ANDERS JALLAI Rotating Header Image

Den fjärde mannen – vem var han?

Västtyska ambassaden i Stockholm 1975

Västtyska ambassaden i Stockholm 1975

 

SVT sänder i dagarna sin egenproducerade serie Den fjärde mannen efter den andra delen av Leif G. W. Perssons trilogi:

 

  1. Mellan sommarens längtan och vinterns köld, Pirat förlaget 2002.
  2. En annan tid ett annat liv, Pirat förlaget 2003.
  3. Faller fritt som i en dröm, Albert Bonniers förlag, 2007.

 

Den intressanta och välskrivna trilogin är uppenbart menad att förklara Palme-mordet och visa Leif G. W. Perssons teori och kunskap om mordet. Det är intressant med tanke på GW:s bakgrund, bland annat som rådgivare på Rikspolisstyrelsen under Rikspolischef Carl Persson och senare professor i kriminologi på RPS.

SVT:s Den fjärde mannen som alltså bygger på den andra delen i trilogin, handlar om ett mord som begåtts i Stockholm 1989. Mordet visar sig ha kopplingar till Västtyska ambassad-dramat 1975 där två tyska ambassadtjänstemän mördades av RAF. Om vi går direkt på pudelns kärna så handlar boken om fyra svenskar som Säpo misstänker har samröre med vänster-terroristgruppen RAF (Röda armé-fraktionen) även känd som Baader Meinhof-ligan. RAF var en av det kalla krigets farligaste terrorgrupper med minst 34 mord på sitt samvete. Senare när Stasiarkiven öppnades framkom det att RAF byggdes upp, utbildades och finansierades av Östtyska STASI. Och det är där vi har själva kärnpunkten i detta drama, åtminstone i den här andra boken i GW:s trilogi. De fyra svenskar som hjälpte RAF att ockupera den Västtyska ambassaden kan med gott samvete misstänkas ha varit svenska Stasi-agenter eller blivande Stasi-agenter. Därför är den här historien känslig än idag och jag väntar med tillförsikt på hur TV-serien avslutas i och med den tredje delen som visas på lördag 3 januari 2015.

En av de fyra som misstänks ha hjälpt till vid ambassadockupationen ska (i serien) bli utnämnd till försvarsminister i Sverige. Säpo får därför uppgiften att göra en bakgrunds-check på henne, det är nämligen en hon. Statsministern vill ha henne som försvarsminister och i del 2 av TV-serien fick vi reda på att Amerikanska ambassaden (CIA) också vill att hon utnämns. Trots hennes bakgrund som terrorist. De tänker nämligen använda hennes ”brokiga” RAF/Stasi-bakgrund till att senare kunna kontrollera eller påverka henne –  d v s ha en hållhake på en svensk Försvarsminister. Det vill göra henne till en CIA-asset. ”Så är det att vara lillebror”, säger den Amerikanska representanten till statsministerns sakkunnige i en scen i filmen. Det är en trovärdigt och intelligent plot, tycker jag.

Innan jag går in på vilka de fyra misstänkta Stasi-agenterna ska föreställa tänker jag kommentera GW:s trilogi. Böckerna gavs ut 2002, 2003 och 2007. Det som slår mig är dels det långa tidsavståndet mellan andra och tredje delen: fyra år. Det logiska hade varit att den tredje delen kom ut ett eller max två år efter den andra delen, alltså 2004/2005, men det tar hela fyra år innan den ges ut 2007. Dessutom, och kanske ännu mer intressant är att GW byter förlag mellan den andra och tredje delen vilket delvis kan förklara tidsglappet, men det kanske fanns fler skäl? Min gissning är att GW får problem med utgivningen av sin tredje del som ju ska knyta ihop trilogin och avslöja Palme-mördarna, vilka GW senare säger är personer som kommer från polisiära och militära säkerhetstjänster. GW byter dessutom från det delägda vänsterinriktade och oberoende förlaget Pirat, där även Jan Guillou huserar, till etablissemangets Albert Bonniers förlag. Albert Bonniers förlag (Bonnier Fakta) där Ebbe Carlsson några år tidigare var chef.

I den första boken Mellan sommaren längtan och vinterns köld berättar GW, delvis mellan raderna, att Sveriges statsminister var CIA-agent i unga år och värvades strax efter andra världskriget. I första boken kommer en amerikansk journalist till Sverige för att skriva om detta scoop men blir mördad, och hans manus blir beslagtaget av Säpo.

 

Palme ung red

Olof Palme som ung

 

Det jag själv fått reda på är att Palme värvades som CIA asset ca 1948 i USA, bl a på Kenyon College i Ohio där han studerade. Enligt mina uppgiftslämnare så var det en amerikansk professor på Kenyon som blev Olof Palmes kontaktman och mentor i CIA. Denne CIA-professor avslöjades för att vara dubbelagent åt KGB. D v s han hade senare värvats av KGB. Och här har vi den andra Pudel-kärnan. KGB fick alltså med all sannolikhet reda på att Palme värvats av CIA, genom sin agent ”CIA-professorn”. Och vad betyder det? frågar du dig. Jo, att KGB hade den bästa av hållhakar på en svensk socialdemokratisk partiledare: nämligen att partiledaren i hemlighet jobbade eller hade jobbat för CIA! Tänk er den tidningsrubriken 1986, och vad den skulle innebära för Olof Palme personligen och det socialdemokratiska partiet. Här får vi ett vagt motiv för KGB att mörda Palme men ett ännu bättre motiv för den svenska säkerhetstjänsten att oskadliggöra honom – Palme skulle nämligen resa på ett officiellt Moskvabesök för första gången på många år – i april 1986. Där skulle han eventuellt konfronteras med uppgifterna och på så sätt hamna under inflytande av KGB istället för CIA. Jag tror att Palme skulle ha haft svårt att undkomma den påtryckningen.

 

Den fjärde mannen, SVT-serie.

Den fjärde mannen, SVT-serie i tre delar.

 

Alltså: Vi har två böcker av G.W. Persson som ligger mycket nära sanningen. Dels den första boken Mellan sommarens längtan och vinterns köld som beskriver den svenska statsministern som en CIA agent, dels en andra bok En annan tid ett annat liv som beskriver fyra svenska Stasi-agenter som på något sätt har med Palmemordet att göra. Åtminstone är det den tolkningen jag gör. Då återstår gissningen: hur göra kopplingen mellan de här två händelserna/böckerna och Palmemordet? Ja, inte vet jag, höll jag på att säga. I den tredje delen Faller fritt som i en dröm så får vi nämligen inga svar. Jo, vi får svaret att en Säpochef ger en polis uppdraget att mörda statsministern eftersom statsministern misstänks för att vara en KGB-agent. Det vi inte får svar på är vad ambassaddramat och den svenska RAF-gruppen har med mordet att göra. Jag gör en vild gissning här att GW:s ursprungliga tredje del gav det riktiga svaret men stoppades av Piratförlaget; alternativt att Bonniers kom med ett saftigt erbjudande till GW att byta förlag och sedan redigera om sin roman. Det med anledning av att etablissemanget, eller varför inte den svenska säkerhetstjänsten vill förhindra att sanningen om Palmemordet kom det svenska folket till del. Här finns utrymme för spekulationer och flera olika möjligheter. Men det faktum att Palme mördades på grund av CIA- och KGB-kopplingarna är ingen högoddsare, och det är vad GW också vill säga oss i sin trilogi.

Åter till SVT:s Den fjärde mannen. Vilka är de fyra misstänkta Stasiagenterna i GW:s bok? Det jag fått höra genom Säpo-källor är att det fanns starka skäl att misstänka de fyra för delaktighet i attentatet mot den Västtyska ambassaden 1975. Dessutom att de fyra tillhörde STASI:s agentnärverk i Sverige men att en viss Säpochef Tore Forsberg motverkat sådana avslöjanden. Han försökte få åklagaren att lägga ned målet mot dem. De fyras akter på Säpo har senare också försvunnit eller plockats bort. Det vill säga: det finns skäl att misstänka att någon inom Säpo:s ledning velat skydda dessa fyra terrorister/agenter och det är också det GW:s andra bok handlar om. Det handlar också om att den fjärde mannen, som i verkligheten är en kvinna, skulle få en minister-post i den svenska regeringen, trots sin bakgrund i RAF. Den här kvinnan lever idag och jobbar på Sveriges Radio som programchef. Historien är alltså fortfarande känslig, där av mitt intresse för hur SVT knyter ihop historien. Det vi såg i avsnitt två är att de gör den unga Helena Stein (17 år) till ett offer som blivit lurad att samarbeta med RAF (i verkligheten var hon 22 år). Men det som återstår i tredje delen är att lösa mordet på den ”osympatiske” Kjell Göran Ohlsson! Låt oss invänta det tredje avsnittet i serien.

 

Elle-Kari Höjeberg, SR

Elle-Kari Höjeberg, SR

 

De fyras gäng i GW:s andra bok är sannolikt följande personer:

1. Sten Welander – F d SVT producenten och programledaren Göran Elwin.

2. Helena Stein – Kanalchef SR P2 Elle-Kari Höjeberg.

3. Theodor Tischler – Tomas Fischer, finansman och tidigare ägare av förlaget Fischer & CO som idag ingår i förlagsgruppen Lind & CO.

4. Kjell Göran Ohlsson, den mördade byrådirektören på SCB, homosexuell –  vet ej hans identitet.

 

 

Länkar o källor: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2938&grupp=21081&artikel=5974236

http://www.resume.se/nyheter/media/2014/09/24/sr-chef-pekas-ut-som-terrorist/?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified

http://www.svtplay.se/video/2553278/den-fjarde-mannen/avsnitt-1

 

I boken ”STASI – The untold story of the East German Secret Police” av John O Kohler, berättas det om kopplingen mellan RAF och STASI. Vittnesmål från RAF berättar att medlemmar utbildades i hemliga läger bland annat i Jemen och på en hemlig STASI bas med namnet OBJEKT 74 i Briesen i Östtyskland. Där tränades de av STASI-specialister i hanterandet av Heckler & Koch maskingevär G3, AK-47 och Smith & Wesson .357 Magnum revolver. Dessutom fick några av dem utbildning i att använda det ryska raketgeväret RPG-7 med vilken RAF senare mördade Deutche Bank chefen Alfred Herrhausen 1989. Förutom vapenträning så utbildades terroristerna i allmänna underrättelsetekniker och skydd. D v s de utbildades till hemliga Stasi-agenter och mördare.

