ANDERS JALLAI Rotating Header Image

En italiensk PSYOP med CIA-innehåll

Hemlig ubåtsrapport, Smådalarö 1987

I förra inlägget berättade jag om vilken ubåt som jag tror var den mindre, 10-meters ubåt med inom marinen, smeknamnet ”Valryggen” som kränkte våra skärgårdar på 1980-talet. Idag ska jag berätta om vilken jag tror är den större 30-meters ubåten. Carl Bildt höll ett föredrag på Krigsvetenskapsakademien 1991 om Hårsfjärdenincidenten. Han nämnde främst två ubåtstyper som kränkte våra vatten. Den ena var en 25-30 meters ubåt som kunde ta två mindre ubåtar i 10 meters-klassen och Carl Bildt berättade att han hade underrättelseinformation om att det var sovjetiska ubåtar. Det var lätt att hålla med då. Bildt är kunnig och har goda kontakter med våra underrättelsetjänster. Dessutom visste vi ju alla att det var Warszawapaktsubåtar som kränkte oss, speciellt efter U137:s grundstötning utanför Karlskrona hösten 1981. Jag trodde honom då. Mina vänner inom Försvaret trodde absolut på honom. Idag tror jag att Carl Bildt hade fel.

 

marinens sonarbild Vidingefjärden 1984, objektets längd 28,8 m – höjd 4,8 m

 

För det första har det ännu idag inte framkommit några uppgifter om att Warszawapakten skulle haft några liknande ubåtssystem, en trettiometers som kunde ta två mindre 10 meters ubåtar. Det närmaste som går att finna är en India klass ubåt med två mindre räddningsubåtar eller en Piranya klass. Den senare, Piranya klass började operera först 1988 och India klass ubåten fanns inte i Östersjön men även om den på något sätt, genom någon kanal exempelvis, smugglats in i Östersjön, så stämmer inte måtten på varken den större India-ubåten som var 106 meter, eller de mindre räddningsubåtarna som är ca 15 meter. De sovjetiska miniubåtarna hade dessutom torn och liknade inte de många vittnesmål som sa att de såg ut som släta valryggar, upp och ned vända ekor, stenar etc. För att kunna föra ett vetenskapligt resonemang om det här, måste vi börja se på Nato:s olika ubåtssystem. Speciellt de för Covert Operations. D v s dolda operationer och Black Ops/ PSYOP. Och med handen på hjärtat, jag vet inte hur ni tänker, men vad man än tänker om ryssar: är det rimligt att de en ljus julikväll går upp nära land vid ett känt sommarstugeområde, långt inne i Stockholms skärgård och visar upp sitt hemligaste ubåtssystem under ”några minuter” för nyfikna sommargäster. Är inte det operationssättet mer likt en vänligt sinnad nation, med eller utan samarbete med svenska styrkor, som helt enkelt inte bryr sig om de blir observerade. Eller: de kanske rent av vill bli observerade mitt under industrisemestern. Det är vad du som läsare måste ta ställning till när du läser vidare i mitt inlägg.

 

 

Italiensk 3GST9 – ”en upp och nedvänd eka” – se förra inlägget

 

Professor Ola Tunander som forskar i säkerhetspolitik på Peace and Research Institute i Oslo, och har skrivit flera böcker och skrifter  om ubåtskränkningarna på 1980-talet, menar att ubåtskränkningarna som även fortsatte efter Sovjetunionens fall, delvis var så kallade PSYOP, psykologiska operationer med syfte att skrämma Sverige till ett närmande till väst. Ubåtskränkningarna började i större skala i juni 1982. Kanske när man misstänkte att Palme var på väg till statsministerposten igen. Han vann valet tre månader senare.

Republikanernas Ronald Reagan hade tillträtt som ny president USA och han satsade genast stort på både CIA och Försvaret. Just det att ubåtskränkningarna fortsatte en bit in på 1990-talet gör att sannolikhetskalkylerna pekar åt Nato-hållet, anser jag. Dessutom, ni som läst mina böcker och Palmeinlägg, vet att Olof Palme var Sovjets man. Varför obstruera mot sin egen och kanske den mest sovjetvänliga av västerländska ledare, Palme. Det lirar inte – eller hur? Men det finns mycket mer som pekar västerut. Exempelvis bottenspårsrapporterna från Hårsfjärden och framför allt: vittnesmålsrapporterna. De har varit hemliga i många år men går inte att hemligstämpla längre med hänsyn till främmande makt, eftersom denna främmande makt hela tiden ansetts vara Sovjet. Idag, trettio år efter Hårsfjärden-incidenten har några av rapporterna avhemligats och jag har via Ola Tunander fått ta del av dem. Några avhemligade så sent som för bara ett par månader sedan. Dessa rapporter är avslöjande och jag ska ge er några exempel om en stund.

 

GSE/Maritalia moderfartyg åt efterföljaren till 3GST9, se förra inlägget

 

De italienska företagen Maritalia och Cosmos var på 1980-talet världsledande på mindre ubåtssystem framtagna för underrättelseinhämtning och så kallade dolda operationer, Covert Operations, eller kalla det hellre Black Ops. Operationer som inte fick avslöjas och härledas till någon regering. Maritalias ubåtssystem var mycket  avancerade, påkostade och finansierades gissningsvis, åtminstone delvis av CIA och US Navy. Italien är som bekant ett Natoland. Anledningen till att använda superhemliga italienska ubåtssystem var förmodligen den så kallade tesen om ”Plausible Deniability”, trovärdigt förnekande fritt översatt. Ni kommer ihåg dykarna i början på Spionen på FRA, som kom upp till ytan och inte gick att identifiera. Hade exempelvis en italiensktillverkad 3GST9 sänkts eller kommit upp till ytan, med en oidentifierbar besättning och oidentifierbar utrustning, hade sannolikheten för att den antingen snabbt plockades undan och gömdes, eller besättningen tagits om hand av vår egen underrättelsetjänst, varit stor. En ganska enkel operation jämfört med om det stått US Navy, eller USSR på ubåten och uniformerna.

 

Secretary of the Navy 1982, John Lehman

 

Ola Tunander berättar (se extramaterialet) att National Underwater Reconnaisance Office, NURO ansvarade för operationerna i Sverige på 1980-talet. NURO är ett mycket hemligt organ vars uppgift är att vara ett slags förbindelsekontor mellan CIA och US Navy för hemliga operationer. Dess existens varken bekräftas eller dementeras av militära och politiska ledare. I NURO fanns på 1980-talet personal från både CIA och militära DIA men även representanter från NSC (National Security Council) och det amerikanska utrikesdepartementet. Även CIA:s högste chef, William Casey var involverad. Ola Tunander blev bekant med amerikanen John Lehman på en US Maritime Strategy-konferens i augusti 2007 i Bodö (Nordnorge). John Lehman var en av talarna och Tunander fick där höra att Lehman varit chef för NURO och han tolkade Lehman mellan skål och vägg som att ubåtsoperationerna mot Sverige beslutats av CIA chefen William Casey och den Nationella säkerhetsrådgivaren Dick Allen, tillsammans med en representant från vardera försvaret och regeringen. D v s en mycket hemlig operation som ett ytterst fåtal hade vetskap om. Det är inte ens säkert, enligt Lehman, att försvarsminister Caspar Weinberger hade full insyn i operationerna mer än på ”need to know” -basis. (källa Ola Tunander och TV-kanalen ARTE intervju med John Lehman)

Ola Tunanders källa, John Leman var Secretary of the Navy under Reaganadministrationen (1981-87), d v s den högste politiske ledaren över US Navy och var sannolikt själv med och beslutade om de hemliga operationerna.

 

Ola Tunander och John Lehman i Bodö 2007

 

Vilken var då den större 30-meters ubåten som så ofta syntes både på marinens sonarer och av ögonvittnen? Innan jag avslöjar vilken ubåt jag tror att det rör sig om ska jag visa ett av vittnesmålen som nyligen avhemligats (oktober 2012). Det är ett häpnadsväckande dokument och ganska underhållande på samma gång.

Lördagen den 4 juli 1987 (USA:s Nationaldag!) samlades tre personer på kvällen för att äta kräftor i solnedgången. Platsen var Röudd på Smådalarö i Stockholms södra skärgård. En plats där flera välbärgade stockholmare har sina sommarhus. Klockan 21.30 då det fortfarande är ljust utspelar sig följande scen:

 

”XX (namn borttaget) berättar följande. Den aktuella dagen, lördagen den 4 juli 1987, var de tre nu närvarande samt samlade för att äta kräftor. Det var en stillsam tillställning, inte just kalas. Klockan 21.30 skulle de beundra utsikten från Röudd när YY yttrar ”vad är det här?” Det de såg var en ubåt 20-25 meter lång, som befann sig 200 meter från stranden. Samtliga i sällskapet är vana att se på båtar. De såg halva ubåten. Det var en stilla kväll och ljust. De såg också små ubåtar, 8-10 meter långa. XX uppger följande. Det såg ut som de små ubåtarna kom ut ur den stora. En kom ut vid fören och den andra i aktern på den stora ubåten. Den exakta platsen var 200 meter SSO (sydsydost) om Röuddens norra udde. Farkosterna delade upp sig. När en fritidsbåt närmade sig dök den stora ubåten. Iakttagelsen skedde uppifrån och ner mot farkosterna. De (själva) befann sig ca 20 meter över vattenytan.”

 

Tilläggas kan att i rapporten står det att Chefen Örlogsbas Ost bedömde vittnena som trovärdiga och klassade händelsen som ”sannolik ubåt.” Vittnena 3 stycken, den fjärde ville sannolikt inte medverka, trodde att ubåtarna var ryska. De hade tillgång till kikare. Ett rör stack upp, 7-8 tum brett. Färgen var grågrön och de säger att tornet som var konventionellt och satt långt bak på ubåten. Vilket, tror jag, kan bero på att den låg djupt med aktern precis som en speciell ubåtstyp gör som jag strax ska beskriva.

 

Sjökort över platsen Smådalarö Röudd

 

Ubåtsvittnena vid Smådalarö i juli 1987 fick rita en bild över hur de uppfattade händelsen och ubåtarna. Bilden och vittnesmålen har varit hemligstämplade fram till i oktober 2012 när Ola Tunander begärde ut dem från MUST arkiv.

 

Vittnenas beskrivning Smådalarö 1987

 

Italiensk Cosmos klass ubåt. Se nedan. Som kan ta två mindre ubåtar. Förmodligen den ubåt som vittnen såg i juli 1987 vid Smådalarö. Jämför även med marinens sonarbild från Videfjärden tidigare i inlägget.

 

 

Italiensk Cosmos klass ubåt, finns i längder mellan 23-28 meter.

 

Två Cosmos ubåtar i sitt moderskepp

 

Till sist: ytterligare ett vittnesmål som stärker tesen för den italienska Cosmosubåten. Ett vittne som under Hårsfjärden-incidenten den 4 oktober 1982, såg en mindre ubåt i ytläge mellan Jutholmen och Aspön alldeles utanför Dalarö brygga. Vittnet uppskattade ubåtens längd till ca 25 meter (2/3 av en Ornöfärja). Vittnet ritade en bild på ubåten som ser ut så här:

 

 

Ritning vittne Dalarö-Jutholmen 1982

 

Jämför vittnets ritning på sin 25 meters ubåt med en Cosmos SX-506, 23 m.

 

Cosmos SX-506. Längd 23 m

 

Vittnesbild Smådalarö 1987, delförstoring

 

Ganska avslöjande – eller hur? Fortsätt komma in med ubåtstips och vittnesmål. Snart har vi en komplett bevisningsmodell utan hjälp av MUST och deras experter. I nästa inlägg ska jag avslöja hur det gick till när man från högsta militärledning fixade så att en ubåt slapp ut från Hårsfjärden.

Kommentera gärna inlägget genom att först klicka på rubriken och sedan skriva längst ned i rutan under alla kommentarerna. För att se kommentarer på kommentarer, klicka på ”Svar”.

 

MVH, Anders Jallai

 

Till sist: Missa inte den lysande Wallanderfilmen ”Den orolige mannen”. Handlar om hemligheten med Hårsfjärdenincidenten 1982. Högaktuell nu efter avslöjandena på jallai.se. Filmen är nämligen riktigt bra. Säpo, Must och CIA beskrivs bättre och trovärdigare än någonsin i svensk film. Se en snutt av filmens början med Hårsfjärden-introt: http://www.moviezine.se/galleri/141125/84948

 

 

 

Extramaterial:

1. Ett måste! Speciellt skrivet för www.jallai.se: Ola Tunanders spännande och intressanta forskningsresultat om ubåtstyperna, bottenspåren och en eventuell sänkning av en ubåt i Hårsfjärden 1982:  Vrak (Utkast) Reviderad version

2. Läs mer om PSYOP här: http://en.wikipedia.org/wiki/Psychological_warfare

3. Video om Cosmos-ubåten som idag finns i bl a Colombianska marinen: http://youtu.be/x9nDTPi6mGE

4. Video med de små dykarfarkosterna som kan transporteras på Cosmos-ubåten: http://youtu.be/0hUGIGMfroE

5. I ubåtsutredningen 1995 SOU 1995:135 förekommer en rad vittnesmål som kan härledas till ”tiometers valryggen” som jag beskrev i förra inlägget. Utredningen SOU 1995-135 sammanfattar observationerna på sid 188: ”Många observatörer har berättat att de sett avlånga föremål som inte har torn och som ofta är helt släta. Föremålen har brukats likna vid valryggar, bränningar eller grynnor.” Se nedan utdrag ur utredningen:

Fall 1: Tre män i en motorbåt upptäckte en kväll i juli 1987 i Norrbotten ett mörkt föremål sticka upp ur vattnet på ca 100 m avstånd. De ökade farten för att komma närmare. På ett avstånd av 3 m såg en av männen ett valliknande föremål som hastigt rörde sig åt sidan och dök. Han kunde inte uppfatta någon propeller men däremot kraftig skum- och virvelbildning i den aktra delen av föremålet.

Fall 2: En dag i slutet av juni 1991 satt en kvinna och ammade sitt barn i en sommarstuga i Stockholms skärgård. Plötsligt såg hon att vattnet ”reste sig” under kraftig vågbildning och att en ”val” kom upp ur vattnet. Föremålet såg ut som en upp och nedvänd eka.

Fall 3: Tre ungdomar seglade med sin båt en dag i juli 1987 på en fjärd i Stockholms skärgård. De såg då en våg på 200 m avstånd. När de närmare studerade vågen såg de ett kupolliknande föremål och möjligen en mast i vågens framkant.

Fall 4: En novemberdag 1987 iakttog militär personal ombord på en trossbåt i Stockholms skärgård något som såg ut som en grynna. / — / Avståndet till föremålet var ca 30-40 m. Efter passage stannade trossbåten och dess svallvågor slog mot föremålet.

Fall 5: En person var i juni 1987 ute i en båt vid Norrbottenskusten. Han upptäckte en ca 2 m lång ”hälla” på 100-150 m avstånd rakt förut och såg vattnet skvalpa mot föremålet. På 30 m avstånd försvann det och en vattenbubbla steg upp ur vattnet. Sikten var klar och vattnet nästan spegelblankt. När föremålet hade försvunnit syntes en plogformad våg röra sig på samma kurs.

Fall 6: Ett medelålders par var en dag i maj 1988 på väg i en segelbåt i den sörmländska skärgården då de på ett avstånd av ca 500 m såg ett valryggliknande föremål med kurs mot den egna båten (paret hade kikare).

Fall 7: En man hörde en dag i september 1990 vid en fjärd i Stockholms skärgård ett ljud ”som ett ljud av rinnande och bubblande vatten”. Han uppfattade också ett föremål på ett avstånd av 200-300 m. Föremålet hade en valryggsliknande form och förflyttade sig sakta.

Fall 8: Två civilpersoner såg en dag i september 1987 från sin båt i Bråviken en vågbildning på ostlig kurs. Vågen ändrade sedan riktning men återtog den ursprungliga kursen. I samband med den sista kursändringen upptäckte de ett metalliskt slätt föremål som liknade en valrygg. De observerade föremålet, växlande med och utan kikare på ett avstånd av ca 75 m. De satte högsta fart mot föremålet som dök. Bottendjupet var ca 50 m. Den totala observationstiden inklusive tiden för den föregående vågobservationen var ca 5 minuter.

Fall 9: Bråviken. En man förde sin båt en morgon i september (1987). Han såg först något som han trodde låg och flöt i vattnet och styrde mot detta. När han kom närmare såg han att det var en dykare. När han var 25 m ifrån såg han att dykaren satt på något transporthjälpmedel eftersom denne satt upprätt och samtidigt färdades framåt. Dykaren vred på huvudet och såg tydligen den annalkande båten eftersom han under fortsatt framfart sjönk djupare och försvann. På det korta observationsavståndet (25 m) kunde observatören se ett cyklopöga av någon typ för ansiktet samt hur dykardräkten veckade sig i dykarens nacke när han vred på huvudet.”

Fall 10: Bråvikenområdet. En morgon i december (1987) var en man på väg i en båt och upptäckte en dykare på 70 m avstånd. Dykaren satt troligen på ett transporthjälpmedel. Mannen följde efter dykaren med sin båt varvid dykaren försvann. Observatören såg då ett valryggsliknande föremål på 250 m avstånd och satte fart mot detta. Han följde föremålet i sju minuter varefter det dök.

 

Miniubåt 3GST9 ”Valryggen” längd, 9,65 m

 

6. Jag har ett eget ubåtsvittnesmål som även förekommit i min första bok: Spionen på FRA. Det rör sig om en dykare som jag känner personligen och även har jobbat med. Tilläggas kan att jag tidigare trott att det här rört sig om en amerikansk NR-1 men faktiskt även kan vara en italiensk Cosmos ubåt. Här följer hans historia:

 

XX berättade att han varit Röjdykare i XX. De hade fått ett mycket hemligt uppdrag att kolla upp ett bottenspår någonstans i Hårsfjärden på grunt vatten nära land. De blev omedelbart ålagda tystnadsplikt på studs och blev meddelade att de stod direkt under ÖB vid detta uppdraget. De hade på botten funnit ett färskt bottenspår, som han minns på 23 m. Det hade legat bredvid en stor sten och sett ut som ett ubåtskölsspår med skarpa kanter. De hade försökt filma och fotografera spåret men sikten var dålig. Från kölspåret hade det gått ut två spår av larvfötter mot land. Det hade sett ut som ett spår men kan ha varit två larvfötter som suttit mycket nära varandra. Spåret hade varit ca en meter brett. Han lovade kolla upp om han hade dyket nedskrivet i sin dykloggbok.

No Comments

  1. Björn Larsson skriver:

    Stort Tack Anders!
    Tappar nästan andan när jag läser detta!

    Och när jag ser sonarbilden från Vidingefjärden högst upp i ditt inlägg, så kommer jag att tänka på Kurt Ohlssons intervjufråga till höjdhopparen Patrik Sjöberg, nämligen, "jag vet hur högt du kan hoppa, men hur brett kan du hoppa?"

    Mått på Cosmosklass MG110

    Length overall 27.28 meters (stämmer ju rätt hyfsat med sonarbilden)
    Height overall 5.59" (stämmer inte så bra om man utgår ifrån att objektet fångats på bild lite från sidan?)

    Det ser ju faktiskt ut som om objektet som sonarn fångat ligger på sidan? Inget torn syns, och alltså måste tornet(ifall det nu är en ubåt av Cosmosklass) rimligen vara vänt från eller mot sonarn? Alltså ser vi isåfall ubåten "uppifrån eller underifrån? Då borde det ju gå att bestämma hur bred ubåten (?) är? Eller hur? Och sen jämföra med befintliga typer av Cosmosklass?

    Vad säger du Anders?

    1. Anders Jallai skriver:

      Måtten stämmer bra med en Cosmos 28 m men också med en sovjetisk Pyranja. Måtten är svåra att mäta exakt i en sonarbild men de stämmer förmodligen med 10 % felmarginal.
      Det som slår mig med sonarbilden är att själva formen är väldigt lik en Cosmos. AJ

      1. Henrik skriver:

        Jag tycker att likheten med en piranha stämmer bättre. Ser man en piranha från sidan är den inte helt olik bilden från Dalarö -82.
        http://t0.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcRVQyZeb7

        1. Rickard skriver:

          Henrik,
          den sovjetiska Piranha-miniubåten sjösattes absolut tidigast 1986 och kan alltså inte ha deltagit i Hårsfjärden-operationen.

          Det första exemplaret MS-520 visade sig dessutom ha sådana kvalitetsbrister att den ansvarige konstruktören åtalades.. Det dröjde sedan fyra år tills nästa Piranha blev klar. Sovjet saknade av allt att döma miniubåtsförmåga i Östersjön under 80-talet.

  2. Börje skriver:

    Håller med föregående talare. Det är är omvälvande och förbannat intressant. Har haft svårt att tro på NATO ubåtar men miniubåtar inne vid Dalarö – helt sjukt. Ska fundera lite. Återkommer.

  3. Gäst skriver:

    Varifrån kommer denna bilden? http://www.jallai.se/wp-content/uploads/2013/01/G

    Den båten borde ju inte vara allt för svår att kolla upp vart den varit i världen.

    1. Johan skriver:

      Ja, just den bilden tolkar jag mer som en principskiss hur saker och ting KAN ha gjorts. Mer intressant tycker jag är bilden innefrån ett "moderskepp" med två Cosmos är.
      Så man kan alltså tänka sig ett stort skepp som bär två Cosmos, som i sin tur bär två mini-ubåtar (Cosmos CE2F?), var! Det kanske man kan få ihop med teorierna om fler inträngningar samtidigt för att mätta ubåtsjakten.

      Men 3GST9, känns inte den lite stor för att bäras av en Cosmos?

      1. Anders Jallai skriver:

        Ja, tror inte heller att Cosmos bar 3GST9. Ubåten vid Smådalarö 1987 bar säkert de mindre ca 8m dykarfarkosterna (se videon i extramaterialet). Däremot tror jag att de opererade i grupp. D v s 3GST9 transporterades på större fritidsfartyg eller liknande. Vi får se vad som dyker upp …

        1. Jens.Pedersen skriver:

          Ang iakttagelserna 1987 så vore det ju intressant och titta på ev radarinspelningar av sjötrafiken på Östersjön. Italienarna opererade ju som bekant från ett ytfartyg redan under 2 :vk. Må vara ett vrak men ändå. Skissen antyder ju dessutom detta. Om man skulle kunna följa ett fartygs rutt som sammanfaller med observationerna, som gjordes 87, så skulle det vara en stark indikation.

  4. Anne skriver:

    Tror också att det är italienska ubåtar. Fakta talar för det men vilka var det som körde?
    Kan det inte vara svenskar?

    1. Anders Jallai skriver:

      Kan vara en kombination av svenska operatörer och utländska. Stay Behind sägs ha varit inblandade. AJ

      1. Björn Larsson skriver:

        På vilket sätt skulle "Stay behind" varit inblandade? Knappast operativt? Men däremot kan man ju kanske tänka sig att det låg i deras intresse att få opinionen i Sverige att bli mer Västvänlig igen?

        Men ärligt talat, det låter lite långsökt? Såvitt jag minns, så var det inget snack om vart vi "hörde hemma" på den tiden? Att vi var en del av Väst var självklart, Sovjet sågs även här i Sverige som den "Stora stygga vargen"…åtminstone bland vanligt folk. Själv hade jag rätt nyligen avslutat min militärtjänstgöring då, och såvitt jag minns så var det aldrig någon tvekan om från vilket håll "fi" skulle komma….om han kom….

  5. Lennart A skriver:

    Knepigt att vittnena har gett bilden av ett välvt däck.Cosmos har ju plant däck.

    1. Rickard skriver:

      Det är möjligt att den välvda effekten är en kombination av ovana att teckna och att hela skrovet ej visade sig över vattenytan och därför upplevdes "plana ut".

  6. Anton 1 skriver:

    Idag skriver Inga-Britt Ahlenius i DN att en svensk stay-behind-rörelse kan vara inblandad i palmemordet och därför bör utredas. Det tycker jag vore alldeles utmärkt bra, för om det spåret är felaktigt alternativt utplanterat så kan ju det spåret helt sonika avfärdas till slutavfärdas. Och om det visar sig vara sant så kan ansvar kanske äntligen utkrävas.

    Jag utgår ifrån att den här idén om att svenska stay behind. kan ha varit inblandad i mordet har sin upprinnelse i att några nazianstuckna medlemmar i den italienska motsvarigheten av svenska staybehind-rörelsen, Gladio, löpte amok under 80-talet och utförde attentat mot socialister. Om dessa attentat var sanktionerade från högre ort har jag aldrig hittat någon uppgift på.

    En av dem som oftast pekas ut är den f.d polisen och vapenhandlaren CGÖ, numera avliden. Den här polisen tycks inte ha varit en alltför trevlig typ. Medlem i den våldsamma baseball-ligan, nazist och dömd för djurplågeri m.m. Är man som jag lite konspiratoriskt lagd, så blir jag ändå orolig för att man har "hittat" Christer Petterssons efterföljare dvs ytterligare en oskyldig person. Att kasta misstankar mot en skum polis, numera också avliden, är väl som att skjuta på en sittande hare gissar jag. Men visst, denne CGÖ hade ju en kompanjon och såvitt jag vet så är väl denne i livet och har kanske saker att berätta? Vad vet jag?

    Till slut så har jag en fråga till dig Anders Jallai: Varför skriver du så mycket om marinen? Du har ju jobbat som stridspilot? Jag skulle vilja läsa mycket mer om svenska flygvapnets samarbete med NATO under kalla kriget och vilka konsekvenser det samarbetet kan ha fått i det svenska samhället. För den nedskjutna DC 3:an var väl bara en bråkdel? Toppen på ett isberg?

    1. Anders Jallai skriver:

      Min erfarenhet som viggenpilot och officer i Flygvapnet var att det inte fanns mycket mer än förberedda stridslednings-kommunikationer mellan Sverige, Norge och Danmark. Dessutom ett Sve-nor-da samarbete mellan de olika divisionerna i dessa tre länder. Under DC-3:ans tid fanns ett tätt samarbete med Storbrittannien men de Natoofficerare som jag träffade var under min tid på Kustjägarna som ju tillhör marinen. Det var marinen som hade de tätaste och hemligaste, förmodligen inofficiella, förbindelserna med Nato. Några förlängda landningsbanor landade i alla fall inte jag på. Den som finns är F21 Kallax. Den kan ta Jumbojet etc. Men det gjordes för bara några år sedan. AJ

      1. Anton1 skriver:

        Det verkar således som att Flygvapnet har fungerat utmärkt väl under kalla kriget. Ingen ska ju veta mer än vad man behöver veta för att utföra sitt eget uppdrag. 🙂

        1. Frisen skriver:

          I Mikael Holmströms bok ”Den dolda alliansen” redovisas en del Flygvapen-ärenden, kanske mer av "teknisk" art, och inte så dramatiska eller spektaklära som hos Marinen.

  7. Lennart Berntson skriver:

    Snyggt jobbat Jallai! Först klarläggandet av detta med ubåtarna och så idag inlägget på Newsmill.
    Jag är historiker och skrev under 1990-talet och tidigt 2000-tal en hel del kommentarer Palmemordet i Sydsvenskan och Svenska Dagbladet. Jag var övertygad om att mördaren hette Christer Petersson. När jag först började läsa din blogg tänkte jag att här har vi en ny konspirationsteoretiker. Ditt arbetssätt och din ton var emellertid annorlunda. Du prövade dig fram och du gjorde intervjuer med folk inne i "apparaten". För ett år sedan läste jag de två första delarna i trilogin och nyligen den sista delen. Böckerna är utmärkta – Landsförrädaren i mitt tycke bäst. Men det är inte böckerna som övertygat mig om att du har rätt – det vill säga att du är inne på rätt spår – det är materialet på din blogg och ditt sätt att knyta samman mordet med utomordentligt viktiga storpolitiska överväganden som successivt fått fjällen att falla från mina ögon.

    Den ena roten till Palmemordet är det svenska dubbelspelet kring neutralitetspolitiken och Nato/USA – det är ju detta som skapat hela träsket av lögner och förnekanden. Detta är idag relativt väl kartlagt, men fortfarande ett ytterst känsligt ämne. Den andra roten är socialdemokratins – det vill säga den socialdemokratiska toppskiktets – havererade förbindelser till USA i spåren av Vietnamkriget. I synnerhet från Reagans makttillträde 1981 uppfattades USA som en farligare supermakt än Sovjetunionen. Det gällde inte bara Sverige, utan också socialdemokratin i Norge (Brundtland) och i Danmark – här förde den socialdemokratiska oppositionen den s. k. fotnotspolitiken som mot den borgerliga regeringens vilja ställde landet halvt utanför Nato. Om det är riktigt som du skriver att Palme ville förbjuda Nato-ubåtar i Östersjön var ju detta ett tillräckligt motiv för att röja honom ur vägen – sett ur hans motståndares optik. Jag vet genom kontakter att dåvarande kanslern i Västtyskland Helmut Schmidt uppfattade Palmes utspel om en kärnvapenfri zon i Norden som ett rent förräderi mot västliga intressen. Är inte saken den vad gäller Palmemordet: i ett läge när konflikten mellan stormaktsblocken skärptes agerade han i strid, inte bara med de gamla bilaterala åtagandena/förbindelserna (mellan Sverige/USA) utan dessutom och vilket var värre i direkt strid med de aktuella västliga intressena i Nordeuropa/Östersjön.

    Stå på dig Jallai. Du är något stort på spåren!

    Lennart Berntson

    1. Anders Jallai skriver:

      Tack, Lennart för ett initierat och välskrivet inlägg.
      En Säpochef sa följande till mig häromdagen: "Palme kan inte ha varit så dum att han försökte ta de nordiska länderna ut ur Natosamarbetet. Det hade ju varit som att skriva på sin egen dödsdom."
      AJ

  8. LMA skriver:

    Ursäkta, men jag verkar ha missat något. Det verkar som om Herrarna tror att historien börjar år 1 före Palme. Vi kan utgå från att Sovjet behövde svenskt vatten för att skydda sina ubåtar vid ett verkligt läge (som var MKT nära vid 2 tillfällen, nära vid 1 inalles 3 för många) mellan WP o NATO på -70-talet och då Ryssen kände sig bli MKT trängda bl.a. av NATO´s Pershing och Sveriges urusla försvar. Man behövde då neutrala p-platser och helst ett robotförsvar för att klippa pershingrobotarna från Norge mot baltstaterna. Att släppa ett taktiskt kärnvapen mot en WP-ubåt på svenskt vatten på -70-talet torde varit uteslutet för NATO. Vid pass år 0 (1986) hade läget blivit ett helt annat med ett vacuum i Östersjön då ryssens hela sovjetsystem var hårt ansatt och redan börjat falla sönder. Palme insåg detta och ville (troligen) inte låta fylla vacuumet med NATO-ubåtar som stängde in ryssen.

  9. LMA skriver:

    forts:
    (Stäng aldrig in ett råtta då bits den, gissa vad en instängd björn gör.) Vi hade fortfarande inte koll på vårt vatten men observera INGEN var betjänt av att klä av ryssen just då. Det räckte med förödmjukelsen1981. TROLIGEN hade C ryska Östersjöflottan redan då börjat ana ugglor i mossen ang. WP´s fall och sökte rekognosera mer skydd för sina ubåtar.
    Mao är det mycket troligt, t.o.m. säkert att den större delen av besöken under vatten kom från NATO -84 och framåt MEN inget var av typen aggresivt. (Egentligen inte ryssens heller, mest självskydd). FRÅGAN jag ställer mig är varför plötsligt ryssens garanterade intrång försöker ignoreras och snart nog även raljeras som minkar igen ??? VEM gagnar det ?

    Att Reinfeldt sålt Gotland står ju redan klart nu när ryssen (helt riktigt) hos FN uttryckt att Gotland inte har rätt till någon 12 mils gräns och inte heller ingår i Sveriges fastland då vi inte kan anses ha kontroll över territoriet. Betr. miniubåtar på -70-talet se Bond, James Bond !

  10. LMA skriver:

    "I synnerhet från Reagans makttillträde 1981 uppfattades USA som en farligare supermakt än Sovjetunionen. Det gällde inte bara Sverige, utan också socialdemokratin i Norge (Brundtland) och i Danmark – här förde den socialdemokratiska oppositionen den s. k. fotnotspolitiken som mot den borgerliga regeringens vilja ställde landet halvt utanför Nato."
    Så kan man uttrycka saken och även tillägga att Reagan insåg att det enda sättet att knäcka WP, som ju faktiskt var Sovjetsystemets militära del, var att låta WP rusta ihjäl sig vilket också skedde. Vad som så gärna glöms bort är att hade Sovjet gått segrande ur striden hade vi de facto knappast varit ens en parodi på en demokrati längre. Och ni som aldrig varit i någon öststat, dröm inte ens om att det var något att sträva efter ens för nomenklaturan !!

  11. Lennart Berntson skriver:

    Hej LMA
    Intressant det du skriver. Men du har missförstått en sak. Samarbetet med Nato var – och är – i min ögon helt motiverat. Sovjetunionen/Ryssland var – och är – Sverige/Finlands historiska huvudfiende. Också dubbelspelet var till viss del okey. Problemet uppstod främst under 1970-talet när socialdemokratin/Palme upphöjde "neutraliteten" till en ideologi riktad västerut, dvs mot Nato/USA. Det är nu det börjar skava inne i "statsapparaten" – jfr de nästan avbrutna relationerna till USA. Jag tror inte ett ögonblick att Palme var Sovjetagent – om man härmed menar en som är betald av eller står i ideologisk sold hos fienden. Men med Reagan makttillträde, militära upprustning och anti-kommunistiska retorik såg han ett större hot än i Bresjnevs expansiva kommunism. Det var han inte ensam om. Samma uppfattning hade hela den nordiska socialdemokratin och delar av den västtyska. De hade alla fel, grundläggande fel. Men inte desto mindre spelade Palmes "fredspolitik" Sovjetunionen i händerna – avsiktligt eller oavsiktligt. Allt detta skedde i ett läge när det kalla kriget gick in i ett av sina mest akuta skeden (1980-talet) och när "Natos norra flank" fick en strategisk betydelse som det aldrig hade haft tidigare. Det är i detta perspektiv man ska se ubåtstrafiken i de svenska farvattnen. Vi hade i vår naivitet i stort sett avvecklat våra resurser att jaga främmande ubåtar. I ett sådant läge gav vi inte bara fritt spelrum för vår fiende i öst, vi tvingade också våra vänner i väst att påta sig patrulleringen av vår skärgård. Om det i detta läge så att statsministern i vårt land hade bestämt sig för att våra vänner i väst inte längre fick tillgång till våra farvatten? Om han och hans krets bestämt sig för en politik som de facto försvagade det demokrtiska västblockets strategiska position i nordöstra Europa? Jallai har övertygat mig om att den svenske statsministern låg riktigt risigt till, i amerikanska/Nato ögon, från den dag han övertog makten hösten 1982
    Lennart Berntson

    1. Fille skriver:

      Men något om talar emot detta är ju att Palme var på väg att avgå från statsminsterposten. Folk runt omkring honom har vittnat om att han var trött, less och ointresserad det sista året. Jag kan absolut tänka mig att sådan typ av information nådde både Moskva och Washington och då borde ingen av dessa båda storheter ha ansett det vara av vikt att röja Palme ur vägen. Men man kan ju däremot undra om väst eller öst, eller kanske båda, hade något emot att Palme eventuellt skulle börja jobba för FN?

      Jag tror personligen Eva Rausing var något sant på spåret, men tyvärr är hennes vittnesmål lätt att avfärda pga av hennes drogmissbruk. Lika lätt som det var att släpa Christer Pettersson ända fram till rättegångsskranket.

    2. LMA skriver:

      "Men du har missförstått en sak. Samarbetet med Nato var – och är – i min ögon helt motiverat. Sovjetunionen/Ryssland var – och är – Sverige/Finlands historiska huvudfiende."
      Mja, JAG har inte missförstått den saken, det kan du lita på. Däremot har jag svårt att förstå de som inte kan skilja på USA/NATO´s politiska/miltära mål och WP´s särskilt under -70-talet. Landet, Sverige, var i mitt minne de facto delat och jag minns väl otäcka incidenter där bl.a. DN och Wechselman mfl, i viss mån en del i Palmes närhet också, agerade som landsförrädare. Att vi hade ryska ubåtar på besök tillika med Nato dito är inget att jiddra om. Däremot att vi NU tycker det var jättehemskt med Nato-besök och att ryssen verkar vara oskyldig och i vart fall inte lika elak som USA, det anser jag vara sk-t-snack. Nato VAR i huvudsak välkomna, de allra flesta ggr med underhandskontakt och ingen i Flottan i vart fall upplevde dem som något hot. Ryssen däremot ville vi skulle veta, men inte riktigt vad, att vi höll koll på dem. Vi lät dem i vissa fall också vara….

  12. LMA skriver:

    forts. Om man på -80-talet från Nato´s sida ökade misstroendet mot Sveriges mål så är det ju helt riktigt, Palme VILLE låta Sovjets kontroll i Östersjön öka, av egen uppfattning eller påtryckt, vem vet ! Likaså ställde Palme till det duktigt med Indien/Bofors-affären men också att ha blåste Iran på 100 milj dollar utebliven leverans via Östtyskland när han samtidigt mäklade mellan Iran/Irak. Märkliga ting var också Algernons och den tidigare brittiska militärattachens sista t-bane-färder. (Palme´s u235-export på ryssens uppmaning via Östtyskland ??) Så jag ställer FRÅGAN igen: varför ryssens garanterade intrång och planering försöker ignoreras och Nato/USA nu åter skall pekas ut som illvilliga och farliga för Sverige?

  13. LMA skriver:

    forts. Att USA säkerligen delvis välkomnade Ingvar Carlssons större pragmatism må väl vara men jag ställer mig tveksam till att man flyttade undan Palme. Några som däremot var riktigt sura på Palme var israelerna vilka ansåg Palme via Sten Andersson och Pierre Schori var riktigt fel ute som stödde PLO och gick Sovjets ärenden via bla Castro. Även israelernas kompisar i Sydafrika var mäkta irriterade på Palme och stödet till KGB-smittade ANC (Tambos terrorförklaring -85 t.ex.). Att sedan Saddam Hussein vart fullkomligt sjövild när Palme rotade i hans affärer med kurderna och Scania är heller ej att förglömma. Glädjande är dock och AJ´s stora förtjänst att vi kan skippa LP´s utsagor, glömma CP och inrikta oss
    på motivet. Att det är en inhyrd utlänning med åtminstone visst inhemskt, kanske ovetande, stöd om klippte Palme torde väl vara ganska klargjort nu.

  14. Frida skriver:

    Hej Anders!
    Tror du att Bildt ljög eller att han själv blivit vilseledd? Enligt SVT-dokumentären "Excellensen" som nyligen sändes så byggde han sin karriär på ubåtshistorierna. Båg från början till slut eller god tro?
    Hälsningar /Frida

    "Carl Bildt berättade att han hade underrättelseinformation om att det var sovjetiska ubåtar. Det var lätt att hålla med då. Bildt är kunnig och har goda kontakter med våra underrättelsetjänster. Dessutom visste vi ju alla att det var Warszawapaktsubåtar som kränkte oss, speciellt efter U137:s grundstötning utanför Karlskrona hösten 1981. Jag trodde honom då. Mina vänner inom Försvaret trodde absolut på honom. Idag tror jag att Carl Bildt hade fel."

  15. Your article has piqued a lot of positive interest. When I read it I felt it more like a Bourne trilogy thriller. The CIA stories I have always felt have been wierd and arm twisting stuff. I can see why since you have done such a good job of making it interesting.

  16. Peter skriver:

    Hej, jag anmälde mig nyss som intresserad och kan bara häpna gällande din information jag läste igår. Befinner mig personligen i området: Hårsfjärden ofta. och ser fram mot ett samarbete framöver. / PvM

  17. Ed S skriver:

    Intressant artikel…
    Dock verkar det finnas några faktafel såsom: "För det första har det ännu idag inte framkommit några uppgifter om att Warszawapakten skulle haft några liknande ubåtssystem, en trettiometers som kunde ta två mindre 10 meters ubåtar. "

    Det kunde faktiskt vara så att en större farkost än 40m ligger längre ut. Annars finns även dessa nedan.

    Project 865 Piranha – 1984-1990 (eller till 1997 enl vissa) L= 28,3m B= 4,3m Modell MC-520 & MC-521 Googla och se mer om denna exvis på ( 865 Пиранья ) eller Natos benämning Losos
    Den klarar enl uppgift 260NM operation i undervattensläge.

    De mindre farkosterna kan vara Triton II som är 9,5m eller senare uppgraderingar.
    Googla exempelvis "Project 908 Triton II"

  18. Ed S skriver:

    … I mer närliggande kränkningar kan det vara aktuellt att misstänka uppgraderingar eller nyare versioner. Googla "Triton-NN" även "1851 X-ray" och kan vara intressant. Även Project 10831 "Project 210" "Losharik" som bärare till andra farkoster. En båt som hållits förhållandevis hemilg är Sarov som kan tänkas vara en "Intelligence Collection Submarine". Även farkoster som borde vara stationerade i ishavet skulle kunna operera här, även om det verkar otroligt 😉

    //Ed

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *