ANDERS JALLAI Rotating Header Image

Var Kreugers obducent KGB-spion?

Ivar Kreuger

 

Nu är jag tillbaka från semestern i Grisslehamn. Det har varit välbehövlig samvaro med familjen, utan att ha skrivit en rad eller studerat något hemligt på kammaren. Men nu är det åter dags för ett inlägg med delvis hemligt material. Min bok Spionen på FRA handlar till stor del om huvudpersonen Anton Modins jakt på en spion på FRA. Jag vet, det handlar också om jakten efter en i hemlighet sänkt ubåt i Stockholms skärgård, men jakten på spionen på FRA är parallellhandlingen i boken. Det tänkte jag berätta lite mer om idag – jakten på spioner!

Det har funnits och finns helt säkert spioner på FRA. De som finns där idag är inte min uppgift att finna, utan tillhör nuvarande generaldirektör Ingvar Åkessons bekymmer. Jag tänker berätta om en spionaffär som hände för många år sedan och på vilket sätt FRA löste problemet, för några spioner på FRA har ju aldrig uppdagats, eller hur?! FRA löser nämligen sina spionproblem ”In House” som det populärt kallas. De jagar spioner i det tysta. Det lärde jag mig när jag lyckades finna den gamle storspionen Gunnar Anderson, Wennerströms hemlige medhjälpare, som förekommer i min bok Spionen på FRA. Inlägget idag ska handla om en kollega till Gunnar Anderson som en dag fick problem på grund av sitt arbete på FRA. Stora problem, så stora att mannen fick läggas in på Beckomberga sjukhus. En läkare med namnet Erik Gustaf Karlmark tar sig an honom på mentalsjukhuset. Historien utspelar sig bara lite drygt två månader innan DC-3:an skjuts ned utanför Gotska Sandön. Så här står det i Säpo-arkivet om den här händelsen (fritt avskrivet):

 

En tgf (telegrafist) XX Persson född 19xx och arbetandes på FRA har tagits in på S:t Eriks sjukhus för magbesvär. Anstaltschefen Dr Ullmark ringer upp säkerhetschefen på FRA och briefar honom. På S:t Görans sjukhus har emellertid läkaren Dr Nordqvist redan hänfört fallet till nervsammanbrott, troligen förorsakat av tjänsten. Ullmark tror att det kommer bli nödvändigt att ta in Persson på Beckomberga sjukhus. Tvångshämtning med ambulans är möjlig. Persson skulle flytta samma dag men sitter nu bara och glor rakt fram, enligt hustrun. Hustruns yttranden besvaras endast med ”du tjatar så förbannat”.

 

FRA anställde Persson har fått ett psykiskt sammanbrott, kanske beroende på sitt arbete och tvångsintas till Beckomberga den första april 1952. Vid sammanträdet på FRA deltar chefen FRA byråchef Rossby, byråchef Kempe, assistent Nils Johansson i egenskap av bäste vän till Persson och säkerhetschefen. Docent Erik Karlmark på Beckomberga är beredd att ta sig an fallet, meddelas det. Nils Johansson följer med Persson i taxi till Beckomberga och en undersökning genomförd av Docent Karlmark vidtas som tar en hel eftermiddag i anspråk. Diagnosen som Karlmark ger på FRA telegrafisten Persson är schizofreni i mer eller mindre hög grad utlöst av alkoholmissbruk. Man beslutar att Persson inte kan tas in på Beckomberga av sekretesskäl.

 

 

 

 

Karlmark framhåller för säkerhetschefen på FRA, major Envall att ”diagnosen är höjd över allt tvivel”. Karlmark åtar sig, sedan han funnit det synnerligen olämpligt att ta in Persson på Beckomberga, att ordna ett annat sjukhem, eventuellt ett privat sjukhem i Göteborg. ”Diagnosen är höjd över varje tvivel: schizofreni med hallucinationer. Hälsans återfående är tvivelaktigt vad avser fullt frisk”, meddelar Karlmark. Behandling ska ske med insulin. Coma ania alternativt.

 

 3/4 1952: Ullmark i telefon: Saken verkar överdriven. Karlmark väl ingående i sina frågor.

4/4: Sammanträde på FRA. Medverkande: Karlmark, Kempe, Rossby mfl.

3-5/4: Dagliga besök hos Karlmark och Persson genom Nils Johansson som blivit informerad av samtliga behandlingsmetoder som skulle genomföras på patienten.

6/4: Nils Johanssons anteckningar: Tillsammans med Karlmark besökte jag Perssons moder som hotade att underrätta polismyndigheterna om hon inte blev underrättad om sonens vistelseort och hälsotillstånd. Efter samtalet ansåg sig Karlmark ha starka skäl, anta att Perssons sjukdom vore ärftligt betingad från faderns sida. Karlmark frångick tvärt Beckomberga som Epidemin (sjukhus?) och han valde istället Betaniasystrarnas sjukhem för behandlingen av Persson. Persson överfördes till sjukhuset och vakthållning genom FRA personal var ordnad.

9/4: Docent Karlmark besöker dagligen Persson och vakter hos Persson är Nils Johansson och Perssons hustru.

11/4: Bs (byråskreterare?) Göthman har efter samtal med bing (byråingenjör?) Arvidsson blivit allvarligt oroad. Docent Karlmark är möjligen såväl politiskt osäker som homofil.

 

 

 

Kommissarie Söderström kommer sedan ut till FRA och delges deras oro och uttalar att intet säkert förelåg emot Docent Karlmark. Att anstalten kan vänta sig en ”dyr” vård, att polisen skulle avrått, därest man frågat om Docent Karlmarks lämplighet. Råd begärs av Statspolisen för att vid möjlighet avveckla Docent Karlmark och erhålla annan lämplig psykiatriker. Tidigare av kommissarie Söderström uttalad skepsis, verifieras. Homofila egenskaper hos Docent Karlmark äro ej kända av statspolisen.

 

12/4: I samråd med docent Ullmark och anstaltsledningen (på FRA) planlägges att:

  1. Persson ska vägra genomgå insulinbehandling.
  2. Persson ska lämna sjukhuset och bege sig till bostaden.
  3. Ullmark och annan specialist ska göra ny undersökning.

 

Nils Johansson (uttalat sig) vid besök:

1. Vips (smeknamn för Persson) hustru satt inne med något, vad visste inte Johansson men trodde att det skulle framgå senare.

2. Karlmark fortsätter sina utfrågningar om arbetets art såväl hos Vips fru (även hon anställd på FRA) hos Nils Johansson samt hos Johanssons:s fru.

Nils Johanssons fru uttalade om Karlmark: ”den karln vore utmärkt lämpad att vara spion”.

Info från Säpo: Karlmark vistades 1926 i Ryssland (Charkov) i samband med förberedelser till den internationella fysiologiska konferensen och lärde sig därvid ryska språket. Vid flera tillfällen har Karlmark försökt inleda samtal på ryska med Persson som emellertid vägrat inlåta sig på språkövningar.

Nils Johansson verkar enligt säkerhetschefen på FRA, Envall ha mycket god relation till Persson.

 

Vidare i Säpo-rapporten står det några sidor om hur Chefen FRA tillsammans med Polisintendent Thulin avbryter behandlingen av FRA anställde Persson, eftersom de tycker sig ha goda grunder att misstänka att Docent Karlmark arbetar åt Sovjetunionens underrättelsetjänst. Det finns en speciell Säpoakt för Karlmark där det står att han uppträtt egendomligt och visat stor nyfikenhet angående Perssons och hans kollegors arbetsuppgifter (källa personakt P6794 Säpoarkivet)

 

 

 

Läs mer om Ivar Kreuger: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar_Kreuger

Lite rörigt kanske? I know! Lite skillnad mot mina romaner som är rejält förenklade, men kanske ändå intressant för några av er att ta del av. Historien illustrerar hur säkerhetsarbetet på FRA fungerade, och förmodligen gör än idag även på andra underrättelseorganisationer med hög säkerhetsklassning. FRA ville inte riskera att den mentalt svage och i viss mån drogade FRA operatören Persson frågades ut av Docent Karlmark som man hade misstankar om, kunde vara KGB spion. Intressant i den här historien är också att personerna som förekommer är synnerligen kända i andra sammanhang. Assistenten på FRA, Nils Johansson är nämligen samme byråchef Nils Johansson som uttalat sig om DC-3:an i några av mina inlägg (Se under DC-3 fliken). Han var chef för signalspaningsgruppen som jobbade på och försvann med DC-3:an den 13 juni 1952. Persson känner jag inte till men han kan vara en av signalspanarna på någon av DC-3:orna eftersom hans titel är telegrafist, han är signalbearbetare och kan ryska. Byråsekreterare Göthman på FRA är samme Göthman som förekom i samband med överlämnandet av det hemliga signalspaningsmaterialet från DC-3:an till den engelska signalspaningsorganisationen GCHQ. Och till sist: Docent Karlmark är den läkare som obducerade Ivar Kreuger i Stockholm, efter Kreugers mystiska självmord 1932. Samme läkare som påstod att Ivar Kruger hade mördats. Här kan man då konspiratoriskt resonera som så att: Karlmark var KGB och kanske även Kreuger och därför uttalade sig Karlmark om detta. Sant eller inte, vet ej men man ska nog inte ta Karlmarks ord för 100 procent sanning, ej heller FRA:s. Men om det är sant, så har vi ytterligare ett mord i raden av lönnmord på Sovjetanhängare eller spioner som det hette inom CIA och de västliga underrättelsetjänsterna.

 

Vänligen, Anders Jallai, din röst i dimman.

 

 

Extramaterial 1: Så här står det i Karlmarks personakt på Säpo. Jag garanterar som vanligt inte sanningshalten i det här. Men ett historiskt dokument är det likväl. Dokumentet är fritt avskrivet av mig.

Erik Gustaf Karlmark, f 20.9.03. docent. P6794 (personaktens numrering).

Sammanfattning: Framgår tydligt att Karlmark är kommunist och Sovjetsympatisör. Är med i två av vänskapsorganisationerna b l a vänskapsföreningen Sverige Sovjetunionen. Har skrivit i Ny Dag och hållit föredrag för Clarté. Träffar rysk ambassadpersonal b l a konsuln Vsevolod Mozjajev i maj 1965 och vill ha hjälp med en sak. Umgås och är vän med medlemmar i SKP.

Dessutom finns ett Venona telegram där MGB residenturen i Stockholm rapporterar i feb 1944 till Moskva som säger att det finns en agent med kodnamn ARNOLD som är under bearbetning av agenten ABRAM som är MGB officeren Igor Michailovitj Spitchkine. De har b l a diskuterat Katyn affären. De har kommit överens om ett nytt möte, då ARNOLD ska skriva en sammanfattning och att mötet ska hållas hemligt.

Sedan kommer ej avhemligat material från främmande makt (förmodligen CIA) 13. 7. 1964 som säger:

… Lämnade i övrigt sådana upplysningar beträffande ARNOLD att bearbetningssektionen bedömer sannolika skäl tala för att härmed avsågs docenten Karlmark.

Karlmark hade goda förbindelser med tyskarna under kriget. Karlmark talar i början av 40 talet om sina vänner i Rikskriminaldirektionen i Berlin. Och om Oberpolitzeirat paul Neubeck i Wíen. Neubeck hade en hemlig tjänst inom tyska statspolisen.