 

God fortsättning, önskar Anders Jallai.

Anton Modin – i rikets tjänst

Dags för ytterligare en bok om Anton Modin. Anton Modin – i rikets tjänst är faktiskt den femte i serien. Tiden går och det gör det även för Anton Modin. Därför har jag valt att flytta handlingen bakåt i tiden; till 1980-talet då allt hände på riktigt! Mina böcker handlar som ni vet om det kalla kriget och mycket utspelade sig just på 1980-talet. Nu får du möjlighet att följa händelserna i ”realtid” då det hände och med de värderingar som fanns då hos både Chris Loklinth, hans mannar och Modin. Men även bland befolkningen i övrigt. ”Satsa på dig själv”, ”Skinheads”, ”Lasermän”, ”Sossejävlar”, ”Timbro-fanatiker”, och inte minst ”Aktionsgruppen Arla Gryning”. Och: jag var själv med på den tiden. 1984 flög jag Jakt-Viggen JA-37, på F13 i Norrköping och ”jagade ryssen” i luften, bl a deras jaktflygplan MiG-23. Dessförinnan hade jag varit på Kustjägarskolan, bl a som attackdykare och jagat ryska Spetsnaz i skärgården. Åtminstone var det vad som sades till oss…

Åter till min bok: Modin är 18 år när boken börjar i juni 1984, och ska fylla 19 till hösten. Han gör sin miltärtjänstgöring på Kustjägarskolan, eller lumpen som det kallas. Han tillhör A-Dyk-troppen som är en liten specialenhet på runt 10 attackdykare inom Kustjägarkompaniet på KA1 i Vaxholm. Mer tänker jag inte avslöja, men jag kan säga så mycket som att Anton Modin och Chris Loklinth får tillfälle att samarbeta. Anton Modin är ivrig, framåt och vill försvara landet till varje pris; mot ryssen, infiltrationen av våra myndigheter och gärna i samarbete med CIA. Sverige måste befrias! Eller som SAF-chefen Claes Ulrik Winberg uttrycker det under ett möte på SSI:

 ”Om sossarna och Palme sitter kvar ytterligare en treårsperiod kommer vi att få oroligheter i landet. Näringslivet, och då syftar jag på mina uppdragsgivare, ser inte fram emot detta. Familjen Rausing flyttade till London och Tetra Pak till Schweiz när Palme och sossarna kom tillbaka till makten 1982, och fler är på väg att flytta ut sina verksamheter.” (Utdrag ur: Anton Modin – i rikets tjänst)

 

 

Flygförare Anders Jallai i omklädningsrummet på F13, 2:a division, 1984. Foto Carl–Johan Wallberg

Boken är ute i handeln och finns som ebok och häftad, d v s pappersbok. Jag rekommenderar eboken för er som inte provat det. Den är betydligt billigare (ca 79:-), bilderna i boken blir snyggare och leveranstiden är ca en sekund! Pappersversionen kostar tyvärr betydligt mer ca 195:- men jag vill att du ska veta att jag har samma pris-pålägg på båda versionerna. Ljudboken skulle ha kommit ut idag men jag vet inte varför den dröjer. Jag ger inte ut ljudboken själv så jag kan tyvärr inte ansvara för det. Det jag vet, av den version som idag ligger på Storytel, är att den är kraftigt censurerad. Av Storytel och Storyside som är deras ljudboksförlag. Det suger och sådant är svårt att förlåta. De har strukit saker i boken men framför allt ändrat namn på karaktärer. T o m på karaktärer som redan har ändrade namn, ex Timbro-chefen Sture Emilsson som i ljudboken heter något helt annat trots att han bara förekommer i ett kapitel. Varför denna vurm för näringslivets företrädare? Även Ebbe Carlsson och Hans Holmér har fått nya namn vilket tyvärr gör ljudboken onödigt rörig och kraftlös. För er som ändå vill lyssna på min bok rekommenderar jag att läsa även eboken så att du kan se vad som är ändrat. Till sist: kommentera gärna boken här på sidan och om du gillar den: sprid ordet, det är vi mot dom…

Kram o trevlig helg, önskar Anders Jallai, långt ute i vildmarken.

 

PS. De runt 1000 läsare som anmält sig till ”Underrättelsebrevet” högst upp till höger på sidan har redan fått  info om nya boken. Glöm inte att anmäla dig där för SENASTE NYTT.

Länk till dito: https://dito.se/e-bok/9789198131567/anton-modin-i-rikets-tjänst

Länk till BOKUS: http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Anders%20Jallai

Länk till Adlibris: https://www.adlibris.com/se/sok?q=jallai&pn=1 

Länk till CDON: http://cdon.se/search?category=1769&q=jallai 

 

 

Spionringen på FRA 2.0

Boo Drammer och Gunnar Anderson (Mr X) på kajen vid Slussen i Stockholm

Håll i er! Det här är ett långt och komplicerat inlägg. Kanske dessutom mitt viktigaste. Läs det gärna två gånger. Planerade att lägga ut det i somras men ville inte solka den fantastiska sommaren 2014 vi nyss upplevt. Det brukar alltid komma skit tillbaks när man sticker upp huvudet för högt. Jag citerar en person ur DC-3-utredningen som när jag började söka sanningen, sa till mig:

 

”Stick inte upp huvudet för högt, Anders. Då hugger dom av det. Det är de stora elefanterna som dansar.”

 

Spionringen på FRA 2.0 Starring:

1. Gunnar Anderson – Mr X, Wennerströms medhjälpare, förbindelseman mellan försvarsstabens underrättelseavdelning och FRA, Senare chef FRA avdelning M (sammanställningen av underrättelse mtrl)

2. Nils Nilson – chef FRA gruppen som försvann med DC-3:an. 1952. Senare chef FRA avdelning S (Teknisk signalspaning). Bästa vän med Gunnar Anderson.

3. Olof Kemper – chef FRA avd S. Senare en av de tre högsta cheferna på FRA. Chef över Nils Nilson och Gunnar Anderson. Nära vän med Stig Wennerström och Boo Drammer

4. Boo Drammer – Överstelöjtnant på Försvarsstabens underrättelse-avdelning flyg. Tidigare flygattaché i Moskva. God vän med Gunnar Anderson och samtidigt Stig Wennerströms bästa vän. (Obs. Samtliga namn utom Stig Wennerström är fingerade i inlägget.)

 

I min senaste bok ”Spionen på FRA 2.0” förekommer det tre anställda på FRA. Nämligen byrådirektörerna Gunnar Anderson, Nils Nilson och Olof Kemper. Jag ska ge er bakgrunden till varför de har roller i min nya bok som första gången gavs ut våren 2010. Boken finns nu i en ny och omarbetad utgåva med nya avslöjanden. Ett nytt avslöjande är att Spionen på FRA i själva verket kan ha varit tre  spioner. Tre spioner som i hemlighet arbetade för den Sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU.

Till innehållet: Som ni vet fick jag tillgång till i stort sett hela Säpo-arkivet 2006-2007. Det unika tillståndet att forska i arkivet fick jag av dåvarande Generaldirektören för RPS/SÄK Klas Bergenstrand. Han var vid tidpunkten 2006 mycket kritisk till att Försvarsminister Mikael Odenberg gav KSI (SSI) ökat mandat att spionera inom Sveriges gränser. Han menade att ”KSI kommer att få använda så kallade särskilda metoder i Sverige.” D v s samma metoder som IB använde sig av under det kalla kriget. Se mitt inlägg http://www.jallai.se/2014/06/ib-ett-svenskt-stasi/. Den nytillsatta borgerliga regeringen med Carl Bildt i spetsen ville 2006 ge den hemliga militära enheten KSI, (som heter SSI i mina böcker om Anton Modin) ökat mandat att utöva säkerhetstjänst inom Sveriges gränser. Precis det IB höll på med under Birger Elmérs tid. Anledningen hade sannolikt att göra med att amerikanska NSA och CIA under samma period började spana inrikes i USA; på amerikanska medborgare. Det som Edward Snowden senare avslöjade. Min tes är att svenska KSI och FRA inlemmades i NSA:s signalspaningskedja, ungefär som FRA och DC-3:an gjorde i början av 1950-talet. Då var det Sovjet som var det stora hotet, nu var det al-Qaida. Historien upprepar sig med en skrämmande exakthet, eller hur? Hur som helst så fick NSA och George W. Bush administrationen skarp kritik i USA när det framkom genom ”visselblåsare” att NSA spanade mot sin egen befolkning. Det bröt mot den amerikanska konstitutionen.

Se gärna den på många sätt sensationella dokumentären ”Amerikas fördolda stater” på SVT Play: http://www.svtplay.se/video/2264806/amerikas-fordolda-stater-avsnitt-2

Ni kommer ihåg George W. Bush uttalande med anledning av terroristjakten på al-Qaida:

  ”Antingen är ni med oss eller emot oss”

Sverige, Mikael Odenberg och KSI var självklart med Bush. Odenberg är ju reservofficer i Marinen! Direktiven fick han, tror jag, av Carl Bildt. Jag har nämligen svårt att tänka mig att den unge Fredrik Reinfeldt var så speciellt insatt i de här frågorna hösten 2006 då han precis förverkligat sina drömmar om att bli Svensk statsminister.

 

Försvarsminister Mikael Odenberg

 

Professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell var mycket kritiskt till det nya borgerliga förslaget och tidningen FOKUS skrev att ”Militären bygger i det tysta upp ett nytt IB.” FOKUS skrev också att:

  Den senaste veckan har Mikael Odenberg anklagats för att vilja skapa ett övervakningssamhälle. Men han vill också skapa en hemlig agentkår som får verka inom Sverige, fritt från alla lagar. En slags svensk STASI, eller för att använda en mer näraliggande jämförelse, ett nytt IB. http://www.fokus.se/2007/02/sapo-varnar-for-nytt-ib/

Vad som sen hände vet vi: Säpochefen som kommit med kritiken Klas Bergenstrand fick en plötslig explosiv hjärtattack och dog i januari 2007, och Mikael Odenberg avgick samma år under stor turbulens. Skumt, eller hur? Och vi ”vanliga” förstod först ingenting för de stora medierna skrev i vanlig ordning inget om det här; inget som rörde rikets säkerhet! Än mindre blev det någon offentlig utredning. En av få medier som tog upp det var FOKUS, och de skrev:

Det är tydligt att förslaget rört upp damm i underrättelsekretsar. Anders Eriksson, före detta Säpo-chef menar att lagrådsremissen ger KSI möjligheter att bedriva spaning i Sverige. / — / Wilhelm Agrell menar att Sverige tar många steg bakåt om KSI får större makt. ”Vi får en slags extrajudiciell maktutövning som är det som tidigare präglat odemokratiska regimer i framför allt olika delar av tredje världen och Östeuropa”, sa Agrell. (Läs Banan-republiker, min kommentar)

 

Muammar al–Gaddafi, Bananrepublik?

 

En intressant parentes är att mannen som efterträdde Mikael Odenberg var Sten Tolgfors. Som bekant fick Tolgfors också avgå den 29 mars 2012 efter att den svenska vapenfabriken i Saudiarabien (beställd av CIA?) avslöjades av Dagens Eko. Och efter det drunknade KSI chefen, överste Lars Ericsson i juni 2012 på sitt sommarställe! Så där, vi kom ur spåret lite grann och hamnade visst i nutid. He he. Åter till det kalla kriget:

Olof Kemper som förekommer flyktigt i Spionen på FRA 2.0 var chef på FRA avdelning S under tiden för DC-3:ans nedskjutning. Hans yngre kollega Nils Nilson, jobbade då på avdelning S underställd Olof Kemper. Nils Nilson var chef för FRA-gruppen som flög på DC-3:an 1952. De bådas nära vän Gunnar Anderson var vid tiden förbindelseman mellan Försvarsstabens underrättelsetjänst, nuvarande MUST och FRA. Han berättade för mig under en intervju att han var närvarande på CEFYL, Centrala flygräddningen samtidigt som DC-3:an försvann. Samtliga tre ”FRA–spioner” var alltså i högsta grad inblandade i DC–3 operationerna. En nog så viktig sak för att förstå mörkläggningen kring DC-3:an som pågår än idag av FRA/KSI i samarbete med Flygvapenmuseet. Olof Kemper som var en av FRA:s högsta chefer 1952 säger följande i ett hemligt PM från 1952 (Säpoarkivet) och som sammanfattar ett möte på FRA om spionen Stig Wennerströms eventuella roll i DC-3 nedskjutningen. Jag citerar Kemper ur den hemliga Promemorian som jag fann i Säpoarkivet 2006:

  ”Mig förefaller det mycket troligt att Wennerström genom sina kontakter kunnat bli informerad om vår (FRA:s) verksamhet.” (PM, Sammanfattning av vad som vid förhör med nedannämnda personer framkommit beträffande nedskjutningen av ett svenskt DC 3–plan den 13 juni 1952. Säpoarkivet P4599 Wennerström) 

I mina arkivforskningar kom jag även över ett dokument som är ett brev till Chefen B:2 på Säpo, skickat från säkerhetschefen på FRA. Det står:

”Jag önskar att du ber någon göra en ingående och diskret undersökning angående en byrådirektör Nils Nilson, anställd vid FRA och boende Gökholmsbacken 23, 2 tr Hagsätra, telefon 99 11 XX. Undersökningen skall sikta på hans familjeförhållanden – förflutna och nuvarande – samt ekonomi under senare år.” Säkerhetschefen FRA avslutar brevet med: ”Erforderlig kontakt med FRA beträffande Nils Nilson får gå endast genom mig. Stockholm den 4 maj 1965.”

 

Säpo PM angående Nils Nilson FRA

 

Observera att man på FRA försöker lägga skulden för informationsläckor på den spiondömde Stig Wennerström. Han fick bli Syndabock även för läckor på FRA och på så sätt skyddade man de riktiga läckorna: Spionringen på FRA. Hur vet jag det här? Jo, det är nämligen så att jag kan bevisa att man kände till läckor på FRA vid tidpunkten. Det finns exempelvis en omfattande undersökning av Nils Nilson i Säpoarkivet. Enligt undersökningen rör det sig om att någon på byråchefs-nivå på FRA läcker information till Sovjet. Byrådirektör Nils Nilson hade 1965, då undersökningen påbörjades, nyligen lämnat sin tjänst på FRA och börjat på FOA. Efter den omfattande undersökningen mot honom erbjuder Kemper honom att komma tillbaka till FRA och så småningom efterträder Nilson Olof Kemper och blir chef för hela avdelning S; avdelningen som ansvarade för den tekniska signalspaningen. FRA:s viktigaste och känsligaste avdelning fick alltså en chef som var misstänkt som Sovjetisk spion! För er som läst om den brittiska spionringen Cambridge Five kommer att se likheter, jag lovar.

Redan här kan man misstänka att det finns något ruttet inom FRA. Inte bara DC-3:ans läckta flygningar och uppdrag utan också någon eller några som läcker andra hemligheter till Sovjet som exempelvis att FRA löst de sovjetiska koderna. Ni som följt mig sedan starten av www.jallai.se vet att jag träffade och intervjuade Gunnar Anderson på FRA när han var i livet. Gunnar Andersson erkände för mig att han var Wennerströms medhjälpare Mr X.

Byrådirektör Gunnar Anderson blir senare chef för Avdelning M på FRA. Avdelningen där allt signalspaningsmaterial sammanställs. Hans bästa vän, Nils Nilson blir chef för avdelning S och den som bidrar till bådas utnämningar är Olof Kemper. De här tre herrarna eller grå eminenserna styr tillsammans mycket av det som händer på FRA under större delen av det kalla kriget. Samtliga tre, vet jag, har dessutom haft ögonen på sig från Säpo. Säpo:s högsta chefer och skickligaste förundersökare misstänker tre av de högsta cheferna på FRA för spioneri mot Sverige. Märkligt, eller hur?

 

 

Från X-ärendet, Säpoarkivet P4599

 

Innan jag knyter ihop säcken ska jag ge dig lite mer information om byrådirektör Olof Kemper på FRA: Kemper var Gunnar Andersons och Nils Nilsons närmaste chef. Kemper var också bekant med spionen Stig Wennerström. Det framgår av Säpo-arkivet. Redan före andra världskriget lärde Kemper känna Wennerström, då de båda var i 20-årsåldern. Kemper och Wennerström var samtidigt kadetter i flottan sommaren 1926. De har enligt Kempers egna uppgifter träffats lite då och då fram till Wennerströms gripande 1963. Senaste gången var på en privat nyårsmiddag hemma hos Kemper 1962. (Säpoarkivet, P4599)

Jag har personligen träffat både Nils Nilson och Gunnar Anderson och haft möjlighet att intervjua dem och fråga om det här. Olof Kemper var tyvärr redan död då jag gjorde mina efterforskningar. Så uppgifterna om honom har jag tagit antingen ur arkivuppgifter eller genom intervjuer med personer som kände honom. Nils Nilson berättade under en intervju jag gjorde med honom 2007 att han också började sin karriär som stamanställd i flottan. Han tjänstgjorde under Olof Kemper som då var kapten i flottan och en av de tre officerare som senare 1942 bildade FRA. Det var också Olof Kemper som anställde Nils Nilson på FRA. Nils Nilson, som var en av de först anställda i det unga FRA berättade följande om sin chef Olof Kemper:

  ”Vi hade ett far son förhållande. En mycket fin man. Jag var nästan som en i familjen Kemper.”

Nilson berättar att de tjänstgjorde tillsammans på Pansarskeppet Drottning Victoria. Olof Kemper var förbindelseofficer ombord och Nils Nilson radiomatros. Nilson var ofta hemma hos Kemper på Valhallavägen 126 i Stockholm och åt middag eller bara umgicks. Nilson berättade också att hans första seriösa förhållande var med en ungersk kvinna strax efter kriget som han träffade då han tjänstgjorde på den Svenska ambassaden i Budapest. Nils Nilson hade ett barn med en finsk kvinna. Han skiljde sig från henne och gifte sig med en sjuksköterska Anna och hade med henne fyra barn. Senare i livet levde han sambo med en polsk kvinna som var journalist. Efter sin pensionering 1982 reste han till Leningrad med sin polska sambo. Att 1982, som nyligen pensionerad FRA–chef åka till Leningrad borde varit förknippat med vissa risker, tänkte jag. Det var på FRA Nils Nilson lärde känna Gunnar Anderson.

  ”Vi var ju västgötar båda två, för bövelen”, säger han i den bandade intervjun.

12 januari 1965, alltså bara fyra månader innan Nils Nilson hamnar under utredning, ger Olof Kemper Säpo ett tips om en officer på försvarsstabens underrättelseavdelning med namnet Boo Drammer. Kemper vet redan att det läcker information från FRA och personen han anger är en anställd på Försvarsstabens underrättelseavdelning. Kemper vill sannolikt dra uppmärksamheten från Nils Nilson och kanske honom själv också ska det visa sig senare. Kemper offrar en svagare pjäs, nämligen Boo Drammer. Han klagar i brevet på att Boo Drammer skrivit om en FRA-rapport i en av sina attachérapporter. Boo Drammer är då militärattaché i Moskva. Kemper berättar för Säpo att kort efter denna rapport kunde man på FRA se stora förändringar i Sovjetunionens militärlednings radiosignalering. Kemper misstänker Boo Drammer som läckan. Han meddelar Säpo att Boo Drammer brutit mot bestämmelserna genom att nämna FRA i sin rapport och Säpo skriver:

  ”Kemper föreställer sig, att det är ganska enkelt för den sovjetiska underrättelsetjänsten att uppsnappa innehållet i en sådan skrivelse, vilket betyder att FRA:s arbete med Sovjetunionens radiosignalering till stor del skulle ha varit spolierad.”

Det märkliga i Kempers uppgifter är att attachérapporten som skrevs 1965 och som han hänvisar till, är från september 1960. Hela fem år gammal och långt före Wennerströms gripande 1963. Kemper försöker uppenbarligen sätta Säpo på spåret efter Mr X som bland annat Otto Danielsson just då arbetade med.

 

Säpo–PM om säkerhets-läcka på FRA.

 

Olof Kemper berättar också följande intressanta information. Han säger att han och Boo Drammer träffats några gånger på privata tillställningar, senast hos den amerikanska flygattachén Harrold. Med på middagen var också paret Wennerström. Kemper avslutar med några nedvärderande omdömen om Boo Drammer, som fått kodnamnet EGON i Säpoutredningen. Boo Drammer dricker mycket enligt Kemper och är svår att få kontakt med. Boo Drammer känner Stig Wennerström och han är en av Wennerströms få goda vänner, enligt Kemper. På grund av Kempers angiveri av Boo Drammer, sätts Drammer under bevakning. Han skuggas under en månads tid och det görs en grundlig kontroll av hans personliga förhållanden och ekonomi. Man börjar också mycket riktigt misstänka honom som Wennerströms medhjälpare Mr X, vilket leder till att en konfrontation anordnas där Boo Drammer får ingå. Wennerströms städhjälp Karin Rosén som sett Mr X, säger under konfrontationen att Boo Drammer som hon känner igen, inte är Mr X. Hon säger att Boo Drammer varit hemma hos Wennerströms vid flera tillfällen. Efter konfrontationen släpps Boo Drammer.

 

Konfrontation EGON.

 

Senare vid jultid 1965, då undersökningen mot Nils Nilson påbörjats och pågått i ett år lämnar Kemper följande information till förundersökningsledaren på Säpo:

 

  ”Vid jultid meddelade Kemper att han bland gamla handlingar funnit noteringar från 1957 rörande Nils Nilson. Dessa noteringar ställer Nilsons förhållande till Karlmark i en för Nilson mer positiv dager.” (Säpo-arkivet, ärende HSC 197/65, PM 28. 1. 1966.)

 

Olof Kemper vill uppenbarligen rädda sin vän Nils Nilson. Han tar dessutom tillbaka honom till FRA från FOA och detta nämns i följande PM från Säpo, 1 april 1966:

 

  ”Byråchef Kemper FRA meddelade för kännedom att Nils Nilson som tidigare övergått till en befattning vid FOA, numer återkommit till sin tjänst vid FRA. Det egentliga skälet till återgången är väl icke riktigt klart. Tjänsten vid FOA var kanske icke vad han väntat sig. Emellertid, vid FRA är man nöjd med att ha honom åter, då han alltid varit användbar och duktig.”

 

Olof Kemper tar alltså Nils Nilson under sina vingar igen; en person som är misstänkt för spioneri för Sovjet! De ovan beskrivna händelserna kan ha varit det närmaste som spionringen på FRA varit att bli avslöjade. En spionring lik Cambridge Five och minst lika farlig. Men dess ledare Olof Kemper lyckas undanröja misstankarna på ett skickligt sätt. Han själv, Gunnar Anderson och Nils Nilson fortsätter sina karriärer på FRA ända fram till pension. En detalj i Nils Nilson personakt på Säpo är att ärendet skickades till Riksarkivet först 2004-09-20. Vilket sannolikt betyder att ärendet ansågs intressant och känsligt ända fram till åtminstone år 2004.

 

Tips från grekisk u-tjänst ang. Wennerströms spionring

 

Till sist: Ni som läst Spionen på FRA 2.0 vet att det finns en scen i boken där huvudpersonen Anton Modin träffar Säpo-intendenten Göran Filipson vid korvkiosken på Medborgarplatsen i Stockholm. Filipson läcker sedan information om den pensionerade FRA-mannen Gunnar Anderson till Anton Modin. Den scenen är inte tagen ur luften …

Senare frågade jag också förre Säpochef Olof Frånstedt om Olof Kemper och spionringen på FRA. Frånstedt själv skriver följande i sina memoarer angående eventuella spioner på FRA:

 

”När jag 1967 tog över som chef för kontraspionaget efter den legendariska Otto Danielsson överlämnade han en hel del information till mig. / — / Vid ett av de samtal vi höll informerade Danielsson mig om sina misstankar mot en person i chefsposition vid FRA. Jag kan inte gå in på vad misstankarna grundade sig på, men så mycket kan jag säga att Otto Danielsson aldrig skulle ha vidarebefordrat dem till mig om det inte fanns befogad anledning till det. Han var inte den som sprang med löst skvaller. Aldrig.” (Olof Frånstedt i sina memoarer Spionjägaren Del 2)

 

Låt mig nu avslöja följande: Den ”personen i chefsposition på FRA” som Frånstedt syftar på är Olof Kemper, chefen för avdelning S. Nils Nilsons chef. Nils Nilson som i sin tur är bästa vän med Gunnar Anderson, den riktige Mr. X och den person som lämnade hemliga meddelanden hemma hos den dömde GRU-spionen Stig Wennerström. Det hänger ihop, eller hur? Till mig personligen säger Olof Frånstedt att:

 

”Olof Kemper har alltid varit misstänkt. Han var en kufisk person och hade sitt eget hov på FRA.”

 

Nu är det bara ett skriftligt bevis som saknas för att även rättsligen kunna ”naila” spionringen. Frågan är vad för bevis? Jag gör mig till minnes att jag har varit i Säpoarkivet och tittat på Venona–materialet. Venona–materialet är sovjetiska KGB/MVD/NKVD-rapporter till och från deras ambassader på 1940-talet. Kodade meddelanden som USA:s underrättelsetjänst långt senare lyckas lösa och läsa. En del av materialet som rör Skandinaviska förhållanden skickades till Sverige. Det var Lindroth på Säpo som höll i dessa undersökningar. Jag ansökte om att få läsa Venona-materialet och fick ansökan godkänd av Säpo:s dåvarande generaldirektör Klas Bergenstrand. Utrag ur min forskar-dagbok:

 

Med lite tur finns det material där som rör FRA, tänker jag på vägen till polishuset. Jag släpps in i ett litet forskarrum på Säpo tillsammans med det hemliga Venona-materialet från amerikanska NSA. Efter att ha läst igenom en drös med delvis avkodade Sovjetiska underrättelsetelegram som rör Skandinavien finner jag något som skulle kunna vara intressant, men det är diffust. Till sist finner jag något konkret. Det handlar om en person med namnet Kemper. Följande står i MGB meddelandet. MGB som är föregångare till KGB:

CT1 GB CODE 1941-1946 (överskrift) Tel 410, S till M, nr 173, 24 jan 1945. Kod MGB, Till Gennadi. Den inbjudne /—2gr–/ svenska språket KEMPER anhåller om, att till honom utlämna före avresan 2.075 kronor till förvärv /–43gr–/   Tel 409 Fr M till S, nr 173 24 jan 1945 För Gennadj De inbjudna på svenska språket Kemper anhåller om att innan avresan lämna honom 2075 kr för köp (förvärv) /43grp/    

 

Jag tolkar det idag som att Kemper anhåller om ett bidrag på 2075 kronor för inköp av något slag (motsvarar ca 40 000:- år 2014). Kemper anhåller om 40 000 kronor av KGB! Dåvarande MGB. Intressant och kanske det det som fick Otto Danielsson att börja undersöka Olof Kemper. De här meddelandena kom till Säpo någon gång på 1960-talet. Kemper i KGB telegrammet kan givetvis rent teoretiskt vara en annan Kemper med samma efternamn och vid samma tidpunkt, som varit informatör åt MGB. Rent teoretiskt alltså; men är det sannolikt? med det vi vet hittills. Ja, vad tycker du?

 

KSI-chef överste Lars Ericsson hittad drunknad på sitt sommarställe i juni 2012.

 

Till sist, vad gör du och jag med den här informationen? Du kanske kan tänka dig hur jag känt mig de senaste åren. Jag har haft ”säker” information om en Sovjetisk spionring på FRA som verkade från strax efter andra världskriget fram till åtminstone mitten av 1980-talet; nästan under hela det kalla kriget. De enda jag kunnat prata med om det här är några gamla Säpochefer men de är inte aktiva idag och går jag till dagens Säpo RPS/SÄK med informationen händer sannolikt ingenting mer än att jag själv riskerar att bli åtalad för mitt befattande med hemligt material. Det är ett klassiskt Moment 22. Men vem bryr sig, idag, så här långt efteråt? De anhöriga förmodligen och arbetskollegorna på FRA sannolikt. Det är allt, tror jag. Men ur ett historiskt perspektiv är det givetvis viktig information. Det är viktigt för att förstå vår samtid. Ett Sverige som haft sina underrättelse- och tyvärr även säkerhetstjänster infiltrerade av främmande makt. Det kan förklara varför de västliga underrättelsetjänsterna haft svängdörrar in i våra hemliga svenska myndigheter. Det har sannolikt varit kaos i korridorerna är min teori, både hos FRA och på IB/SSI och en av anledningarna till att KSI och regeringen så lättvindigt går med på djupgående samarbeten med bl a NSA och CIA men även MI6 och Mossad.

Allra sist: vad hände sedan, när dessa spion-herrar gick i pension? När Olof Kemper åkte till Moskva, Nils Nilson till Leningrad och Gunnar Anderson till Moskva. Skulle de hämta sina medaljer, eller någon annan belöning? Bara gud vet och de själva – men reste gjorde de – det vet jag!. Jag vet också att Gunnar Anderson var en rik man när han dog för några år sedan. Jag kollade nämligen hans deklaration. Han har även vänner i Västsverige som kan bekräfta det för er som vill fortsätta gräva. Jag börjar personligen få nog. Jag tror istället jag går och tar en varm bastu, sedan en kall öl. Med den här bakgrundsinformationen är jag säker på att du kommer att uppskatta min uppdaterade version av Spionen på FRA 2.0 med bilder på spioner och ny information. Läs den med det här i bakhuvudet. Jag garanterar en mer verklighetsnära upplevelse, men bara om du vågar…

 

Er man i dimman, Anders Jallai.

 

P.S. Läs gärna den spännande SAUDIVAPEN om Saudi-affären där Sten Tolgfors tvingades avgå och KSI-chefen att drunkna …

Läs också: Säpochefen Klas Bergenstrand, 61, var i topptrim. Därför kom hans mystiska död som en chock. Hustrun Christina berättar i Expressen om makens goda hälsa. – Han var sportig. Han åkte skidor och han cyklade till och från jobbet. http://www.expressen.se/nyheter/sapochefen-var-i-toppform/ http://www.svtplay.se/video/2264806/amerikas-fordolda-stater-avsnitt-2

Recension Saudivapen i Aftonbladet:  http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article19428246.ab

Artikel i tidningen FOKUS om KSI:  http://www.fokus.se/2007/02/sapo-varnar-for-nytt-ib/

 

Ni som inte redan följer mig på Twitter: Gör det gärna https://twitter.com/AndersJallai