ANDERS JALLAI Rotating Header Image

En honungsfälla i Moskva

Läste i Expressen nyligen att Wilhelm Agrell uttalat sig om att honungsfällor var sällsynta inom underrättelsetjänsterna. Vi kan alltid diskutera ”vad en honungsfälla är för något” men så kallade sexfällor i utpressningssyfte är tillsammans med pengar det vanligaste sättet att värva agenter än idag. Agrell refererar sannolikt till de ”öppna” underrättelsetjänsterna så som den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten MUST. Men exempelvis MUST skulle aldrig iscensätta en sexfälla. Det har de inte kompetens eller mandat till. Det här sköts i mycket mindre och exklusivare organisationer, vilka inte är ”försiktiga i överkant” och framförallt; dessa organisationers verksamhet finns inte i några statliga arkiv där forskare släpps in. Det är vad som oroar mig och säkert också, Julian Assange.

I Säpoarkivet har jag funnit flera exempel på svenska sexfällor. En av de mest intressanta är den som utspelade sig på Sveriges ambassad i Moskva på sextiotalet. Intressant för att den är helt okänd trots dess omfattning. Källan till det inträffade är ett hemligt dokument rörande en polisutredning av den svenska Moskva-ambassaden, 1963. Jag minns tydligt, när jag för fyra år sedan forskade i Säpoarkivet, hur min blick fastnade på ett förseglat kuvert med rubriken:

Får ej öppnas utan Rikspolischefens medgivande

Det förseglade kuvertet ur Säpoarkivet, personakt Sohlman

  
Jag sprättade genast upp kuvertet och fann en häpnadsväckande utredning med Säpobeteckningen HK1963 29:3 vol 25. Undersökningen genomfördes och redogjordes för den 12 mars, 1963. Sannolikt var regeringen inblandad.
   Jag blev förstås extra exalterad över kuvertets försegling och uppmaning om dess öppnande. Tidigare hade jag bara funnit något enstaka förseglat dokument under all min forskning i Säpoarkivet. Behöver jag tillägga att det här aldrig visats eftersom jag år 2006 i egen person sprättade upp det bruna kuvertet från 1963… Innehållet var en samling dokument som tillsammans utgjorde en hemlig undersökning om säkerhetsskyddet på den svenska ambassaden i Moskva och väl  illustrerar hur arbete i rikets tjänst kunde gå till på en ambassad bakom järnridån under det kalla kriget.

Ambassadör Rolf Sohlman avslutade sin karriär som Moskva-ambassadör 1963 efter sexton år på tjänsten. Ungefär samtidigt inleddes en Säpoutredning om spionerimisstankar mot honom, mycket på grund av att Wennerström pekat ut honom som möjlig spion på Moskva-ambassaden. Det gör att man kan gissa, utan större fantasi, att det var anledningen till att ambassadör Rolf Sohlman flyttades från Moskva 1963. Var det också därför som undersökningen förseglades? Sohlman skulle skyddas och affären tystas ned? I så fall långt ifrån första gången i svensk rättshistoria.

Utredningen börjar med hur ambassadör Rolf Sohlman lämnade över till sin efterträdare, Gunnar Jarring. Läs vidare om Jarrings redogörelse, flertalet förhörsprotokoll med ambassadens anställda varvat med mina
egna analyser i den här sammanställningen (pdf) av mina avskrifter och anteckningar.

Fast det är klart, sånt här händer förstås bara på film eller vad säger du, Wilhelm Agrell?

2 Comments

  1. Anders Jallai skriver:

    Absolut, John Vassall blev bjuden…! Han nämns tidigt i förhöret med Aina Ahlgren och är den engelske KGB spionen som greps i september 1962. Vassall var brittisk marinattaché i Moskva. Han blev värvad genom en honungsfälla där han blev nedsupen och fotograferad i komprometterande homosexuella situationer tillsammans med manliga ”svalor” från KGB och sedan utpressad att samarbeta.

  2. Tobbe skriver:

    Hej Anders!

    Lite nyheter hade vart ett uppskattat inslag! Ngr nya intressanta artiklar som den här ovan tex, eller väldigt gärna ngt om hur det går med bok nr2? Kanske en liten teaser om vad den kommer att handla om? 😉

    Väntar fortfarande på att du ska släppa allt om Mr X, o ge oss tillgång till sidan här uppe? Ngt nytt om detta?

    1. Anders Jallai skriver:

      Hej Tobbe, jobbar på det. Ett nytt inlägg kommer i veckan. Det är svårt att hinna med. Jobbar nu parallellt med flera saker, bl a bok 3 och vi vill kunna hålla hög kvalité på inläggen, så att de ”varar”. Småsnacket finns på Facebook sidan ”Spionen på FRA author”. Kolla in den. AJ.

  3. Dag Isgör skriver:

    Kanske att detta inlägg trots allt passar här…

    Sveriges rättsäkerhet ifrågasätts idag i internationella medier anledning av Assange fallet. Mindre smickrande beskrivningar som bananrepublikens nivå på rättsäkerhet nämns.
    Aftonbladets Peter Kadhammar tycks beklaga sig då han menar i bevakningen från London i rubriken klargör att Assange skall räddas med ”Banantaktik”.
    Även Fredrik Reinfeldt tar på sig sina ledsnaste ögon och menar beklagande, ”Jag kan bara försvara det faktum som alla i Sverige känner till, nämligen att vi har ett självständigt, ickestyrt rättsväsende”.

    Allt för många av dem som träffat på Svenskt rättsväsende i en eller annan form delar inte den uppfattningen. En av dessa människor är den tidigare Justitie Kanslern Göran Lambertz, numera Justitieråd i HD. Han sade vid flera tillfällen att han var bekymrad över rättssäkerheten vilket han även försökte utreda genom sitt rättssäkerhetsprojekt ”Felaktigt dömda”.
    Och om det verkligen förhåller sig så att oskyldiga kan bli dömda, går ju ingen i praktiken säker, och min magkänsla säger mig med alla de starka politiska krafter som vill komma åt Julian Assange, att han i högsta grad bör oroa sig även i det fall han är oskyldig.

    Men nu till Fredrik Reinfeldt, som förra våren fick frågan av en tv-tittare i SVT:s morgonprogram om hur han ser på detta med att det finns oskyldigt dömda i svenska fängelser. Han svarade då att han tagit del av debatten, ”men å andra sidan finns det ju de som är skyldiga som inte blir dömda”.
    Det är alltså helt ok med oskyldigt dömda? Eller vad menar han? Är det viktigast att vågen väger jämnt, och en oskyldig får acceptera sitt öde bara för att man inte har fått tag i den skyldige?

    Själv kan jag inte låta bli att fundera om detta bananrepublikanska resonemang har utvecklats en aning sedan i våras… Kanske det nu lyder som så att en person som varit en ”pain in the ass och kommit undan med det” (vilket man från många mäktiga håll garanterat anser Herr Assange och Wikileaks hittills ha gjort), en sådan kille får allt tåla att bli litet felaktigt dömd för andra saker han är oskyldig till? Det liksom jämnar ut sig? Tough luck i så fall Julian Assange…

    Fredrik Reinfeldt är faktiskt svaret skyldig. Tycker han fortfarande att det är Ok med felaktigt dömda i Svenska fängelser då det ju finns folk som undgått lagens långa arm?

    Om Statsministern skulle ta sig tid, kanske han då även skulle kunna ta tillfället i akt och berätta vad som hände med det lagförslag till oberoende resningsinstitut som Lambertz lämnat in. Sedan detta hamnade på politikernas bord har det varit pinsamt tyst om det. Ja så pinsamt tyst att man får för sig att man på Rosenbad hoppas att media och rättshaverister skall skall glömma bort det hela.

    Framför mig ser jag nu Beatrice Ask som av en medarbetare på Regeringskansliet blir uppmärksammad på just detta blogginlägg. Många tycker nog innerst inne att herr Jallai är en rätt så intressant kille. Så visst finns det bevakning på denna blogg. Hon tar sig nu en sipp morgonkaffe, suckar och tänker. ”Men vafan! Är inte det där jobbiga förslaget om oberoende resningsinstans bortglömt!” Nu har någon jävel i Råcksta nämnt utredningen vi beställde på en blogg. Vi som har lagt det i ”tysta lådan sedan det kom”…

    Vi har ju för tusan Anna Skarhed som JK nu i stället för Messerschmitten Lambertz! Hon tycker minsann inte att det är några problem med svensk rättsäkerhet. Det finns ju inga oskyldigt dömda i Svenska fängelser, för det har hon sagt… (VERKLIGEN SANT CITAT!)

    Och den elaka frågar sig då… Varför fick hon jobbet som JK?

    Är det verkligen en slump att hon var en av de ivrigaste kritikerna till att Göran Lambertz under sin tid som JK påtalade detta med att felaktigt dömda fanns och att brister i rättsapparaten behöver rättas till?

    Anna Skarhed attackerade på DN debatt och menade att Göran Lambertz sänker förtroendet för rättsväsendet genom påtala dess brister.
    Smart drag att hävda ur den egna CV´ns perspektiv då man söker jobb som JK. Åtminstone i bananrepubliken där rättsväsendet är politiserat…

    Fast det har ju Fredrik sagt att det inte är, och varför skulle han ljuga om en sådan sak?

    Näää kom igen nu kära politiker och JK:ar och ni journalister som tycks tro att de lever och verkar i det eviga föregångslandet, ofelbart och rättrådigt till sin natur. Landet lagom där rättskaffens tjänstemän och myndigheter till följd av Skandinaviska urbergets magiska kraft alltid göra rätt.

  4. Dag Isgör skriver:

    …Vi andra, som fått ta del av nutidshistoria bland annat på denna mycket intressanta blogg, vi vet att i vårt rättsväsende finns det politiserande krafter som styr och påverkar. Media påverkar likaså. Rättsvidriga pinsamheter som förekomst av felaktigt dömda tystas ner.

    Rättsäkerheten kommer inte att stärkas förens dess att vi fått en Fristående instans att överklaga till, och dessutom slipper politiskt tillsatta nämndemän. Men hur kan politiskt tillsatta nämndemän döma fel? De har ju som regel varit med i "partiet jättelänge".

    Är det någon som känner igen resonemanget från historian om Sovjet som behövde ha in friska dollar då turismens rännilar började stråla in till Moskva. Man marknadsförde på turisthotellen öppnandet av Sovjets första strippklubb. En vecka senare hade man utvärdering, man var bekymrade och skruvade på sig då man efter mötets öppnande fått veta att klubben bara haft gäster första kvällen. Till sist tar en av kamraterna till orda. Det kan i allafall inte vara Strippans fel…Hon har ju varit med i partiet i 50 år… Förlåt en utvikning från ämnet.

    Många av oss Svenskar vet numera att vi bor i ett litet skitland. Ett litet land, tillräckligt litet för att människor verksamma inom samma bransch, ex domstolsväsendet skall känna varandra, ha en personlig koppling, ett studentminne eller medlemskap i en liten Rotaryklubb gemensamt.

    Ett litet skitland där Statsministrar efter jobbet i folkets tjänst bara behöver promenera max 3 minuter från Regeringskansliet till makthavarnas egentliga centrum på PR Byrån (Jag Kan Ljuga) någonstans på Sveavägen. Där kan man fortsätta att leda Svenska folket, fast nu med ännu bättre lön.

    Om det nu på allvar är någon som tvivlar på detta med existensen av felaktiga domar i sexmål med anledning av Julian Assange och dennes sprattlande borta i London?

    Om det nu är tvivel på att grava missgrepp begås i rättsväsendet? Läs i så fall Fällda för sexövergrepp : om rättsfall i Sverige, av Therese Juel.

    Det gör vidrigt ont att läsa den boken, och riktigt läskigt blir det att tänka tanken att man själv, eller en nära vän skulle skulle kunna bli anklagad för detta.

    Kanske det är den boken Julian Assange har läst? Undra på att han sprattlar och stretar emot där borta i London. Så fortsätt sprattla bäste Julian.

    För många människor idag i Sverige är det så att trots det Svenska massiva svenska urberget inbäddad i moränjord, och dess fauna så vi upptäckt att det börjat växa en hel del "bananer". Är dessa tillräckligt många för att vi skall kunna titulera oss Bananrepublik?
    Kanske man ska fråga Billy Butt eller de felaktigt dömda läkarna i styckningen / mordet av Catherine Da Costa vad de tycker. Eller mannen som innan jul blev friad i HD av Advokat Peter Haglund, efter en makalös bragd i Rättsäkerhetens namn?

    Nej jag vill diskutera en viktigare fråga är: Varför är det så viktigt för Svenska politiker att hävda just vårat rättsystems fullkomlighet och ofelbarhet? Är det för att invagga väljaren i falsk trygghet? Så vi sover lugnt tills nästa val?

    Eller är det för att gentemot Europadomstolen kunna ge en balanserande förklaring till varför våra extremt långa rättsliga handläggningstider. …

    Beatrice Ask övar nu på sin förklaring inför Europadomstolen framför spegeln på Rosenbad… ”Kära Europadomstol – Vi vet att det tar jättelång tid i vårt rättsystem, men det är ok tycker vi, för det blir nämligen aldrig några felaktiga domar. Det har vår nya JK sagt, hon som efterträdde ”gnällspiken Lambertz”. Och om det nu blir några felaktiga domar så gör det ingenting, för vi dömer heller inte alla som är skyldiga. Så tycker Fredrik och han är min chef. Och han borde verkligen veta, för han är så duktig att han skall få jobb på KREAB när han har jobbat klart på Rosenbad”… Beatrice är nu färdig.

    Nu har hon bara en sak kvar att göra idag. Hon måste komma på hur hon skall bli av med lagförslaget om ett oberoende resningsinstans som ligger i den ”tysta lådan”… Plötsligt slår det henne…kanske om vi skriver ”får, men behöver ej öppnas på lådan?

    Tack till er som orkade läsa! Och webmaster som orkade godkänna inlägget!

    1. Anders Jallai skriver:

      Tack Dag för dina insikter! Det svenska rättssystemet har drag från gammal unken kalla kriget kontroll. Att vi till skillnad från ex USA har nämndemän istället för en oberoende jury har jag hört många jurister tala sig varma för. "Det blir ju så mycket lättare att jobba då", är den vanliga kommentaren.
      Men är det verkligen det bästa för den åtalade – knappast – det är det bästa för några. Det går nämligen relativt enkelt att manipulera ett sådant system. Någon ska ju välja ut nämndemännen!
      Lägg seda till att nämndemännen är politiskt aktiva, d v s de tillhör ett parti och väljs av kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige av partierna som styr i den kommunen. Jag tror inte det krävs en Einstein för att räkna ut att ett sådant här system är som gjort för politisk manipulation. Kommer att tänka på Christer Pettersson som faktiskt fälldes i Tingsrätten och det var bara de politiskt valda nämndemännen som valde att fälla honom. De med juristutbildning gjorde det självklara – friade. AJ

  5. Dag Isgör skriver:

    SENASTE NYTT – SÅG DETTA PÅ AFTONBLADET
    Julian Assange och hans försvarare attackerar det svenska rättssystemet – inför hela världen.
    Nu går statsministern och JK till angrepp mot utspelen.
    – Det är häpnadsväckande, säger justitiekanslern Anna Skarhed.
    I går fortsatte förhandlingarna i London om huruvida Julian Assange ska utlämnas till Sverige.
    Assange och hans advokat Mark Stephens gick till hårt angrepp mot den svenska rättssäkerheten.
    ”Häpnadsväckande”
    Justitiekansler Anna Skarhed är kritisk till den bild som Assange och hans försvarare målar upp om det svenska rättsväsendet:
    – Jag förstår i ärligt talat inte riktigt vad den här prövningen i England går ut på. Att det svenska rättsväsendet skulle vara korrupt, är aningens häpnadsväckande.

    Även statsministern Fredrik Reinfeldt är kritisk.
    – Låt oss inte glömma bort vad som riskeras här. Det är ju rätten för kvinnor att få prövat huruvida det har varit ett övergrepp som de har varit utsatta för, säger Reinfeldt till TT.

  6. […] Gordievsky som jag skrivit om i tidigare inlägg, var en högt uppsatt KGB chef som arbetade i både Skandinavien och Storbritannien. Han hoppade av […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *