ANDERS JALLAI Rotating Header Image

Sverker Åströms hemlighet

Sverker Åström

Här kommer mitt sista inlägg före semestern. Ett extra långt sommarspecial om den nyligen bortgångne Sverker Åström. SVT2 sänder ikväll klockan 20.00 en nyinsatt dokumentär om Sverker Åström. Diplomaten och förre kabinettssekreteraren lämnade oss häromdagen, 96 år gammal. Många runor har, och många runor kommer att skrivas om den skicklige diplomaten. Han var populär och aktad med främst anhängare inom socialdemokratin. Det ni inte kommer att få läsa om eller se i dokumentären ikväll är att säkerhetstjänsterna i landet jagat honom ända sedan 1940-talet. Åström förföljdes nämligen under en stor del av sitt liv av ett efterhängset spionerirykte. Han misstänktes av Säpo för att vara spion åt KGB. Han har flera gånger fått stå till svars för anklagelserna inför både säkerhetstjänsten och ibland media. Senaste gången var då Dagens Nyheter skrev om det 7 juni 1989. Han  har starkt dementerat dessa rykten genom åren.

Men vad är sanning? Visste någon överhuvudtaget sanningen – Åström själv? Säpo? Åström har vid flera tillfällen försökt att få ut sin personakt från Säpo, men varje gång nekats. Vilket kan tyckas märkligt då han vid tidpunkterna redan slutat i offentlig tjänst och det för många år sedan. En av anledningarna kan ha varit att uppgifterna i personakten innehöll namn på kontakter i väst och namn på dubbelagenter som var källor till Säpo. Normalt brukar Säpo stryka sådana namn och sedan lämna ut uppgifterna men i det här fallet har Åström ändå inte kunnat få ut sin personakt. En gissning är att han medvetet skulle fås att framstå som KGB agent. En slags påtryckning från Säk-tjänsten, att han ska ligga lågt. För täta underrättelsekontakter har Åström haft ända sedan 1940-talet. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att han sannolikt tillhörde underrättelsetjänsten på något sätt. Det är  så att jag fått se delar av Sverker Åströms personakt på Säpo!

Jag kontaktade och frågade Sverker Åström om DC-3:an i februari 2000. Jag var imponerad över hans klarsynta och nästan i detalj riktiga analys av DC-3 nedskjutningen. Jag var lite förvånad över att han hade så initierad information redan några veckor efter nedskjutningen, sommaren 1952. Han arbetade då på den svenska ambassaden i Moskva. Åström mindes förstås inte så mycket av sin rapport då jag ringde honom men jag fick intrycket att han ändå dolde något. När jag sedan träffade på honom igen år 2004 efter att vi tillkännagett fyndet av Catalinaflygplanet som sköts ned några dagar efter DC-3:an, blev han aktiv. Jag avslöjade då för media att Catalinans nedslagsplats flyttats västerut av det svenska försvaret med minst 20 km. Det för att man ville säkerställa/bevisa att en kränkning av sovjetiskt luftrum inte inträffat. En påstådd ickekränkning som sannolikt var en lögn och som svenska diplomater med stora blå ögon presenterade för FN. En potentiell skandal om det kom ut och som Åström för mig förnekade kraftfullt. Han köpte mitt resonemang om den flyttade positionen men påstod väldigt uppriven att han inget visste om manipulationerna av positionen. Han ansåg att det behövdes en ny undersökning efter våra nya uppgifter. Jag vet inte om jag trodde honom då. Men han hävdade sin ståndpunkt trovärdigt och med stor inlevelse.

 

Sverker Åström

 

Den första gången som jag stötte på Åströms namn i Säpoarkivet, var då jag jobbade med Wennerströmutredningen. Det visade sig genom Försvarsstabens och Säpos arkiv att Åström och Wennerström kände varandra privat. De besökte varandras hem och Åström var inbjuden till fester hos Wennerströms. Vid åtminstone ett dokumenterat tillfälle var Wennerström inbjuden på en liten privat fest hos Åström. Senaste dokumenterade gången var den 10 april 1963, bara drygt två månader innan Wennerström greps för spioneri. Åström valde då att inte dyka upp på Wennerströms cocktailparty i villan i Djursholm. Sannolikt för att han fått information om Säpos intensiva spaningar mot Wennerström vid tidpunkten. Den andra gången Åströms namn dök upp var då jag forskade efter material om DC-3:an i CIA arkiven på National Archives i Washington i början av 2005. Jag fann det här CIA dokumentet:

 

 

hemligt CIA dokument

 

Telegrammet säger i korthet att ovanstående medlemmar i ”Vänskapsföreningen Sverige-Sovjetunionen” är klassade som säkerhetsrisker av CIA och att det kommer att påverka deras Visa-status till USA. Det vill säga de kommer med all sannolikhet nekas inresetillstånd. Organisationen ”Sverige-Sovjetunionen” var av Säpo klassad som kommunistisk och infiltrerad av KGB. Även Stig Wennerström var medlem av denna organisation och när han förflyttades från Moskva till Washington 1952 bad han att de inte skulle skicka sin medlemstidning till honom eftersom det kunde få konsekvenser för honom själv och hans arbete i USA. Här ska tilläggas att CIA dokumentet utfärdades under den värsta McCarthyismens tidiga femtiotal i USA och ska bedömas därefter.

Tredje gången Åström, var då jag lite av en slump fann hans namn i det ryska avhopparparet Petrovs akt på Säpo. Makarna Petrov hoppade av till Australien i april 1954 och blev där debriefade av först CIA men senare även av Säpochefen Otto Danielsson. Paret Petrov hade nämligen arbetat på den sovjetiska Stockholmsambassaden. Paret berättade i Danielssons förhör om en svensk anställd på UD med KGB kodnamnet Getingen. Getingen var enligt Säpo med stor sannolikhet den UD anställde Sverker Åström. I Petrovs akt som jag läste på Säpoarkivet, fanns stora delar av Sverker Åströms personakt kopierad eftersom det rörde den svenska KGB spionen Getingen. Det är med den kunskapen jag höjer lite på ögonbrynen åt Carl Bildts uttalande i SvD när han nåddes av Sverker Åströms dödsbud:

”Åström var en av Sveriges främsta diplomater. / — / Det är svårt att överskatta den betydelse han hade.” http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bildt-astrom-var-en-av-sveriges-framsta-diplomater_7303595.svd

Bakgrund: Sverker Åström fick ofta små vredesutbrott över småsaker och hade väldigt få riktiga vänner på sin ålders höst. Två vänner var dock Olof Palme och Ebbe Carlsson på sin tid. Åström umgicks tidigt också med Dag Hammarskjöld som han 1951 besteg Sulitelma tillsammans med.[1] De bodde i tält och vandrade ensamma till toppen. Åström såg upp till Hammarskjöld som förmodligen också var homosexuell och beskrev honom i sina memoarer med orden:

 

”En paradisfågel bland oss sparvar och kråkor”[2]

 

Åström rörde sig fortfarande vid 90 års ålder tämligen fritt i de inre socialdemokratiska kretsarna och besökte ofta utländska ambassader i exempelvis sin favoritstad Paris.[3] Åström tog en fil. kand.1935 och sedan en jur. kand. 1939 och fick efter det tjänst som attaché på Utrikesdepartementet. 1940 till 1943 var han anställd som ambassadråd på svenska ambassaden i Moskva. Han var där under samma tid som Stig Wennerström gjorde sin första runda i Moskva. Åström kom tillbaka till UD och blev kvar där till 1946 då han blev utsedd till andre sekreterare på ambassaden i Washington där han stannade till 1948. 1950 till 1951 var Åström byråchef på UD och arbetade direkt under Dag Hammarskjöld.[4] Efter en period i London 1953-56 blev han chef för den politiska enheten vid UD och 1964, året efter Wennerströms gripande fick Åström en tjänst som FN ambassadör och stannade till 1970 då han fick uppdraget i Bryssel som Sveriges chefsförhandlare angående EEC avtalet. Han var kabinettssekreterare 1972 till 1977 då den borgerliga regeringen tog över efter valet 1976. Åström avslutade sin karriär som ambassadör i Paris och gick i pension 1982 men han utförde därefter olika uppdrag åt Palmes regering. Bland annat när det skulle skrivas en protestnot till Sovjet 1983 efter ubåtskränkningarna i Hårsfjärden.[5]

Sverker Åström samlade på ryska antikviteter och lyckades med åren samla ihop en enligt experter jag frågat, tämligen unik och värdefull samling ryskt silver. Bland annat en raritet, en antik rysk samovar som enligt uppgift bara fanns i två exemplar. Han skänkte denna sedan, och annat av sin samling till Sagerska huset 1994. Det var under sovjettiden strängt förbjudet att både köpa och föra ut antikviteter från Sovjet och man får förmoda att Åström köpte allt detta silver i Sverige eller i väst till fullt marknadspris??? Alla har vi våra svaga punkter och rysk konst och ryska antikviteter kan eventuellt ha varit en sådan svag punkt hos Åström. En annan svag punkt som gick att utnyttja för de initierade var att Åström som många andra hade nazistsympatier i sin ungdom. Under sin studietid i Uppsala 1932-37 var han medlem i Nationella studentklubben. En organisation nära knuten till det pronazistiska, Sveriges Nationella Förbund SNF. Http//www.expressen.se/nyheter/. Åström levde hela sitt liv ensam och ogift och i början av 2000 talet kom förklaringen. Han gick ut offentligt med att han var homosexuell och blev snabbt en ikon i den homosexuella världen. Åström har aldrig upplevt den stora kärleken berättar han, utan föredragit korta relationer, helst med unga män.

 

 ”18- till 24-åringar är min passion och det är i den åldern mina älskare alltid varit”[6]

”Kärlek skapar bara oro och förvirring”.[7]

 

När Hitlers trupper började närma sig Moskva 1942, blev Åström tillsammans med hela den svenska ambassaden förflyttad till Kujbusjev eller Samara som staden heter idag. Där berättade Åström att han började intressera sig för balett eftersom det var en av få aktiviteter man kunde ägna sig åt. Han skriver i sin memoarbok Ögonblick:

 

”För balett fick jag smak då jag under kriget vistades nästan två år i den stad vid Volga som då hette Kujbusjev och nu Samara. Dit hade diplomaterna i Moskva förflyttats i november 1941 då tyskarna stod i utkanten av staden och vi kunde höra kanonerna från stadens centrum. Hela Bolsjoi teatern hade också förts dit, sångare, orkester och dansare. Så länge jag inte kunde någon ryska, var balettföreställningarna den idealiska kvällsunderhållningen. Jag kom att se den klassiska repertoaren om och om igen, Svansjön, Spartacus och Giselle. Jag tyckte jag kunde varje steg utantill och lärde mig något om kvaliteten hos dem som exekverade den. Jag tycker fortfarande att kombinationen dans, musik, vackra människor, aktion och scenografi är den konstart som ger mig de starkaste konstnärliga upplevelserna”.[8]

 

Åström fortsätter:

”Jag har upplevt kärlek många gånger, kanske också någon gång varit älskad. Någon himla stormande lidelse av det slag som beskrivits och besjungits i tusentals år av litteratur har jag väl inte erfarit och har alltså gått miste om en ocean av känslor, glädje och extas, lika väl som lidande och besvikelser. Sådant gå inte att ta igen när man blir gammal. Jag har uteslutande älskat män. Några lyckliga förhållanden har jag haft men sporadiska och med kort varaktighet”.

”Att vara homosexuell för femtio år sedan och nu, är två mycket olika upplevelser. Då var homosexuell kärlek förbjuden i lag och betraktades allmänt som moraliskt högst betänklig”[9]

 

Den amerikanska ambassaden i Moskva var vid tiden 1939-40 helt infiltrerad av KGB. KGB hade kommit över ambassadens koder och ryska kvinnliga KGB agenter, värvade bland ballerinor från Moskva-baletten, skickades på uppdrag till ambassaden. Ambassadens tjänstemän hade regelbundna fester med flickor som KGB bistod med. Även homosexuella relationer förekom. Högre ambassadtjänstemän förfördes av ballerinor och även den amerikanske ambassadören blev uppvaktad. CIA:s förste stationschef i Moskva var Edward Ellis Smith. Han blev nästan omgående förförd av sitt hembiträde som var KGB agent. Ellis Smith erkände detta senare för ambassadören ”Chip” Bohlen och blev genast hemskickad i vanära.[10] CIA:s stationschef var bara en av inte mindre än 12 medlemmar av Bohlens personal som erkände att de blivit förförda av ”KGB-svalor” och som senare när försök att värva dem gjordes, blev förevisade fotografier från sin älskog.[11] Den amerikanska militärattachén rapporterade hem om förhållandena på ambassaden på följande sätt:

 

”Eftersom personalen som är knuten till ambassaden inte kan upprätta normala förhållanden till kvinnor, vänder de sig till en grupp sovjetiska prostituerade för att få sällskap (….) det rapporteras, att alla dessa flickor regelbundet rapporterar till NKVD (KGB).[12]

”Dessutom hade homosexuella perversa handlingar ägt rum i ambassadens kodrum.”[13]

 

När ambassaden sedan början av 1940-talet kontrollerade eventuell avlyssning upptäcktes 120 dolda mikrofoner vid en första genomgång av ambassaden och många fler upptäcktes senare. Att förhållandena skulle vara annorlunda vid den svenska ambassaden vid den här tiden vore naivt att tro. Se mitt tidigare inlägg: ”En honungsfälla i Moskva”. Så här skriver KGB avhopparen Gordievsky om säkerheten på väst-ambassaderna vid tidpunkten:

 

”Säkerheten på den amerikanska ambassaden var troligen inte sämre än genomsnittet och de amerikanska diplomaterna var inte lättare att kompromettera än de flesta andra länders diplomater. — När det kalla kriget stod på sin höjdpunkt var de flesta av ambassaderna i Moskva avlyssnade. — I flera fall skaffade sig KGB officerare fysiskt tillträde till de utländska ambassaderna. Enligt Nosenko (KGB avhoppare) skulle varje ambassad-räd godkännas av Chrustjov personligen i enlighet med ett prejudikat från Stalins tid.”[14]

 

Ungefär samtidigt på den svenska ambassaden verkade den unge, oerfarne och som vi idag vet, homosexuelle ambassadsekreteraren Sverker Åström alldeles i början av en lång och framgångsrik karriär. KGB mannen Mitokhin berättar följande: Överallt där KGB:s andra direktorat såg en möjlighet, passade de på att kompromettera utländsk ambassadpersonal i Moskva men också utländska politiker på besök. Man använde sig av manliga och kvinnliga lockbeten för att fånga offren i pinsamma situationer. [15]

För att åskådliggöra hur okänsligt och skickligt KGB arbetade ska jag ge ytterligare ett exempel: John Vasall, som var en ung homosexuell ambassadsekreterare på den brittiske marinattachéns kontor i Moskva som hade blivit lurad till ett party organiserat av KGB. På partyt blev han nersupen och drogad och som han själv berättar:

 

 ”Jag blev förevisad en låda med fotografier på mig själv på partyt — efter tre bilder blev jag illamående och kunde inte titta mer. Bilderna föreställde mig njutandes av alla möjliga sexuella aktiviteter, oralsex, analsex och avancerade sexuella aktiviteter med flera män samtidigt”.[16]

 

De kommande sju åren lämnade Vasall över tusentals kvalificerat hemliga dokument rörande vapenutveckling inom England och Nato och militär marin taktik till KGB[17]. Vasall greps i september 1962 efter tips av den avhoppade KGB officeren Golitsyn[18]. I Vasalls anteckningsbok som beslagtogs vid gripandet stod det:

 

”Captain D (svensk officer inom underrättelsetjänsten) Nybergsgatan 6A, Stockholm tel nr 629702.

Anteckning den 3 dec 1955: Supe vid midnatt med svenske flygattachen, major Hellström.

Anteckning den 28 jan 1956: Drinkar tillsammans med major Hellström.”[19]

 

Sverker Åström berättar i sin bok Ögonblick angående risken att bli utpressad:

”Man talade på sin tid mycket om risken för utpressning. Med tanke på mina befattningar i UD var jag naturligtvis särskilt på min vakt och var noga med att orientera mina högsta chefer Erlander, Undén och Palme om min läggning. De ryckte på axlarna. Jag har aldrig, så vitt jag vet, varit utsatt för utpressningsförsök i någon form”.[20]

 

Varför ska man tvivla på en gammal högt aktad gentlemans ord som uttryckligen säger att han aldrig haft något problem med KGB eller någon annan u-tjänst och som dessutom var god vän med Erlander, Undén och Palme? Jag bestämde mig för att undersöka saken ändå. Jag hade en stark misstanke om att Åström inte berättade allt och började leta med början i Wennerströmarkivet.

Förhör med Carl Ernst Fredrik Reinius: Han arbetade på svenska ambassaden i Moskva f o m november 1940 till 1949 som skrivbiträde tillsammans med Wennerström, attaché Åström, major Flodström m fl. Åström hade umgåtts med tre ryssar vid tiden under kriget f o m november 1940 enligt Reinius, Aleksandrov häktad 1948, Olga Dimitrievna häktad 1948 och balettdansören Dimitri Nikolajevitj Golobin. Golobin var premiärdansör och bodde tillsammans med Olga Dimitrevna utan att vara gift med henne. När Olga häktades och försvann 1948 häktades inte Golobin, vilket är märkligt. Reinius träffade Alexandrov, Dimitrievna och Golobin första gången hos legationsrådet Lennart Nylander. Häktningarna som gjordes gällde de allmänna utrensningarna i säkerhetstjänsten. När Reinius fru tillfälligt reste till Sverige på kurir-resa tog det bara ca en halvtimme från det han vinkat av sin fru på tågstationen till det ringde i telefonen och en kvinna påstod sig ha träffat Reinius tidigare och ville träffa honom igen. En halvtimme senare ringde ytterligare en flicka och frågade samma sak och det ringde hela kvällen men jag tackade nej till alla inviterna, berättar Reinius och sedan kom det aldrig några mer samtal. Säkerhetstjänsten hade väl tröttnat då jag hela tiden varit avvisande.[21]

Förhör med förste sekreterare vid UD politiska avdelning 3:e byrå, Etel Gunhild Ringborg: Hon berättar att hon träffat Wennerström på en middag hos Åström 26/2 1963. Han påstods ha gett denna middag till den engelske författaren Andy Boyds ära och som var en personlig vän till Åström. Denne vistades vid tillfället i Sverige för att skriva någonting om svenskt kulturliv. Hon minns att det deltog 16 gäster. Ringborg hade uppgivit att vissa skäl förelegat för att detta med middagen inte fick tas upp i förhörsprotokollet. Dessa var att Åström bett henne att inte tala om middagen utanför de bjudna eller i UD. Hon hade lovat Åström detta som hon beundrar mycket.[22] Åström hade umgåtts med en premiärdansare i Moskva, förmodligen samarbetandes med KGB. Dessutom ett vittne som bekräftar att Åström bjudit hem Wennerström till sin lägenhet på en privat tillställning.

 

”En verkligt lustig samling människor”, förklarar fru Wennerström för sin mor i telefon dagen efter middagen.[23]

 

Sverker Åström ligger hemma sjuk en vinterdag 1963 och känner sig allmänt nere. Då ringer hans vän och kollega Stig Wennerström. TK (telefonkontroll) 23/2 1963: Wennerström ringer Sverker Åström som är hemma och är förkyld. De talar mycket förtroligt och verkar känna varandra bra. Wennerström frågar om han kan komma hem till Sverker på kvällen och diskutera nedrustningsfrågan inför resan till London. Åström säger att det går bra om han inte är rädd för att bli smittad. ”Du kan komma genast om du vill”.[24] Det rörde sig här om bara knappt fyra månader innan Wennerström skulle gripas. Så här säger Åström om sin relation till Wennerströms spioneri vid den här tiden:

 

”Vi hade under en avsevärd tid visat Wennerström och rentav tvungit honom att läsa, ett otal långt hemligare dokument, bland annat rapporter med uppgifter från NATO högkvarteret”.

”Om jag hade vetat om misstankarna mot Wennerström, hade han självfallet inte fått tillgång till några hemliga handlingar. Jag hade då också kunnat hålla ett vakande öga på honom vilket med stor sannolikhet hade lett till att han gripits tidigare än som skedde”.[25]

 

Det här sista uttalandet är motsägelsefullt, eftersom Åström själv i förhör efter Wennerströms gripande sa att han fick reda på misstankarna mot Wennerström redan hösten 1962 och det står också att läsa i Juristkommissionens utlåtande som anger tidpunkten till 6.12.1962.[26] Åström skriver ett brev till Säpo om deras förföljelse av honom, det följer:

 

”Jag var i UD:s tjänst från 1939 till 1982. Under åren 1956-64 var jag chef för politiska avdelningen, under åren 1972-77 kabinettssekreterare. Under mina tjänstgöringar i Stockholm var jag av naturliga skäl i ständig kontakt med SÄPO, exempelvis i samband med utvisningar av sovjetdiplomater som misstänktes för spioneri. Så småningom fick jag ett allt starkare intryck av att SÄPO hyste misstro mot mig, liksom för övrigt mot hela UD och inskränkte samarbetet till ett minimum. Detta innebär om det inte var fråga om ren inkompetens, att UD vid flera tillfällen undanhölls uppgifter vilka, om de varit tillgängliga, hade lett till åtgärder av typ utvisning eller diplomatiska protester. SÄPO:s beteende ledde till svåra skador för Sveriges nationella intressen.

 

Åström: ”Det blev klart för mig att misstroendet mot mig personligen var så starkt att SÄPO tidvis bedrev formliga spaningar mot mig och avlyssnade min telefon. Jag fäste då inte så stor vikt vid detta och uppfattade det närmast som polisrutiner som gällde alla högre tjänstemän. Jag kommer ihåg att jag och mina vänner garvade en del då vi vid några tillfällen kunde iaktta spanaren. Jobbet sköttes så töntigt och amatörmässigt att jag kom att tänka på Grönköping där polisman Paulus Bergström jagar förrädaren Pettersson. Dessutom berättade några av mina vänner att de approcherats av personer uppenbarligen knutna till SÄPO som ville pumpa dem om mitt privatliv. Också på ett så inkompetent sätt att mina vänner fick sig ett gott skratt. Att telefonavlyssning förekom fick jag bekräftat av min vän Ebbe Carlsson, känd från Palme-utredningarna. Denne hade under den tid han arbetade på justitiedepartementet besökt polisen och då fått se en del uppteckningar av samtal jag haft. Jag fick snart klart för mig att de inom polisen som misstrodde mig mest var rikspolischefen Carl Persson och en poliskommissarie som visst hette Danielsson. Persson beskrevs av några vänner till mig inom polisen som helt galen och monoman i sin uppfattning om mig. När vi någon gång träffades, försökta han undvika att ta mig i hand och att se mig i ögonen. Han gjorde allt vad han kunde för att baktala mig inför mina chefer och försökte hindra min befordran. Det tycks han också ha lyckats med, åtminstone vid ett tillfälle. År 1967 var jag tydligen påtänkt som kabinettssekreterare men Persson gjorde upprepade demarcher hos regeringen och tanken övergavs då. År 1972 struntade Palme i vad Persson sa och jag blev kabinettssekreterare. När man tänker efter, är vad jag nu berättat närmast hårresande. Högsta polisledningen i ett demokratiskt land får för sig, utan några bevis, att en av de högsta tjänstemännen i landet, en person som i ledande ställning är med och utformar regeringens utrikespolitik, är en säkerhetsrisk!”[27]

Sedan tillägger Åström:

 

”Det kan te sig som ett skämt om man inte visste att det verkliga skälet till spaningarna mot mig var min sexuella läggning. Och det skäms, på goda skäl, även det nuvarande SÄPO att erkänna.”[28]

 

Sverker Åström ansåg sig förföljd av monomana säkerhetspoliser som Rikspolischefen Carl Persson och Wennerströms baneman chefen för Säpo:s kontraspionage, Otto Danielsson (möjligtvis krkm Gösta Danielsson). Det är lätt att förstå Åströms obehag men faktum är trots allt att det fanns skäl för säkerhetspolisen att övervaka honom. Han upplevde sig vara jagad av två monomana verklighetsfrämmande och paranoida Grönköpings-poliser och som förföljde honom bara för att han var en fjolla men så var det sannolikt inte. Jag kommer genast att tänka på Vilhelm Mobergs upprop om att lägga ned Säpo. Och sedan lägger vi ner alla fängelser också. ”Släpp fångarna loss, det är vår” som Hasse och Tage sa och gjorde en film om på 70-talet. En fin tanke men jävligt flummig. Men vad säger Säpo idag? Så här sa den djupt konservative förre Säpochefen P-G Vinge i samtal med mig om Åströms tidiga karriär:

”Jag pratade med ordningspolisen på den tiden och de var ytterst förvånade när han (Åström) umgicks med minderåriga män (15-16 år) på Stockholms gator. De reagerade och detta var allmänt spritt bland ordningspolisen. Då kan man undra vad han hade för sig i Moskva? Ja, det var ju där han värvades, de komprometterade väl honom där.

”Otto Danielsson och jag hade ett samtal med Åström och   det var mycket uppriktigt. Vi frågade vad han höll på med. Vi satte oss ned på ett undanskymt ställe mitt i stan och det var inte helt ofarligt att göra det i mitt ställe.

”Du menar att du tog en risk, som konfronterade en UD tjänsteman?

”Jag sa att så länge jag är Säpochef, blir han inte kabinettssekreterare. Det framförde jag till Försvarsministern och det blev han inte heller. Men han blev det så fort jag hade slutat och då Palme blev statsminister.[29]

 

Olof Palme blev vald till socialdemokratisk partiledare i oktober 1969 och den första december 1969 kallades P-G Vinge upp till den nytillträdde och av Palme handplockade justitieministern Lennart Geijer. Geijer hade på omvägar fått höra att Vinge betraktade Olof Palme som en säkerhetsrisk och några månader efter mötet, den första april 1970 gav Vinge över ansvaret för Säpo till Olof Frånstedt och tog själv tjänstledigt för att aldrig mer återkomma.[30]

Ja, vem ska man tro på? Var Åström en spion eller jagas här en oskyldig? Låt oss se efter i Säpoarkivet vad det finns på Åström.

Under Wennerströmutredningen dök det upp ett vittne, en värnpliktig som varit expeditionsbiträde åt Wennerström på Försvarsstaben. Han säger i förhör angående Wennerströms spioneri att han hade som uppdrag att bland annat kopiera inkommande skrivelser till Wennerström. På begäran av förhörsledaren att försöka redogöra för vilka handlingar det kan ha rört sig om, säger han sig komma ihåg vid åtminstone ett tillfälle att han kopierat ett ”brev av personlig karaktär” till Wennerström från en person vid namn Sverker Åström. Det kan enligt expeditionsbiträdet röra sig om flera brev och breven har börjat med ordet ”Broder” och återgav sedan vissa namngivna utlänningars, troligen diplomater eller politikers åsikter i politiska sammanhang.[31] Sverker Åström förnekade bestämt att han skulle ha skrivit några sådana brev till Wennerström. Han säger i förhör:

 

”Det är fullständigt uteslutet. Jag kände inte Wennerström på det sättet. Att jag skulle skriva brev till honom”[32]

 

Vladimir Petrov var som sagt en sovjetisk KGB officer som hoppade av i Australien. Han avslöjade bland mycket annat en spionring i Australien och satte MI5 på spåret efter spionen Kim Philby. Under förhören i Australien berättade han också om sin tid på stockholmsambassaden 1943-47 och vilka sovjetiska spioner han visste om i Sverige. Det har upprättats en rapport på Säpo angående uppgifter från Petrov, översända från den australiensiska polisen.

Fallet OSA, Åström Carl Sverker, född den 30/12 1915.

Från Australien har hit överlämnats en rapport nr 5 av den 19.1.55 angående olika fall av ryskt spioneri i Sverige. Beträffande rubricerade fall innehåller rapporten följande: ”OSA”, som betyder geting, var kodnamnet på en svensk tjänsteman inom det svenska utrikesdepartementet, som ”studerades” av statens säkerhetstjänsts residenter (KGB) under omkring tre år till 1945-46, då han placerades på någon svensk beskickning i utlandet, troligen på den amerikanska kontinenten. Petrov har glömt OSA:s namn , men det är möjligt att han kan påminna sig det, ty han säger att han har det på tungan. Likaså har han nu glömt inom vilken avdelning av utrikesdepartementet som OSA arbetade. OSA var andresekreterare. Han var född omkring 1911 och var troligen ogift vid tiden ifråga. Han odlades av Chernov, som kom så långt att han försökte värva OSA blott för att få en vägran till svar. Men även därefter fortsatte Chernov att träffa OSA och fick en viss mängd muntliga uppgifter av honom. OSA lämnade aldrig något skriftligt material. Kort före Chernovs avresa från Sverige presenterade Chernov OSA för Yeliseyev alias Sinitsyn, som hade ett eller två sammanträffanden med OSA. Beträffande OSA gjordes den 15.8.44 av personal från den dåvarande kriminalpolisen 6:e rotel den iakttagelsen att han sammanträffade med 2:e legationssekreteraren på ryska ambassaden, Elisei Yeliseyef. Över vad därvid iakttogs upprättades en så lydande övervakningspromemoria:

Tisdagen den 15.8.44 kl.17.00 iakttogs Yeliseyev komma åkande i bil A28924 förd av chauffören Troisky. Bilen, vilken kom Birger Jarlsgatan, där Yeliseyev steg ur.

Kl. 18.50 anlände bilen A28924 förd av Troisky till huset nr. 110. Strax därefter kom Yeliseyev ut samt steg in i bilen. Bilen fördes därpå Frejgatan-Valhallavägen-Artillerigatan-Strandvägen-Arsenalsgatan till Gustav Adolfs torg, där den parkerades utanför Operan. Eliseyef steg ur bilen samt gick sedan omkring på torget seende sig mycket ivrigt omkring. Kl 19.10 anlände en man, med vilken Yeliseyev sammanträffade nedanför Gustaf Adolf statyn. Sedan de samtalat ungefär 10 minuter följdes de åt till den väntande bilen, i vilken båda steg in. Bilen fördes sedan med stor hastighet runt torget samt vidare Regeringsgatan-Birger Jarlsgatan-Roslagsgatan genom Bellevue parken till restaurant Stallmästargården. Här steg Yeliseyev och den okände av under det att Troisky for därifrån med bilen. Yeliseyev och den okände steg in i restaurangen, där de hade beställt ett bord. Klockan var då 19.30.

Klockan 22.10 lämnade Yeliseyev  och den okände restaurangen och steg in i en utanför restaurangen ståendes droskbil. Droskbilen fördes Norrtullsgatan-Drottninggatan-Riksbron-Västerlånggatan-Storkyrkobrinken-Trångsund-Stortorget-Köpmangatan till i höjd med Trädgårdstvärgränd, där den stannade. Här steg den okände mannen ut. Efter det att mannen stigit ur begav han sig gående Köpmangatan norrut till Stortorget, över torget samt in i Trångsund. Kommen halvvägs mellan Stortorget och Storkyrkobrinken gjorde han helomvändning samt återvände till Stortorget, över detta samt vidare Köpmangatan söderut till Trädgårdstvärgränd. Här vek han in i gränden samt låste med egna nycklar upp porten till huset nr 16, varefter han gick in. I vilken lägenhet han gick in i kunde inte konstateras, men det var med all sannolikhet 1 tr. upp, enär ljudet när han låste upp lägenhetsdörren hördes mycket tydligt ned i porten.

Den 16.8.44 kl. 8.00 påbörjades övervakningen utanför nr 16 Trädgårdstvärgränd eller som det officiellt kallas 16 Köpmangatan.

Kl. 9.20 lämnade den ovannämnde okände mannen huset samt begav sig gående Trädgårdsgatan norrut till Slottsbacken samt därifrån genom Slottsgården ut på Lejonbacken samt nedför denna till Norrbro. Han fortsatte vidare över bron till Arvfurstens palats, där han gick in. Den där, sittande vaktmästaren hälsade på honom, varför mannen tydligen var anställd därstädes. Vid kontroll å mantalskontoret konstaterades att i huset nr. 16 Köpmangatan 1 trappa upp är boende 2:e sekreterare vid UD, Carl Sverker Åström, född 30/12 1915 i Uppsala domkyrkoförsamling, ogift.

Beträffande Yeliseyev har hit från Australien överlämnats en rapport av den 6.4.55:

”Yeliseyev”, Elisei. Född 8/6-1909. Befattning 1:e legationssekreterare. Verkligt namn: Sinitsyn, Elisei, Tikhonovich. 1942 biträdande chef för NKGB:s (KGB) skandinaviska avdelning. 1944 förflyttad från Finland till Sverige som biträdande NKGB:s resident. 1946 förflyttad tillbaks till Finland som NKGB:s resident (KGB:s chef). Senare förflyttad tillbaks till Moskva som chef för den skandinaviska avdelningen inom informations kommitténs europeiska direktorat (KGB). 1950 placerad i Tyskland som legal resident kamouflerad till politisk rådgivare. Sinitsyn ansågs enligt Petrov vara expert på att knyta spionkontakter i utlandet och höll föreläsningar inom KGB i detta ämne.

Den 1.6.55 anmodades Petrov att lämna ytterligare upplysningar i rubricerade ärende ”OSA”. Till en början förklarade Petrov, att han nu tror att OSA:s verkliga namn var Åström. Han berättade därefter: Chernov var den tjänsteman som först kom i kontakt med OSA, troligen på någon mottagning på ryska ambassaden. Petrov såg ett flertal rapporter som innehöll upplysningar om svensk politik, vilka Chernov fått genom OSA. Rapporterna innehöll emellertid icke upplysningar eller karaktäristika om personer. Ibland besökte Chernov OSA i dennes våning och i sina rapporter beskrev han våningen och möbleringen och uppgav att våningen var ganska fattigt möblerad. Chernov begärde tillstånd att ge Åström en radioapparat i gåva och Moskva gav detta tillstånd. Chernov kunde icke genoföra planen att ge Åström en radioapparat. Orsaken var möjligen att Åström lämnade Sverige för tjänstgöring i något annat land. Efter instruktioner från Moskva fick Yeniseyev alias Sinitsyn överta Åström och Yeliseyev träffade Åström åtminstone ett par gånger. Yeliseyev hade en mycket högre ställning än Chernov och detta var uppenbarligen anledningen till att han fick överta Åström. — Såsom uppgivits i tidigare rapporter, vägrade Åström att bli (fullt utvecklad) agent. Petrov tror att ett nytt försök att rekrytera Åström hade planlagts men Petrov vet icke någonting om detta nya rekryteringsförsök. Åström ansågs tycka om Ryssland och han träffade många ryssar. Petrov minns att Åström varit i Ryssland och att han talade ryska. Detta var även nödvändigt, eftersom Yeliseyev icke talade något annat språk än ryska. Petrov är säker på att Chernov icke hade något mer sammanträffande med Åström, sedan han förgäves gjort ett försök att värva honom som agent.[33]

 

Min analys: Uppenbart har Åström lämnat för sovjetunionen viktig information om Sverige och svenska förhållanden, främst ”upplysningar om svensk politik” vilken jag tolkar som svenska ståndpunkter i olika frågor men det kan även vara exempelvis amerikanska eller andra västländers ståndpunkter. Han har åtminstone fram till 1947 då Petrov lämnade Sverige vägrat att låta sig värvas som fullt utvecklad agent. Det vill säga en agent som själv lämnar regelbundna rapporter till Moskva via terrängbrevlådor, radio eller kurirer som Wennerström gjorde. Under den här perioden får man nog enligt min bedömning ändå med hänsyn till Petrovs uppgifter klassa Åström som åtminstone sovjetisk inflytelseagent eller Asset som det heter internationellt. En inflytelseagent behöver inte lämna skriftliga rapporter även om KGB föredrar detta för att de lättare skall kunna vidarebefordra rätt information till Moskva. Om agenterna vägrar att lämna skriftligt material får de en kontaktperson i en högre och mer betrodd ställning inom den sovjetiska underrättelsetjänsten istället. Men vad som hänt efter 1947 vet vi inte med referens till Petrov- utredningen. Det finns en personakt upprättad på Sverker Åström med beteckningen HA 901/55 i Säpoarkivet där det finns betydligt mer material från senare tid men den lämnar inte Säpo ut. I en intervju säger förre chefen för Säpo:s byrå B kontraspionaget, Olof Frånstedt, som hade hand om fallet OSA på 60- och 70-talen följande:

 

”Det finns bevis mot Åström i Säpo:s arkiv, helt entydiga bevis men vi kan inte lägga fram bevisen nu av flera olika anledningar. Regeringen har bestämt att det inte får offentliggöras. Jag fick träffa KGB avhopparna, makarna Petrov några år efter deras avhopp till väst och då berättade de i detalj om Sverker Åströms förehavanden och att han var sovjetisk agent. Det är väldigt få som kommer åt vissa politikers akter hos Säpo. Det gällde att ha livförsäkringar. Själv hade jag bland annat de säkra informationerna om Sverker Åström och Carl Persson hade bordellaffären som sin livförsäkring. Palme hade tidigt fått informationer om att Åström var en värvad agent och han fick också fortlöpande informationer om detta under min tid på Säpo 1962-78. Men han gjorde ingenting åt det. Han låtsades inte om det, vilket var högst märkligt och kastade en skugga på Palme själv. Jag visste att jag inte fick gripa Åström för regeringen men en dag i slutet av min Säpo karriär, 1977 tror jag det var, gick jag upp till UD och sökte upp Åström. I enrum talade jag om för honom:

”Jag kommer för att informera dig om att den man du umgås med från den sovjetiska ambassaden heter Satzkievich. Satzkievich är den sovjetiska ambassadens KGB resident (KGB chef). Vi har följt honom och vi vet att du har varit hemma hos honom. Enligt våra erfarenheter på området så är det här mycket allvarligt. Då tittar han på mig och säger iskallt: Jag vet… och du vet. Det var allt han sa.”[34]

 

Till Åströms försvar måste jag inflika, så kan man förstå både hans svar och hållning gentemot Säpo. Olof Palme hade, vet vi idag, under sin tid som statsminister, förordat att både den militära underrättelsetjänsten och Säpo skulle samarbeta mer med KGB/GRU. Man kan förmoda att även UD fick dessa förhållningsorder av Palme. Se artikeln nedan i DN 7 juni 1989 efter ett tips från anonym Säpokälla. DN hade dock inte tillgång till Åströms personakt och kunde därför  inte belägga påståendena i artikeln. Åström nekade till anklagelserna i artikeln.

 

Artikel DN 7 juni 1989

 

Dramatisering utan verklig förankring:

Carl Sverker Åström lämnar sin lägenhet på Köpmangatan för att bege sig till en bekant, KGB chefen på ryska ambassaden i Stockholm. Det är fredagkväll den 13 juni 1952, bara 9 timmar efter att DC-3:an skjutits ned med 8 svenskar ombord. Han ska få besked om vad exakt det var som hade hände och varför det skett. Åström skriver sedan sin rapport, mycket initierad och med detaljer som ingen annan i regeringen hade tillgång till och fick mycket beröm för rapporten. Åström med sina kontakter kunde man lita på.

Som motprestation för uppgifterna han just fått från den sovjetiske residenten berättar han vad den svenska hållningen är och lugnar honom sedan med att garantera att vi, Sverige, skulle ligga lågt i den här affären. Det svenska Flygvapnet och FRA hade fått sig en läxa de sent skulle glömma. Sverker Åström lämnar lägenheten och går ensam genom den blågrå natten mot Gamla Stan med en röd och en grön strumpa instuckna i de välputsade skorna. Symboliserande att han hade en fot i vardera lägret. Vila i frid du store säkerhetspolitiske expert. Vi skola diskutera ditt verk i många år än.

 

Ha en bra sommar, Anders Jallai

 

 

[1] Ögonblick, Åström 2003, sid 147.

[2] Ibid sid 96.

[3] Dokumentär om Sverker Åström 2007 SVT.

[4] Säpoarkivet, P4599 Wennerström personakt, förhör med Åström.

[5] Ur skuggan av Olof Palme, Ingvar Carlsson 1999, sid 74.

[6] Dokumentär om Sverker Åström 2007 SVT.

[7] Ibid.

[8] Ögonblick, Åström 2003, sid 268.

[9] Ibid sid 269-270.

[10] KGB inifrån, Andrew och Gordievskij 1990, sid 86.

[11] Ibid.

[12] Kessler, Moscow station.

[13] Ibid sid 21-23.

[14] KGB inifrån del 2, Andrew och Gordievskij 1990, sid 87.

[15] Andrew and Mitrokhin, The Sword and the Shield, The Mitrokhin Archive 1999

[16] Andrew and Mitrokhin, The Sword and the Shield, The Mitrokhin Archive 1999, sid 400-401.

[17] Ibid sid 401.

[18] Spy Wars, Tennant H Bagley 2007, sid 260.

[19] Säpoarkivet, Gösta Hellström personakt.

[20] Ögonblick, Åström 2003.

[21] Säpoarkivet, P4599 Wennerström personakt, förhör Reinius.

[22] Ibid. Förhör Ringborg.

[23] Säpoarkivet, P4599 Wennerström personakt, Telefon kontroll.

[24] Ibid.

[25] Ögonblick, Åström 2003, sid 33.

[26] Utlåtande av Juristkommissionen i Wennerströmsaffären, bil 2 sid 117.

[27] Ögonblick, Åström 2003, sid 33.

[28] Ibid.

[29] Intervju med Vinge 2006.

[30] Maktkamp om Säpo, Erik Magnusson 1989.

[31] Säpoarkivet, P4599 Wennerström personakt, förhör Åström.

[32] Ibid.

[33] Säpoarkivet, P5279 personakt makarna Petrov, fallet OSA.

[34] Intervju Frånstedt 2006.

 

2 Comments

  1. jerlerup skriver:

    Det finns ganska många avhoppare som pratat om en storspion i svenska UD, även om ingen av de som talat om det pekat ut någon direkt person. Det där har varit en snackis i trettio år nu.

    Jag vet att flera i kretsen runt Ebbe Carlsson och hans Holmer också jagade denna svenska UD-spion. Deras kurdjakt var inriktad på att avslöja att KGB mördade Palme. (PKK skulle då, enligt deras teori ha varit styrda av KG B ) och i samband med det ville de även avslöja agenter i Sverige. Jag vet inte om de någonsin riktade sig in på Åslund eller om det var Schori som de misstänkte, likt en del andra vid den tiden.

    /Torbjörn

  2. Thomas skriver:

    Grymt väl genomarbetad artikel Anders.
    Verkar som vi haft en polariserad politik i åtminstone tre läger.
    Oficiellt, USA och Sovjet eller kanske inte beredd att vara USA-trogna fullt ut.
    Låter som i hade spioner i alla läger.
    Var någon neutral bland våra högsta politiker?
    Vad var neutral?
    Thomas

  3. Emil skriver:

    Ett mästerverk! Igen höll jag på att säga.
    Kanske ditt "största" avslöjandet hittills om du fragar mig men inte det viktigaste.

  4. Dalmasen skriver:

    Jag blir lite undrande när jag läser citatet från P-G Vinge:

    ”/–/ ”Jag sa att så länge jag är Säpochef, blir han inte kabinettssekreterare. Det framförde jag till Försvarsministern och det blev han inte heller. Men han blev det så fort jag hade slutat och då Palme blev statsminister.[29]"

    Hur kom det sig att Vinge tog det här ärendet med försvarsministern (Sven Andersson) och inte med utrikesministern (Torsten Nilsson) eller statsministern (Tage Erlander) som hade varit mer logiskt? Finns här en dold logik, att Sven Andersson på något sätt var viktigare än de båda excellenserna…?

    Hur var egentligen förhållandet mellan Andersson och Åström när Andersson blivit utrikesminister 1973 om nu Vinge talar sanning i att det var genom att kontakta Sven Andersson som Åström hindrades att bli kabinettsekreterare 1967?

  5. Erik skriver:

    Du är ju fullständig otrolig Anders!!! Jag har (passivt) följt alla dina artiklar på denna blogg, och begriper inte hur du kan få fram så mycket material, alltid lika väldokumenterat med referenser och allt.

    Skall bli intressant att se om någon officiell media tar upp dina välformulerade tankar kring Åström, men så blir väl som vanligt inte fallet, då faller ju hans helgongloria på sne', och det är ju inte "PK"…

    Du kanske tycker att jämförelsen är lite orättvis, men denna blogg med research är hästlängder bättre än dina böcker! Som jag förvisso läser med nöje som ren underhållning 😉

    Keep on working!

    /Officer av den gamla stammen

  6. Astor skriver:

    Vilket otroligt slag i ansiktet på etablissemanget det här är. Om inte gammelmedia tar tag i den här straffsparken är det inget annat än skandal. Bra jobbat!!

    PS. Det är precis som i Landsförrädaren med superhemligt arkiv i källaren på säpo. Vad finns mer där?

  7. Spin skriver:

    Jag vill också forska i SÄPO-arkivet och läsa personakter. Vilka yrkeskvalifikationer har du som har gett dig tillgång till SÄPO:s arkiv? SÄPO belade "stasi-forskaren" Birgitta Almblad med sekretess. Hur kommer det sig att du själv tycks ha sluppit undan sekretesskrav?

  8. Mikael skriver:

    Avhopparen Gordievsky nämner ju också Palme i sin bok KGB inifrån som inflytelseagent.

  9. "Pojken" skriver:

    "Eminensen i Moskva" (som faktiskt var den som avslöjade Wenneströms göranden i Moskva) vad än "fabror Otto" på Mallorca påstod, hade ju sedan 1950-talet haft "Tanten" under uppsikt. "Tanten" som hade en fablesse och fotograferades med småpojkar i en lgh i sthlm och senare i en småstad söder om Stockholm. Denna fabless för småpojkar höll han på med ända fram till 1976 vilket jag själv kan vittna om v id min närvaro vid ett sådant tillfälle. Nå "Eminensen" som ofta träffade Per Vinge hemma hos en tredje betrodd person hade dessa uttalade diskusser om "Tantens" förehavanden i Moskva. En journalist som arbetade som korre i Moskva och som var mycket mot Sovjet var även han meddelande till PG Vinge hemma hos denne tredje person. Jag diskuterade detta med Tore Forsberg vid hans sista tid innan hans död och han sade att detta var en av de mest tysta delarna som man ännu inte har informerat andra om. Endast de inblandade känner till detta och så skulle det förbli.

    Vad som däremot konfirmerades var att det var "Tanten" som lade ut flera falska spår om påhittade moskva-spioner däribland den genom-patriotiske och helt hederliga KrimKom.Sture Hazard som falskt utpekades av "Tant" efter ett frisörbesök på Kungsholmen. Hazard som kommer av en av Sveriges mest patriotiska släkter sedan 1500-talet led svårt av det falska utpekandet och på sin dödsbädd bedyrade att han falskt utpekats av denne "tant" som han var i spåren på genom "Tants" (Sverker Å.)"högtflygande" vän (Wennerström)
    SÄPO avslöjade dock aldrig detta och den erkänt absolut omutlige och eminente Krim.Kom.Sture Hazard i Vimmerby fick gå i graven helt utan upprättelse. SÄPO ansåg
    att man inte ville avslöja vad man visste om "Tanten" som han av "Eminensen i Moskva" kallades.

    Men klart är att att "Tanten" var i samröre med Sovjetiska spionhandledare samt:
    1.) homosexuell pedofil
    2.) bisexuell med fablesse för plattbröstade undergivna kvinnor, som han agade.
    3.) blev "skrämd av några i Moskva" och ville plötsligt åka hem till Sverige, vid ett tillfälle.
    4.) blev approcherad av en diplomat från Valhallavägen och fick åka bil ett stycke !!
    5.) blev fotograferad i Trosa av SÄPO där han rörde sig och tafsade på en mörkhårig ung pojke 14 år gammal.
    6.) höll på att åka på ett kok stryk av en familj med marin anknytning på flaggmansnivå. "Tanten" hade ofredat en ung pojke och togs in flagranti med detta pojke hade nämligen givit honom en rak höger och låg med öppen gylf och organet i vädret !

    "Pojken"

    Och sedan kom Pierre Schorie.

  10. För om masten skriver:

    Lite som katten och het gröt. Om nu Palme verkade för att Säpo skulle samarbeta med Sovjets olika underrättelsetjänster hur stor är då risken, chansen, att han också samarbetade intimt med DDRs underrättelse? Hade Palme också blivit honey-trappad vid något tillfälle?

    Är det därför som Stazi-listan aldrig kommer att offentliggöras tillsammans med Rosenholtz-arkivet?

  11. Johanna skriver:

    I CIA dokumentet nämns flera gubbar bl. a. Rolf Sohlman. Vad vet du om dessa?

    1. Anders Jallai skriver:

      Du kan läsa om ambassadör Sohlman i det här tidigare inlägget: http://www.jallai.se/2010/09/en-honungsfalla-i-mo

  12. Bengt skriver:

    Mycket att till sig. Jag blir sorgsen. Jag är ytterst tacksam för ditt nodsamma arbete. Det bekräftar, tyvärr, vad jag hela tiden anat.
    Med all aktning för din bedrift – närma dig Jan Guillou för att lära hur man skriver en trovärdig roman.
    Du missar tyvärr det grundläggande. Att det som sker är trovärdigt.
    "Jag tog ledigt från arbetet på PR-byrån…" Sic.
    Modin visar alltsom oftast att han inte besitter ens tresiffrigt IQ.
    Men jag kommer att läsa allt du skriver!
    Vad du gör är sådjävla befriande!
    /Bengt

    1. Anders Jallai skriver:

      Det är Bill Bergman som jobbar på en PR-byrå. AJ

  13. lcea1 skriver:

    Oavsett vad man tycker om Åström, så: Åströms karriär skedde i praktiken efter kriget, under tiden var silver och antikviteter överallt förhållandevis billigt (i synnerhet i jämfört med idag). Höga skatter på kapital och höga inkomster i hela västvärlden gjorde sådant lättare att komma över även för personer utan privatförmögenhet eftersom priserna hölls nere. Ryskt silver och en hel del rysk konst av hög kvalitet hade dessutom både förts till väst av emigranter efter revolutionen och sålts av revolutionsregeringarna 1918 till c.a. 1922/23. Helt omöjligt att han kommit över det på i huvudsak legitim väg är det nog inte, han var tydligen omvittnat sparsam, saknade familj och hade rimligen under en stor del av karriären diverse lågt beskattade utlandstillägg som UD-tjänsteman. Ligger det ngt i anklagelserna så låter Vinges idé mycket mer trovärdig.

  14. Fd.arme-värnpliktig skriver:

    Mycket intressant artikel och ungefär vad jag har misstänkt. Det blir
    kanske ’off-topic’ men jag hoppas på överseende.
    Blir fundersam när jag hör hur försvarsdebatten förs, det cirklar runt hotbilder hela tiden. Min analys är att hotbilder är en färskvara som kan ändras när som helst. Relationen till Vitryssland är ett exempel.

    Vad som inte kan ändras med kort varsel är försvarsförmågan.
    Börja med att lyfta fram försvarsförmågan och tona ned hotbilder.

    Sverige behöver en god försvarsförmåga. Sverige behöver ett modernt luftvärn på Gotland som kan verka över hela Östersjön och vara en buffert för Stockholm och fastlandet. Incidentflyg borde finnas på Gotland ständigt. Arme förband med pansar för att säkra luftvärn och hamnar.
    Marinen borde ständigt finnas runt Gotland.
    Sverige behöver flera säkra alternativ till fasta flyg/marin-baser för påfyllning och omladdning, spridda över hela Sverige.

    Sverige behöver strategisk försvarsförmåga mot olika hot. Oavsett tillfälliga hotbilder. Sverige behöver värnpliktiga och stamanställda.
    Öppna båda ögonen, försvarsförmåga och hotbilder.

    //Fd.arme-värnpliktig
    totalt 18 månader i tält, sommar som vinter i inre Norrland …
    ett exempel:hur många skulle klara en vecka med 20 andra under en sommarvecka ?

  15. Ingvar B skriver:

    Om Åström var asset så faller en stor skugga över Palme också. Han visste uppenbart om misstankarna mot Åström. SÄPO kanske inte var helt fel ute.

  16. "Nålen i bomullen" skriver:

    OBS ! Har alla missat vad Sten Andersson samt Kjell Olof Feldt konfirmerade efter Palmemordet ? Dessa två uttalande diskuterade vi i vår krets. Jag kommer aldrig att glömma detta då jag t.o.m. tappade pipan i knät med glöden virvlande i fåtöljen. Detta sades i TV-intervju: "Det hela är så onödigt, vi skulle ju avgå alla tre till sommaren, detta hade vi kommit överens om" (citat Kjell Olof feldt vid Rapport intervju en kort tid efter mordet). Sten Andersson: "Olof siktade på arbete i FN, efter sin insats till att stoppa Iran-Irak kriget efter att han slutat nu kommande sommar". Slut citat No2 Samma dag. Jag kommer ihåg att reportern frågade en gång till om denna uppgift och fick berkäftelse-svar !
    Enligt en sekreterare nära Olof Palme på hans kansli skulle hans sista framträdande vara eventuellt i Almedalen som kronan på verket och sedan åka tillbaka till Fårö. Representanter från FN hade träffat honom och pratat om nya jobbet.
    Har alla tappat minnet ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *