som upptäckte den först och såg den på nära håll. Djupet på platsen är enligt sjökortet 6 m eller grundare. Därför kan ubåten ha legat på botten. Alltså är ubåten max 4-5 meter hög. Den har helt säkert inget torn och ytan är jämn, nästan blank. Färgen är sannolkit mörkt gulgrön eller militärgrön. Stenbäck lät säkrare i sin utsaga om färgen. “Den var grönaktig”. Stenbäck nämnde också raka sidor, d v s ubåten var inte helt rund utan mer formad som en fisk. DSRV Avalon är grå åt det mörkare hållet men har inslag av gult och grönt i sig. Längden på Avalon är totalt 15 m men den tjockare delen är ca 12 m innan den smalnar av framförallt i aktern. Men det finns vad jag vet ingen annan miniubåt utan torn än Avalon och Mystic i US Navy. Det kan ha varit en Avalon utan torn även med tanke på de raka kanterna som Avalon har på mittenpartiet var min första tanke. Jag hade först svårt att fantisera mig till att Rutger Stenbäck såg någon annan ubåt än just denna Mystic/Avalon klass. Sovjet hade åtminstone inte någon liknande känd ubåtstyp utan torn. Jag började med att visa Rutger Stenbäck bilder på några sovjetiska miniubåtar och sedan även vår svenska URF. Det  var inte någon av dessa, sa Stenbäck. Han var säker. Han var helt säker på att det inte fanns något torn. “Den var helt slät.” Jag fortsatte med att visa honom Avalon/Mystic klassen och då började det brännas. “Men det var rakare kanter på sidorna och inga nitförband som Avalon har. Ganska likt”, tyckte Stenbäck. “Men vi borde ha sett det stora vita propeller-skyddet.”

 

Se intervju 1 med Stenbäck:

 

Jag var ganska nöjd med visningen. Det kan ha varit DSRV Avalon som de såg. Den var visserligen i längsta laget och hade mycket detaljer på kroppen men var åtminstone det närmaste vi kunde komma även om det inte kändes helt övertygande i magen. Sedan fortsatte vi att prata om professor Ola Tunander och hans forskningsteorier om italienska ubåtar i Hårsfjärden. Jag tog fram ett dokument som jag fått av Tunander nyligen som beskriver italienska miniubåtar. Då hände något oväntat!

 

Se intervju 2 med Stenbäck: 

 

3GST9 “Valryggen” 1982

 

Maritalia 3GST9 data: längd: 9.65 m; bredd: ca 2-2,5 m; vikt: 29 ton; färg: grön eller vit (tidig modell var vit); fembladig propeller.

 

Bingo! Tänker jag, efter att ha visat Maritalias 3GST9. Rutger Stenbäcks reaktion känns övertygande. Det här är bra! På vägen hem till Stockholm kan jag inte låta bli att känna mig nöjd och tänka tanken att vi kanske precis löste mysteriet med de märkliga ubåtarna i våra svenska skärgårdar på 1980-talet, med en hel del hjälp av Ola Tunander, inte att förglömma. Ubåtarna var inte sovjetiska, de var inte amerikanska, ej heller västtyska – utan ITALIENSKA. Hur märkligt låter inte det? Och vilka var det som satt inuti och manövrerade dessa mycket små ubåtar? Italienare? Det ska bli intressant att se/höra vad Emil Svensson och ÖB Bengt Gustafsson säger om mina två vittnesmål. – Kanske var de två fiskarna aspackade, kanske är de KGB spioner, kanske var det en stor val eller kanske är det bara rena konspirationsteorier. Jag säger som amerikanen (CIA?) i följande trailer för den nya Wallanderfilmen, Den orolige mannen:

 

“In my world, everything that counts is proof. If you don´t have proof – you have nothing.”

 

Vänligen, Anders Jallai

 

 

 

Extramaterial: I somras var det en marinofficerare som hörda av sig till mig. Han hade varit med på flera ubåtsjakter under 1980-talet och vi träffades i ett soligt Grisslehamn en dag i juli. Marinofficeraren hade läst mina tre böcker och kände igen mycket av det jag skrivit. Han berättade att under ubåtsjakten förekom det främst två typer av ubåtar. Dessa två modeller fick ubåtsjakt-befälen information om. Den ena, större var ca 30 meter lång med ett traditionellt torn som liknade svenska Sjöhästen och Sjöhunden ubåtarna. Den mindre ubåten var 8-9 meter och var äggformad med en liten lucka på toppen. Den kallades för “Valryggen”. Båda ubåtarnas data byggde på de vittnesuppgifter som kommit in till Marinen genom åren. Det är förmodligen också dessa två typer som utrikesminister Carl Bildt hänvisar till i sitt kända anförande på Krigsvetenskapsakademien 1991. Med den skillnaden att ubåtarna förmodligen var italienska istället för som Bildt påstod, sovjetiska.

 

OBS TILLÄGG: Jag har idag 2013-01-11 kompletterat med ytterligare en bild som jag fick av Tunander i går kväll på 3GST9 i undervattensläge. Jag skickade i morse bilden till både Stenbäck och Hellberg och svaret jag fick av Hellberg var: “Det är förmodligen den”, och av Stenbäck: “Det måste vara den.” Båda sa sig vara mer säkra nu efter att de fått se den nya bilden på ubåten i undervattensläge.  AJ

 

3GST9 i undervattensläge

 

OBS! Känner du igen någon av dessa farkoster på svenskt vatten – hör av dig till mig via tips/kontakt fliken längst uppe till höger. AJ

 

3GST9 “Valryggen” interiört

 

 

Se Uppdrag Granskning 2007-09-03 om Natoubåtar i Hårsfjärden:

 

Läs TT artikeln om händelsen vid Marviken 1986: Rutger Stenbäck TT telegram

Läs om Marvikens kärnkraftverk som var tänkt att bl a kunna tillverka plutonium till svenska kärnvapen men stoppades bl a på grund av hårda säkerhetskrav från USA. Kärnkraftverket togs i bruk 1968 men stängdes redan 1970. http://sv.wikipedia.org/wiki/Marviken

PDF om Marvikenhttp://www.wikdahl.se/res/CarlErik/marvikeninucleus12007.pdf

NSD om ubåtsvittne från Törefjärden 1987: http://www.nsd.se/nyheter/kalix/artikel.aspx?ArticleId=6125647

Palme stoppade Nato – Nato stoppade Palme

Brittisk Porpoise klass ubåt 1982 med plats för två miniubåtar DSRV

 

I min bok LANDSFÖRRÄDAREN lanserar jag teorin om att Säkerhetsstaten låg bakom mordet på Olof Palme. Med Säkerhetsstaten menar jag underrättelse- och säkerhetsorganisationerna i landet. Det kan vara FRA, MUST, SÄPO och deras mycket hemliga enheter som varit operativa men de har inte agerat självständigt i den här frågan utan ordern måste ha kommit från annat håll. En fråga som handlade om att Säkerhetsstaten skulle träda in och så att säga fininställa demokratin i landet med ett mord i Rikets intresse.

Atomubåtar besökte den inre svenska skärgården regelbundet under 1980-talet. Det sägs från Nato håll att det gjordes för att öva inför ett krigsläge, testa det svenska försvaret eller kanske leta efter uppehållsplatser i krigstid. Det har inte bara USA:s Försvarsminister 1981-87 Caspar Weinberger vittnat om (SVT2, 7/3-2000), utan även Brittiska Sir John Walker på brittiska militära underrättelse-tjänsten (Associated press, 7/3-2000) och Sir Keith Speed, Brittisk Marinminister (SVT2, 11/4-2000). Olof Palme ville stoppa Natos kärnvapenubåtar från att använda Muskö-basen utanför Stockholm, och Karskrona-basen. Han ville ha ett kärnvapenfritt Skandinavien. Förmodligen var det den avgörande orsaken till att Skuggregeringen eller Deep State som det kallas inom den statsvetenskapliga forskningen, bestämde sig för att neutralisera Palme på det ena eller andra sättet. Om Palme fått bestämma, talar mycket för att Natos norra flank fallit ihop i och med Palmes Moskvabesök 1986. Sannolikt bra för Sverige, Norge och Danmark vid den tidpunkten men en ren katastrof för övriga Natoländer som ex Storbritannien. Palme ville undvika att Skandinavien drogs in i en kommande kärnvapenkonflikt, vilket sannolikt hade varit fallet med det svenska hemliga Natosamarbetet. Det har idag bekräftats av gamla Sovjetiska ledare. Svenska hamnar och flygplatser hade blivit ett Sovjetiskt atombombsmål om ett krig med Nato brutit ut (general Cheremnikh 1994). Det var nämligen helt avgörande för de kärnvapenbestyckade Natoubåtarna att få tillgång till Östersjön och den svenska skärgården för skyl och skydd. Sovjet hade nämligen flyttat sina kärnvapen till små enheter i de Baltiska skogarna och kunde på så sätt nå sina mål före Natos robotar, från sina ubåtar i Atlanten. Sovjet skulle med Palmes förslag om en kärnvapenfri zon i Norden få en förstaslags-kapacitet. Läs mer om det här i mina böcker LANDSFÖRRÄDAREN och NATOAGENTEN.

I efterordet till LANDSFÖRRÄDAREN (pocketversionen) finns uppgifter som journalisten Allan Francovich fick fram om Palmemordet. Han hade en källa inom CIA som arbetat i en hemlig Nato-organisation med namnet ACC/SOPS (Special OPS) som iscensatte så kallade BLACK OPS (dolda operationer) och PSYOPS (psykologiska operationer). Källan inom CIA lämnade över dokument från möten med svenska representanter, bl a amiral Carl-Fredrik Algernon som enligt uppgifter jag har, arbetade på SSI/inrikes under Högkvarterets OP2, operationsavdelning 2, det som idag är Säkerhetstjänsten inom MUST. Algernon deltog i mötet som förmodligen hölls på ACC/SOPS Oslokontor, på uppdrag av ÖB Lennart Ljung sägs det i dokumenten. Läs efterordet här: http://landsförrädaren.se/epilog-till-landsforradaren/ 

Eller hela dokumentet här: ITAC 1

 

Det här dokumentet kom Dagens Nyheter till del 1992 men de valde att inte tro på innehållet vilket jag förstår då det kan vara förfalskat. Mycket tyder däremot på att vissa delar av innehållet kan vara äkta. DN skrev att dokumentet ingick i en desinformationskampanj. Frågan är vem det egentligen var som desinformerade? Dokumenten kom i alla fall inte svenska folket till del 1992 utan har legat hos den gamle DN reportern Olle Alsén i alla år. Min egen teori är att uppgifterna är det som CIA källan själv samlat ihop och sedan sammanställt i form av delvis förfalskade dokument, kanske på uppdrag av KGB eller någon annan organisation. Ungefär så som Ulf Lingärde gjorde med sina uppgifter om mordet vars innehåll är tämligen lika med DN:s källa. Därför ska man vara försiktig med att sprida namn som förekommer både i Lingärdes och DN:s ACC/SOPS dokument, då de kan vara rena gissningar. Jag drar här likheter med vissa polismän som ofta pekas ut på ren hörsägen eller spekulation.

Om vi väljer att tror på de stora dragen i de här teorierna och dokumentens huvudsakliga innehåll, vad betyder det då för Palmemordet? Jo, följande med reservation för att innehållet kan vara falskt: att Nato och de västliga säkerhetstjänsterna gav order om att Olof Palme måste avlägsnas, och det före Moskvabesöket som skulle ske i april 1986. Det var då som det hemliga avtalet om Skandinavien som en kärnvapenfredad zon skulle skrivas på av Olof Palme och Sovjets ledare Gorbatjov. Om inte svenskarna själva tog hand om SPM (Swedish Prime Minister), skulle Nato med sina organ ta hand om det. Det handlade alltså mer eller mindre om en order till den hemliga Nato-medlemen Sverige och det blev “det andra Sverige” som fick ta hand om det, det s k Deep State. Många försök hade gjorts för att få bort Olof Palme på s k icke fysisk väg men tiden började rinna iväg. Snart var det bara en månad kvar till den fruktade Moskvaresan. Vi kan självklart aldrig med säkerhet veta om Olof Palme skulle skriva på ett avtal och stänga ute Nato från Skandinavien men det var i alla fall vad säkerhetstjänsterna trodde, enligt dokumentet och enligt flera av mina centrala källor fanns det en mötesagenda som innehöll den punkten. Det var det som skulle skaka Sverige i dess grundvalar, som Hans Holmér sa vid ett svagt ögonblick. Hans Holmér nämns även han av Francovich. Han ska ha ingått i en parallell-organisation till organisationen som fått uppdraget att eliminera Palme, nämligen Stay Behind grupperingen AGAG. Aktionsgruppen Arla Gryning. En grupp som förmodligen aktiverades på 1970-talet och hade som huvuduppgift att stoppa kommunismens utbredning i Sverige. De skulle stoppa en svensk s k finlandisering, ett närmande till Moskva och gruppen styrdes av den svenska Säkerhetsstaten, Seurity State, bestående av individer från militärkomplexet med underrättelse- och säkerhetsorganisationerna, näringslivet och betrodda, utvalda individer inom myndigheter. Personer jag möter i den här dolda staten, Deep State, kallar sig ofta för svenska patrioter, vad det nu är…

 

Tage Erlander på hemligt besök hos USA president Truman 1952

 

Kan låta som hieroglyfer idag men inte då på 1980-talet efter U-137 grundstötning 1981 och ständiga ubåtskränkningar i våra inre skärgårdar. Det troliga är att AGAG och Nato även var med och bidrog till en hel del av dessa kränkningar, speciellt de mest djärva, långt inne i exempelvis Hårsfjärden och Musköbasen 1982. Jag kan bli så trött på att en hel generation förts bakom ljuset av dessa välregisserade BLACKOPS/PSYOPS. Men ärligt talat: är inte vi svenskar bra lättlurade? Har svårt att tänka mig att det här fungerat i ett annat västland. Det ska vara Norge i så fall. Vi har en lång tradition av mörkläggningar i Sverige som började på allvar redan efter första världskriget då hela etablissemanget var Tysk-orienterade. Inte minst Säpo och vår militära underrättelsetjänst. Det handlade inte “bara” om några transiteringar av tyska soldater till Norska fronten under andra världskriget, utan mycket mer. Bl a ett mycket tätt samarbete på underrättelsenivå. Järnmalmen till Hitler var det som syntes. Det andra föregick i största hemlighet. Jag tänkte citera en ledande forskare på området, professor Ola Tunander på Peace and Research Institute Oslo som skriver i en alldeles nyligen publicerad bok: The Dual State: Parapolitics, Carl Schmitt and the National Security Complex (Eric Wilson red., Ashgate 2012)

 

“Det här kapitlet kommer att handla om Sverige. Det kommer att visa att en stat, som ofta anses vara en högst respektabel demokrati, också har en dold, parallell säkerhetsstat, som med Morgenthaus ord kan lägga in sitt veto mot beslut som tas av den vanliga demokratiska staten. Denna dolda stat – Deep State – definierar när ett undantagstillstånd ska uppstå och Säkerhetsstaten – Security State – ska träda in.” (Den tysk-judiske statsvetaren Hans Morgenthau, som framförallt verkade i USA, har av många beskrivits som den moderna statsvetenskapens fader).

“Security state” är en parallell maktstruktur som kan hänvisa till frågan om liv och död, där det fria valet inte längre existerar, d.v.s. det demokratiska valet har ersatts av undantagsprincipens “nödvändighet”. Begreppet “Deep State” har sitt ursprung i Turkiet och är i många avseenden överlappande med begreppet “Security State”, men i fallet “Deep State” refererar man också till de kriminella aspekterna av denna stat och dess band till beskyddarmakten USA.

 

Med ovan menas att underrättelsetjänsterna (Security State) och Skuggreringarna (Deep State) styr världen, enkelt uttryckt. Precis som min huvudperson Anton Modin säger i böckerna, gärna under påverkan av en och annan rusdryck… Det är alltså en vetenskaplig teori (Morgenthau) att en Skuggregering med sin säkerhetsstat träder in och så att säga fininställer (finetune) den demokratiska processen i landet när det behövs. Kanske inte alltid med lönnmord men sannolikt smutskastningskampanjer i media, ekonomiska fällor, sexfällor och annan utpressning (jmf Toblerone-affären). Frågan är bara vem som beslutar vad som behöver fininställas?  Olof Palme bröt uppenbarligen mot den dolda statens normer i och med att han drev den ortodoxa neutraliteten och ville stänga ute Natoubåtarna etc. Den folkhems-neutralitet som svenska folket trodde att vi redan drev men som Tage Erlander och säkerhetsstaten redan hade undergrävt i slutet av 1940-talet i och med att det hemliga samarbetet med Nato inleddes. Det är därför DC-3:an och händelserna kring den fortfarande är känsliga och till stora delar hemligstämplade. Du och jag ska nämligen inte få tag i den lilla tråd som nystar upp hela garnbollen, d v s den dolda staten.

Sverige var en delad nation redan efter valet 1932 då Per Albin Hanssons folkhemsmodell vann den demokratiska makten i Sverige. Socialdemokraterna drev en neutral utrikes- och säkerhetspolitik, medan Skuggregeringen (Deep State) bestående av näringslivet och militären, behöll sina nära band till Tyskland. Tyskarna beskrev sig själva som en beskyddarmakt till Sverige ända sedan början av 1920-talet. Det kan förklara hur Sverige som nästan enda nation i Europa inte drogs in i andra världskriget. Vi var redan allierade med Tyskland genom vår skuggregering/säkerhetsstat. Det intressanta är hur enkelt vår svenska dolda stat bytte från Tyskland till USA/Nato efter andra världskriget.

 

Gustaf V delar ut Svärdsordern till Hermann Göring för tapperhet i fält 1939. Prins Gustaf Adolf till vänster (vår nuvarande kungs far)

 

Trevlig helg önskar er egen Deep State reporter, Anders Jallai

 

 

Läs två tidigare inlägg om Sveriges Deep State: http://www.jallai.se/2012/04/sveriges-hemliga-skuggregering/

http://www.jallai.se/2012/05/finns-natoagenter-i-sverige/

Läs gärna den här artikeln av forskarna Mats Deland och Daniele Ganser som rör Stay Behinds kopplingar till Palmemordet: Was the Stay Behind Army involved in the murder of Olof Palme? 

Missa inte denna djuplodande artikel i ämnet av Professor Ola Tunander: Democratic State VS Deep State

Call Girl – Bordellaffären – vad hände i verkligheten?

Från filmen Call Girl

 

I dag (9/11) har filmen Call Girl premiär. Jag har sett emot den här filmen och framförallt den här typen av filmer i Sverige på en stor biograf. Ämnet “bordellhärvan” ligger nära mina egna böcker och är en av det kalla krigets höjdpunkter om jag vågar skriva så. Bordellhärvan handlade nämligen inte “bara” om maktens män som utnyttjade unga kvinnor. Den handlade om mycket mer – exempelvis sexfällor i underrättelsesyfte och spionaffärer. Det var därför som rikspolischefen Carl Persson skrev en promemoria till regeringen om oron för att vår svenska justitieminister Lennart Geijer deltog i den här verksamheten och kanske var ännu fler ministrar inblandade. Tänk er den affären idag! Justitieministern, en hög kommunalpolitiker, en riksbankschef, en hög chef inom rikspolisstyrelsen, SSI/IB anställda, känd reporter på Expressen och flera kända affärsmän, går på samma bordell på Ruddammsvägen nr 6 i Stockholms innerstad. Shit-pomm-fritt!

Att dessutom Olof Palme pekas ut som sexköpare i filmen gör inte saken sämre. Vilken soppa! Eller hur? Källan till det känsliga utpekandet av Palme är bordellmamman Doris Hopps syster och den fjortonåriga flickan, idag kvinnan Eva Bengtsson som påstås ha blivit sex-utnyttjad. Ingen har väl missat att Mårten Palme har hotat med att stämma filmbolaget om det visar sig att hans far utpekas som pedofil i filmen. Han säger till Aftonbladet:  I filmen ”Call girl” anklagas min far Olof Palme för att mot betalning ha haft sex med en minderårig – så kallad pedofili. Det är ett mycket allvarligt brott och skulle rendera ett långt fängelsestraff. Att ha sex med en fjortonårig flicka är i regel inte pedofili enligt mina kontakter inom polisen. Gränsen för pedofili går vid om flickorna är könsmogna. Det vill säga har utvecklade bröst etc. Alltså rör det sig förmodligen om sex med minderårig.

Jag har fått möjligheten att se bordellhärve-materialet hos Säpo och det ger en hyfsat bra bild över vad som hände. Jag kan direkt säga att jag inte funnit några uppgifter om att Olof Palme skulle ha varit inblandad. Däremot finns andra ministrar beskrivna i materialet och många fler celebriteter. Säpo hade spaning på fastigheterna där bordellverksamheten förekom. Det vill säga, det satt två gubbar i en bil utanför och fotograferade alla som gick in och ut eller så satt de i en anslutande lägenhet/fastighet och gjorde sina iakttagelser. Dessutom kan man se på Säpo-materialet att de hade telefonavlyssning på bordellägenheterna. Men det som jag finner intressantast i utredningsmaterialet är horornas egna vittnesmål. De är ganska detaljerade och i flera fall häpnadsväckande. Jag ska ge några exempel längre fram.

 

Den fjortonåriga call-girlen

 

Det är inte alls som många tror och som det skrivits att tjejerna pekar ut folk till höger och vänster och därmed tappar i trovärdighet. De är relativt diskreta, och bara i några fall vill de gå med på att avslöja sina kunder för polisens förhörsledare. En intressant detalj är att “kundernas” namn inte fick förekomma i förundersökningsmaterialet, bara horornas. Detta på order av åklagaren. Det står följande:

 

I förundersökningsprotokollet finns endast upptaget namnen på de prostituerade kvinnorna under det att något kundregister icke förekommer, allt enligt direktiv från Chefsåklagare Stig Ö. (Säpoarkivet, Bordelaffären)

 

Anledningen till att jag för några år sedan intresserade mig för det här var inte själva “skandal-scenerna” utan att affären enligt Säpo rörde rikets säkerhet. Jag hade fått en del detaljer från Säpochefen vid tillfället när det utspelade sig, Olof Frånstedt. Men också researchern Deanne Raucher som researchat Kungaboken och filmen Callgirl men framför allt hennes bok om bordellaffären som heter: Makten, männen, mörkläggningen. En titel som även skulle kunna användas på hela det kalla kriget i Sverige där Palme helt säkert förekom.

I Doris Hopps Call Girl verksamhet, fanns två polska skönheter som misstänktes jobba åt den polska underrättelsetjänsten Z2. Det är själva grunden till Bordellaffären. Dessutom horade sambon till en Överstelöjtnant på det hemliga SSI/IB, samma organisation som bara något år tidigare förekom i den s k IB-affären med Birger Elmér. Jag har god lust att skriva ut namnet på SSI killen och hans sambo, eftersom deras dotter idag är hög chef på Säpo. Men jag behåller den informationen som en liten livförsäkring “for a rainy day”. Men kopplingen visar än en gång hur små och tajta de här nätverken är i Sverige och är än idag. Hemliga tjänster tilldelas “nepotistiskt” och går i arv. Precis som jag också beskriver i mina fiction-böcker. Läs här ett utdrag ur Säpoförhören:

 

Förhör har hållits med flickorna som bekräftade att de år 1974 b l a arbetade för Hopp och då var 14 respektive 15 år gamla. De kom att introduceras av en känd radio och TV röst. Hopp har bekräftat att hon haft flera kunder från utländska ambassader. Tre polska kvinnor är identifierade som M (namn borttaget), S (namn borttaget) och R (namn borttaget) varav två, M och S ingick i Doris Hopps absoluta toppskikt. M har haft intima kontakter med förre polske generalkonsuln Jan Gorzelanczyk 260113 som tjänstgjort i Stockholm 19710715 – X1118, först som sport och kulturattaché och sedan december 1972, som generalkonsul. Har tidigare på 1960-talet tjänstgjort på konsulatet i Sydney. S har haft intima kontakter med polske militär-attachen Miroslaw Wojciechowski, identifierad som underrättelseman inom Z2. S har också haft intima kontakter med en numera pensionerad civilingenjör anställd vid FV/flyg (Bo D) i en synnerligen känslig befattning och som oförbehållsamt erkänt sitt förhållande med M men förnekat att han utsatts för någon form av påtryckningar från den prostituerade kvinnans sida. Ulla Britt har berättat att hon väl känner de flickor som betjänat chefsåklagare Stig Ö (Ö är identisk med förundersökningsledaren i målet mot Hopp) men har genom sjukdom och semester varit förhindrad att b l a uppträda vid huvudförhandlingen i Hopp-målet. (Säpoarkivet, Bordelaffären)

fotnot: jag har tagit bort namnen på kvinnorna eftersom en del av dem fortfarande bor i Sverige.

 

Till sist, åter till frågan som de flesta ställer angående filmen Call Girl: Var Olof Palme kund på bordellen? Som jag skrev tidigare så har jag inte funnit något i Säpo-arkivet som styrker det. Men jag vet inte vad som är bortplockat. Vissa känsliga saker rensas ur även det hemliga Säpoarkivet. Dessutom kan det ha blivit ett missförstånd. Palme förekommer inte i materialet som rör bevakningen mot Doris Hopps lokaler men kan ändå ha köpt sexuella tjänster utanför bordellens verksamhet. Vad jag vet så har Eva Bengtsson inte preciserat det. Då finns följaktligen inget material i Bordellaffär-akten eller förundersökningen mot Doris Hopp. Men låt mig ställa en liten mot-fråga utan att lägga några värderingar i just Palmefallet, och speciellt till er som kritiserat mig för att jag skrev att Wikileaksgrundaren Julian Assange kan ha blivit utsatt för en sexfälla iscensatt av vår egen eller annans underrättelsetjänst. Två kvinnor har öppet pekat ut Palme som sexköpare. Julian Assange har som vi vet pekats ut av två anonyma kvinnor. Vad gör Julian Assanges utpekare så mycket trovärdigare än kvinnorna som pekar ut Olof Palme? Kanske rör det sig bara om politisk åskådning, ELLER?

 

vittnet Eva Bengtsson

 

Er tjänare i mörkret, ANDERS JALLAI

 

Läs artikel i Aftonbladet om Mårten Palme: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article15575590.ab

Läs artikel i Expressen om Call Girl: http://www.expressen.se/nyheter/dokument/unga-flickor-blev-sexutnyttjade-av-eliten-i-samhallet/

Läs ett tidigare inlägg om en Bordellhärva i Storbritannien ungefär samtidigt: http://www.jallai.se/2010/09/underrattelsetjansten-overgar-vart-forstand/

 

Oj, höll på att glömma! Extramatrialet från Säpo:s förhör:

S (namn borttaget) bekräftade sina tidigare lämnade uppgifter, lämnade i förhör 76.05.12. Hon har av ekonomiska skäl varit inblandad i Doris Hops bordellverksamhet från oktober 1975 till januari 1976. Anledningen var att hon behövde pengar till Magnus F (SSI/IB agents namn borttaget) döttrars skolgång på Sigtuna Humanistiska läroverk. Hon bekräftar att hon vid ett tillfälle blivit inbjuden som värdinna till arrangemang, arrangerats av Doris Hopp. Tillsammans 4-5 prostituerade vid ett party med ett flertal ministrar – hade hon intimt umgänge med dåvarande justitieministern. Hon vägrar namnge de övriga männen frånsett Krister W om vilken hon talade förklenande som människa. I övrigt ville hon icke kommentera varken platsen, tidpunkten eller annat kring arrangemangen. Inom Doris Hopps stall fanns det bland de prostituerade absolut diskretion och bland de speciellt uttagna fanns en hederskodex som utgjorde en försäkran om absolut tystnad inför utomstående. Hon tillägger att hon ”skulle kunna fälla regeringen om hon ville”. (Säpoarkivet, Bordellaffären)

 

 

Xtramaterial Special Edition: Dokumentet nedan presenteras för första gången i Sverige (vad jag vet). Det är från Säkerhetspolisens akt om Bordellaffären och föreställer det PM som Rikspolischef Carl Persson skickade till Regeringen. Det har förekommit tidigare i media men då varit censurerat på punkterna 1, 4 och 6. (klicka på bilden för att förstora)

 

Rikspolischef Carl Persson PM

 

Se den här videon om Bordellhärvan med bl a GW Perssons kommentarer:

YouTube Preview Image