1940 föreslogs Karlmark som medlem i Sällskapet för främjade av kulturella och vetenskapliga förbindelser …

Han har också rest till Sovjet vid flera tillfällen.

 

Extramaterial 2:  Intervju med släkting till Ivar Kruger angående Docent Karlmarks obduktion av Kruger (Källa: publikationen DSM): http://www.dsm.nu/kreuger/DSM-samtal%20med%20Eva%20Dyrssen.htm

One Comment

  1. Savonarola skriver:

    Låter oerhört märkligt att en psykiater skulle ägna sig åt att obducera!

    1. Anders Jallai skriver:

      Hej, håller med men det rör sig förmodligen om en ytlig besiktning av kroppen. Det här var 1932. Vet inte om man ens gjorde regelrätta obduktioner på den tiden, i alla fall tror jag att de gjordes av vanliga läkare men någon kanske vet bättre. Läs extramaterialet där Kreugers systerdotter Eva Dyrssen berättar om obduktionen/undersökningen av Kreugers kropp. Hennes vittnesmål ligger delvis till grund för misstankarna att Kreuger blev mördad. Officiellt tog han livet av sig. Har själv ingen åsikt om det eftersom jag inte är speciellt bra inläst på Kreuger. Tyckte att det var intressant att den som kom med det sensationella påståendet kanske var KGB spion och förekom i Venona-materialet. AJ

  2. Hippokrates skriver:

    Karlmark var då, 1952, docent i rätts- och statsmedicin vid Karolinska Institutet, medicinskt biträde åt statskriminalpolisen, pionjär inom rättsmedicin, men man lever inte bara på lagrar.

    1. Anders Jallai skriver:

      Tack för info! Kalmark var "bara" 29 år då han gjorde undersökningen av Kreugers kropp.
      AJ

  3. Hippokrates skriver:

    Även samma år som han disputerade. Han var inte bara Charkov, han gjorde även ett längre stopp i Leningrad.

  4. Lasse S skriver:

    Vad tror du hände Persson sedan? Sparken?

    1. Anders Jallai skriver:

      hej, Lasse! På FRA får man inte sparken, åtminstone inte om man jobbat med hemligheter som Persson med all sannolikt gjort. FRA fungerar lite som en sekt. En gång inne, alltid inne. Men han kan ha blivit omplacerad till någon annan myndighet också. Frågan jag ställer mig är varför han fick ett nervöst sammanbrott. Bland spioner är det vanligt med sammanbrott, alkoholism, andra droger, sexuella ytterligheter etc. Som för att lätta på trycket. Men det kan också ha varit så att han var inblandad i DC-3 flygningarna som bland personalen ansågs som väldigt farliga. Vilket några veckor senare visade sig vara sant, då DC-3:an blev nedskjuten med 4-5 operatörer ombord. Se mina inlägg om DC-3:an. AJ

  5. Framför masten skriver:

    En helt annan sak som jag undrar om. Du och andra skriver Kreuger och uttalar det som Kryger, men då borde han hetat Krueger. ue eller ü på tyska blir y, eu på tyska blir "oj"

    Du skriver även Kruger på ett ställe, har du en aning om vad som är vad egentligen.

  6. Anders Jallai skriver:

    Hej, hans namn är förmodligen tyskt och stavas då med tyskt y. Ett u ned två prickar över.
    Men jag valde att stava på samma sätt som Wikipedia och Kreugers officiella hemsida http://www.qikrux.com/Kreuger/default.htm

    1. Framför masten skriver:

      Just det som gör mig förbryllad för Kreuger är inte Krüger utan "Krojger". Frågan är om han själv på flit stavade fel. Däremot Krueger = Krüger=Kryger.

      Tyvärr finns ingen ansvarig på hemsidan att fråga.

  7. Martin skriver:

    Lars-Jonas Ångström har skrivit/forskat om Kreuger. http://www.decagon.se/foretaget.htm
    En intervju med Ångström borde bli intressant att lyssna på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *